Bästa teven

Skrivet av Admin 13:40, 30 juni 2009 i kategori Barn, Kunskap, Övrigt

I går kväll råkade jag lite av en slump hamna framför årets överlägset bästa tv-program, HBO-dokumentären ”Skolan där ingen får halka efter” från 2008. I filmen, som är nästan två timmar lång, följer man en klass på Frederick Douglass High school i centrala Baltimore under ett års tid och det är precis som att se fjärde säsongen av »The Wire« fast i verkligheten.

Det är ambitiösa spelare i skolans basketlag, en och annan ambitiös elev och väldigt mycket korridorbråk, frånvarande eller döda föräldrar och extremfrustrerade lärare. Filmens titel kommer förstås från den federala handlingsplanen »No child left behind« som bygger på att inga elever ska tillåtas halka efter, vilket innebär att skolorna böjer sig baklänges för att eleverna ska klara testerna trots att de inte kan något.

Men det största intrycken gör atmosfärerna: allt från de beväpnade vakterna som slänger ut elever som vägrar ta av sig hoodieluvan till bilderna från avgångsklassens prom, där någon kille klätt sig i rött sidentyg och någon annan har vit kostym, hög hatt och promenadkäpp samtidigt som alla dansar till Rod Lees gamla clubhit ”Dance my pain away”.

Filmen visas i repris i SVT2 i kväll tisdag 00.35-02.30.

(Foto: Ricky Carioti/AP)

En kväll med Benny Hill och King Kong

Skrivet av Admin 09:54, 30 juni 2009 i kategori Scen, Övrigt

 

Inget mänskligt ska vara mig främmande och därför var jag på standup-klubb på Big Ben i söndags. En lång rad okändisar uppträdde och man kunde snart notera en distinkt skillnad mot till exempel musikgalor: i stället för att de sämsta börjar och topparna avslutar kvällen verkar man inom standup-världen använda motsatt recept.

Det började alltså någorlunda okej och blev sedan gradvis sämre. Sedan var det en paus, och efter den blev det riktigt jävla illa. En gammal farbror verkade sträva efter en mix mellan Benny Hill och Hedebyborna, och drog vitsar som kändes direkt hämtade från kvällstidningsvinjetten ”Dagens garv”, varpå en annan snubbe utförligt diskuterade varför alla somalier är så töntiga och har så lika namn att man blir tvungen att kalla dem ”King Kong” i stället.

Vid det här laget föll de flesta lustigheter ganska hårt till marken men somalier-gagsen gick ändå hem rätt bra på puben. Publiken tackades för säkert tionde gången i ordningen för en underbar kväll och någonstans där kände jag att det var hög tid att köpa mer sprit.

Giftaslysten mama’s boy? Se hit!

Skrivet av Caroline Hainer 16:40, 29 juni 2009 i kategori Övrigt

Newsflash: Det blir en svensk variant på Momma’s Boys! Fyran söker kandidater som vill vara med, tillsammans med sina morsor, och under förnedrande former försöka hitta en livspartner. Briljant!

Bröllop = mord

Skrivet av Caroline Hainer 15:54, 29 juni 2009 i kategori Övrigt

harper

Ikväll kl. 23.40 sänds första avsnittet av Harper’s Island i TV4. Under tretton, och endast tretton, delar får man följa en bunt människor som endast har en sak gemensamt – de är bröllopsgäster på ett stundande bröllop på ön – och deras öde. En eller flera rollfigurer kommer att dö i varje avsnitt. En av dem är Gina Holden (bilden). I det trettonde och sista avsnittet kommer allting att förklaras och falla på plats. Då får man också reda på vem mördaren är om man inte listat ut det innan (det gör man inte).

Vissa av morden är ganska blodigt våldsamma ber jag att få varna för. Titlarna på varje avsnitt syftar till ljudet som hörs när offret i programmet dör. Ett ”Whap” till exempel, syftar till ljudet då en helikopterpropeller kapar av kroppsdel. ”Twack” och ”Sploosh” är några andra titlar.”Thrack, splat, sizzle” är den kanske mest kittlande.

(AP Photo/Lionel Cironneau)

Någon som vill ha ett Spotifyinlogg?

Skrivet av Jenny Damberg 14:37, 29 juni 2009 i kategori Musik, Shopping

Här är jag igen, i Richard Florida-land. Och vad händer nu? Jag anar hur ni darrar av förväntan. Eller är det fasa? Ska hon skriva 2 000 låtsaskonsumtionskritiska tecken nu igen? Nej, inte den här gången. Jag är här som gisslan för gisslet, ett enmans-street team.

