Att inte världens alla män ligger med varandra är för mig ett stort mysterium. Ni älskar ju varandra! Ni är det bästa ni vet! Brödraskap framför allt annat. Det visste antikens greker också, kvinnor var ett nödvändigt ont för förökningen. Frögurkor var de, men den rena och ärliga kärleken var den mellan två män. Kärleken som existerar utan något krav på förökning. Det här behöver jag väl inte berätta för er. Det här vet ni säkert redan. Mina män vet det i alla fall.
Fredrik, min allra närmaste man som numera bor i mitt vardagsrum, har en hel del manliga vänner som kräver hans uppmärksamhet med jämna mellanrum. Någon gång när de ringde och tjatade så kunde inte Fredrik, vi hade planer, jag minns inte vad vi skulle göra men vi skulle göra det oavsett Fredriks manliga vänners påtryckningar, vilket Fredrik förklarade för dem.
”Bros before hoes”, sa de. Vet du la! Du kan ju inte välja en tjej framför oss. Så gör man inte. Det vet du. Bros before hoes, Fredrik. Brorsor före horor. Jag är en hora.
Vilket jävla uttryck. Jag hade aldrig hört det förut, vilket inte betyder att jag inte förstår det helt och fullt. Det känns helt självklart att det finns. Precis som att en ”bromance” (ett platoniskt men nära förhållande mellan två killar) är något vackert och okomplicerat, till skillnad från heterosexuella fängelseförhållanden med missförstånd och leda och millimeterrättvisa hushållslistor.
Och en annan vän. Han sitter i sin bil och berättar om gårdagen, då han bråkade med sin tjej. I dag är han spak, det var så nära att allt tog slut. Inte för att han inte älskar henne, säger han, utan för att det är så självklart att hans familj och hans vänner ska komma före allt. Före tjejer. Tjejer kommer och går, har han fått lära sig, men vänner består. Och familjen, den ifrågasätter man aldrig över huvud taget.
Jag sitter bredvid honom och undrar hur jag ska orka leva klart det här jävla skitlivet. Jag är en tjej. Jag är inte värd ett skit. Det spelar ingen roll om jag ligger med mannen, om jag bor ihop med honom och älskar honom till döds eller om jag är hans bästa vän, en annan mans sällskap är alltid värt mer än mitt. En man är alltid värd mer än jag.
Det handlar inte om att vänskap slår allt. Det är inte min och Fredriks vänskap som det är fel på, det är bara det att den inte kan mäta sig med vänskapen med hans manliga vänner. Sen kan ju inte män och kvinnor vara vänner på det sättet. Det vet ni ju också. För om det bara handlar om vänskap, varför väljer då mannen inte hellre en annan man?
Och den man som väljer den romantiska kärleken framför vänskap är en toffel. I alla fall om föremålet för den romantiska kärleken är en kvinna. Kvinnorna är andra klassens medborgare. Frögurkor, på sin höjd.



Jag tycker du borde fråga dig i vilka kretsar du umgås. Din krönika säger nog mer om dig och dina vänner än om manligt och kvinnligt
?, 10:41, 29 september 2010. Anmäl Anmäl
Hehe… Detta gäller nog mest killar som varit singlar länge/haft många flyktiga förhållanden och lagt all sin sociala trygghet hos sina vänner eftersom dom är dom enda beständiga inslagen i deras tillvaro. Jag vet för jag har varit sån själv. Har ändrat mina prioriteringar nu dock…
Rejv, 21:23, 12 januari 2010. Anmäl Anmäl
Jag har precis börjat läsa Hannas krönikor. Hon verkar väldigt bitter och sur på det mesta.
Patrik, 16:35, 12 januari 2010. Anmäl Anmäl
Hur drog du slutsatsen att frasen ”Bros before hoes” innebär att du är en hora? ”Hoes” betyder inte nödvändigtvis ”hora” utan det är du som har valt att tolka det så. Det kanske även är där dina förhållanden med män brister? D.v.s. att det inte nödvändigtvis är vad eller hur han säger det, utan snarare hur DU uppfattar det han försöker säga med det. Om Fredrik tyckte att det skulle vara roligare att umgås med sina manliga vänner än med dig så kanske det är en pik till hur du är som människa, snarare än att det har att göra med att du är kvinna. Känns lite som att du skyller alla dåliga förhållanden med män på att du är kvinna, istället för att försöka se det som feedback som betyder att du kanske inte är helt perfekt och fulländad och kanske t.o.m. lite gnällig… som person, inte som kvinna. En svaghet kanske?