Jag är inte ens köpt (eller ”bartrad” är kanske termen på den moderna gatumarknaden?) och jag brukar ha hygglig viral motståndskraft men mitt ursmåländska ursprung – inget får förgås, så i kylskåp, så ock på internetz – tar ut sin rätt. Så här är det: För några veckor sedan köpte jag till slut ett Spotify-abonnemang för att slippa det här, och efter att ha delat ut de inbjudningar (obs, till den reklamsmutsiga varianten) som kom på köpet bland mina vänner tills ingen längre ville ha har jag fortfarande typ 20 stycken kvar.

Någon som är sugen? Mejla mig! Man gör det genom att trycka på kuvertet här till vänster.

UPPDATERING! Inbjudningarna har tagit slut. Småland pustar ut!

Rockys sweet sixteen!

Skrivet av Fredrik Strage 10:11, 29 juni 2009 i kategori Shopping, Spaningar, Övrigt


”Livet är som en Alladinask. Samma jävla skit år efter år”, säger Rocky i Martin Kellermans nya album, det sextonde i ordningen. Och egentligen har det inte hänt så mycket i Rockys liv de senaste tio åren förutom att han blivit framgångsrik. På det första uppslaget i det första Rockyalbumet satt Rocky i soffan med en flickvän, åt chips och tittade på ”The cable guy”. På omslaget till det nya albumet ligger Rocky och sover i en soffa – med huvudet i en annan flickväns knä och ”Sopranos”-boxen och ett glas vin på golvet framför sig.

Möjligen var det mer action i serien förr. Rocky och hans polare åkte kundvagn nerför Götgatan, röjde järnet i Hultsfred och greps av polisen när de försökte ta sig in i Cajsa-Lisa Ejemyrs trappuppgång. Nu består serierna nästan uteslutande av funderingar och diskussioner. Rocky och hans polare pratar om att göra saker i stället för att göra dem. Och dialogen blir bättre och bättre. När det gäller insiktsfullt skitsnack spelar Martin Kellerman i samma liga som Woody Allen och Quentin Tarantino. Men det behöver man å andra sidan inte berätta för På stans läsare som följer Kellermans serie varje dag. Det sextonde Rockyalbumet är, som ni redan har förstått, klockrent.

Detta är min idol!

Skrivet av Calle Fleur 09:57, 29 juni 2009 i kategori Outfit

Bernie Mac

Detta är en helt klart fantastisk bild från rättegången mot storsvindlar’n Bernie Madoff. 50-talsestetiken! Reporterklungan! Girigheten! Det är sällsynt snyggt koreograferat, särskilt framför fonden av döda träd och beiga betonghus.

Reportern längst fram är oantastlig. Fedorahatt, presskortet nedstoppat i brättet. Ah, the good life. Detta är personen jag vill bli.

Obs (från Wikipedia): ”Fram till 1950-talet var det vanligt att män i kostym bar en hatt av denna typ. Al Capone, Indiana Jones, Freddy Krueger, Scatman John och Rorschach är fem kända bärare av fedorahattar.”

(Bild: Louis Lanzano/Scanpix)

Go west!

Skrivet av Calle Fleur 09:00, 28 juni 2009 i kategori Konsert

Pet Shop Boys – Go West

I kväll spelar Pet Shop Boys på Cirkus. Jag kunde inte bry mig mindre.

Annat var det 1993. Då var jag elva år gammal och sovjetinspirerade singeln ”Go West”, en Village People-cover, spelades överallt. Jag älskade ”Go West”. Jag minns att jag och min bror var eniga om att ”Go West” var så bra, att den borde ersätta ”Du gamla du fria” som Sveriges nationalsång. Så här i efterhand tror jag att det berodde på manskörerna och de luftiga synthmattorna. Men då tyckte jag bara att den var bäst. Så jävla bäst.

Videon var bäst av allt. Neil och Chris flyger runt på badbollar i himlen, iklädda gula overaller och chipsskålformade hjälmar. De går också uppför trappan till Sankte Per. Datoreffekterna är mer VHS än CGI, om vi säger så, men det gör bara videon ännu mer storslagen. Och ändå har inte Caroline med den i sin videolista inför kvällens spelning. Skandal!

På Youtube-sidan diskuteras politik i kommentatorsfältet. ”Fuck Hugo Chavez” skriver någon. ”Of course capitalism works you deluded fool!”, påstår någon annan, medan en tredje levererar omskakande analyser som ”communsim is good in theory? but not in practice!!” . ”Go West” – en ironisk blinkning till marknadsekonomin, eller gissar jag fel? – provocerar alltså fortfarande fram känslor, nästan 20 år efter att den släpptes. Det är ganska imponerande.

Bikers Against Rape

Skrivet av Admin 08:00, 28 juni 2009 i kategori Konsert, Övrigt

Mc-knuttar, de knattrar väl bara runt på sina hojar och våldtar kvinnor hela dagarna? Nej, alla gör faktiskt inte det. Några av dem har till och med startat organisationen BAR – Bikers Against Rape. Deras paroll är ”Riktiga män våldtar inte” och om en månad, den 26 juli, är det dags för ”Bikers Against Rape Run 2009” med samling klockan 11 utanför Pub Anchor. Sen blir det poliseskorterad kortege genom stan.

– På kvällen blir det ytterligare en markering. Hysterica – som är ett tjejband – spelar på Pub Anchor, säger Lars Willmann, som är talesperson för krogens räkning och samarbetar med Bikers Against Rape.

Finns det ett särskilt behov i bikervärlden av en organisation som är mot våldtäkt?
– Vi bikers ser oss som en grupp som har stor genomslagskraft och kan vara trendsättande. Men jag tror inte att det finns ett särskilt behov av det just inom bikermilijön, nej.

(Pressbild)

Så göra vi när vi genererar ett mervärde, genererar ett…

Skrivet av Jenny Damberg 10:42, 27 juni 2009 i kategori Shopping

Att vara konsument i paradiset – så som Richard Florida känner det – på jorden ställer onekligen krav på en som människa. Alla ni som har konfronterats med en flaska smaksatt och buteljerat vatten de senaste tio åren, jag vet att ni – kaktusfikon-havtorn-regnmoln – känner med mig i detta. Ibland vill man bara stanna hemma med Zygmunt Bauman bakom lyckta dörrar och neddragna gardiner, men hell no, det är ju sommar.

Ergo: Bloggexcorsism. Låt mig presentera min senaste bekantskap på de personlighetsivrande gycklarkapitalisternas marknad: Bruno. Eller, han kan förresten få presentera sig själv: ”Jag heter Bruno och bor på 9 rok mitt på Götgatsbacken. Jag älskar att lägga pärlplattor, sortera färgskalor och titta på Hugh Grant-filmer. Ibland när jag har långtråkigt brukar jag baka, spela pingis och nätdejta. Jag är singel men jobbar på det. När jag mår dåligt brukar jag dricka vin och läsa Se&Hör. Vill du ses, ring 0737280211. Kram Bruno”

Numret går till en telefonsvarare. Återstår kreatörerna. Petter Johansson är en av tre bakom designbyrån Snask, som tog fram Bruno på ”ett ganska långt möte” i början av 2009.

Petter, vem är Bruno?
– Han är en ganska vanlig kille i 30-årsåldern som älskar kläder, kladdkaka och gatukonst. På sin lediga tid lägger han pärlplattor och dricker rödvin med vänner och bekanta.

Men det är också en galleria om nio butiker. För mig som mottagare av budskapet är det lite förvirrande. Hur kan han intressera sig för rödvin? Och ännu mer, hur kan han lägga pärlplattor?
– Bruno representerar allt i gallerian från kläder och skor till mat och vin. Pärlplattor är väl trevligt liksom ett besök på Bruno Götgatsbacken. Vi är medvetna om att det kommer ta tid att bygga upp honom i folks medvetande.

Hur kom det sig att Bruno blev en snubbe i 30-årsåldern?
– Jag kan berätta lite varför det är framtaget så som det är, det finns givetvis en marknadsföringsanledning, en tanke att inte göra den traditionella reklamen. Vi skapar en upplevelse på plats vilket genererar ett mervärde för besökaren i stället för att skrika om shopping i morgontidningen.

Hur trivs han i Götgatsbacken? Skulle han vilja flytta någon annanstans?
– Jag tror att han trivs bra på Söder. Han är öppen för det mesta, men jag har svårt att se att han skulle gilla att bo någon annanstans.

10 tidigare inlägg