Pontus, 13:21, 12 januari 2010. Anmäl Anmäl
Så sant. Men så skönt att velourkillen är på återtåg och att det finns många av dem som aldrig skulle välja någon vän framför sin flickvän.
Karin, (Webbsida) 22:29, 11 januari 2010. Anmäl Anmäl
Problemet är väl att tjejer tänder på de otillgängliga männen. Jag vet att när jag är ointresserad av en tjej så blir hon intresserad, och tvärtom gäller också. Det är något så sjukt i vår kultur. Kanske är kärleken inte ett fungerade band för att bilda familj eller bygga en relation på. Kanske är det traditioner, plikt och o.s.v. Vi har ju aldrig haft en kultur där man bildar familjer helt av egen fri vilja. Det är mer tvång , traditioner och plikt. Vi kanske inte har dom rätta biologiska förutsättningarna för den här friheten. Varken män eller kvinnor. Hoppas verkligen inte att det är så, men man börjar ju undra
Emil, 23:01, 28 augusti 2009. Anmäl Anmäl
Intressant läsning, Tyvärr slående likt hur attityden är i vissa kretsar. Dock lite väl extremt att säga att ”alla män” osv. Ett tipps till dina manliga vänner är att det måste skaffa sig andra manliga vänner utanför Sportsbarskretsen annars är dem förlorade för alltid …. oh noes
LM, 16:16, 13 augusti 2009. Anmäl Anmäl
Hoppas du inte menar att alla män är så. Jag tycker inte det stämmer ett smack på mitt eget liv. Relationen till min sambo är så överlägset när det gäller prio i jämförelse med mina andra relationer så att jag blir darrig när jag tänker på det. Och det beror inte på att jag skulle vara en sån fantastisk partner med en speciell förmåga till kärlek och romantik. Jag tror faktiskt att det kan handla om något annat, egentligen. Jag tror att killar ibland reagerar mot vissa tjejers tendenser att vara i stort behov av att bli omhändertagna och/eller förstådda. Jag menar, det har vi alla även killar, men tjejer verkar ha lättare för att visa det öppet. Men följden att partnern känner att ”jaha då var det dags igen att släppa allt”. Dags att lyfta upp lilla stumpan på pidetal och linda in med all kärlek som går att uppbåda. Kravfyllt helt enkelt. Och det kan bli så i nära förhållanden, men när det gäller kärlek, och att känna sig TVUNGEN att ge kärlek till den man själv vill vara liten inför, då kan det låsa sig. Då, tror jag, kan man välja att gå till mindre kravfyllda relationer. Kompisar, ev. familj. Eventuellt otrohet… Men… visst visst, killar är ofta sega och snåla när det gäller att bjuda till i relationer. Vet inte vad som är vad men jag vet att det varierar beroende på hur man är som person, oavsett kön.
Olov, 09:40, 13 augusti 2009. Anmäl Anmäl
”Poff! Pow!” Ett knytnävsslag med bitter eftersmak! Jag älskar tyngden!
Elin, 19:36, 8 augusti 2009. Anmäl Anmäl
Åh, vad jag älskar detta blogginlägg. Jag har just sett mitt förhållande crascha av just denna anledning. Du skriver precis det jag tänker men aldrig fått vidare ifrån hjärnan ut i fingerspetsarna. Oavsett vad jag gör kommer jag aldrig uppnå denna heliga graal av manlig gemenskap. Vad ska man kontra med? Och likafullt drivs jag av den inneboende övertygelsen att om man älskar sin partner tillräckligt mycket kommer den inversa prioriteringslistan automatiskt att bli inneboende, som ett brev på posten ungefär.
Erika, 16:37, 23 juli 2009. Anmäl Anmäl