Förra veckans mesta det-måste-vara-ett-skämt var det ”Manifest för ett nytt litterärt decennium” som sju unga kristdemokratiskt kulturkonservativa, förlåt, författare, skrev i DN Kultur. Reaktionerna har så klart inte låtit vänta på sig. I dag publicerade kulturen här ett svarsmanifest, för ”olovlig litteratur”. Men den litteratur som rör sig mellan två pärmar är inte den enda som är stadd i ett ständigt skede av förflackning. Även den som skrivs för skärm är en utsatt – och vem vet, om vi inte vaktar på oss själva kanske snart utdöd – kulturform.
På stan-bloggen vill därför både applådera och ställa sig bakom det ”Manifest för ett nytt blogglitterärt decennium” som publicerats på den högkvalitativa, episkt orienterade, berättande bloggen Konst eller porr:
”Vi närmar oss ett nytt decennium: 2010-talet. Under det gångna årtiondet har det unga svenska bloggklimatet förändrats i tre olika riktningar:
Det realistiskt förankrade berättandet har annekterats av statusuppdateringar på Facebook.
Gränsen mellan det politiska och det lobbyistiska bloggandet har suddats ut.
Det renodlade berättandet med konstnärliga anspråk har av såväl författare som kritiker nästan helt förflyttats till twitter”
Inte en minut att förslösa! De tio punkter som krävs att vi alla ställer oss bakom för att bloggen ska överleva i dessa orostider av upplösning hittar du här.
Jenny, du sammanfattade det ganska väl där, sprungen ur vattnet vid Helgasjön som du är. Att diskussionen knappast kommer föras inom ett betydande forum utan drunkna i skojfriska parodier och blogginlägg är knappast någon högoddsare. Jag är dock för en närmast stalinistik hållning med kvotering av chic lit. Folks läsvanor speglar samhället. ”Jaha” >> Det verkar näst intill omöjligt att existera som författare med hedern i behåll alltså. Helst ska man inte synas men hyllas i dolda, pretentiösa rum.
Efraim, 17:10, 27 augusti 2009. Anmäl Anmäl
Jenny: De två ståndpunkterna är lika löjliga. Man kan fråga sig vad det är som är ”olovligt” med en rådande norm. Jfr antalet namn som skrivit under. Efter att ha läst dessa båda manifest inser man att i princip hela sveriges författarkår är marginaliserad, och då inte bara i samhället, utan även inom författarkåren. Men det är väl inne att vara minoritet nuförtiden. Varför de överhuvudtaget kände sig manade att skriva detta är alltså inget mysterium. Det handlar helt enkelt om att bygga coolast myt inför nästa Bonnierbal. Vilket leder oss till ett verkligt problem: det svarta hålet, avsaknaden av ståndaktiga författarpaparazzis i vårt kära avlånga land.
Jaha, 09:10, 27 augusti 2009. Anmäl Anmäl
Vad uppfattar du som det ursprungliga manifestets syfte Efraim? Jag uppfattar det som ett rätt klipskt sätt att formulera en tanke som annars (dvs formulerad som en ordinarie kulturdebattartikel) skulle segna till marken som en augustitrött geting, säg ”manifest” och genomslaget tiodubblas med ens. Så jag tänker att det de mer än något annat vill är att få i gång en diskussion, där de då själva har ståndpunkten att det goda berättandet (där form inte får förväxlas med innehåll, till exempel) i dag kommer i kläm eftersom förlag, läsare och media vill ha/premierar andra typer av berättande – för enkelt (deckare, journalistprosa) eller för tillkrånglat (Lotass-lådor, ”Allt”-ordlekar, pseudonymer etc). Vilket är en skam. Jag håller ju då inte med om den här problemformuleringen, jag tycker inte att ordvitsar är i vägen för bra berättelser, jag vill gärna läsa romaner som handlar bara om handväskor och shopping, jag vill läsa levande, moderna, utmanande texter, jag vill läsa det mesta av det de raljerar över i sitt träiga manifest.
Jenny, (Webbsida) 17:27, 26 augusti 2009. Anmäl Anmäl
Fnissen åt stelbenta författare i prettokuvöser och pastisch-försöken är det jag främst syftar på.
Efraim, 16:48, 26 augusti 2009. Anmäl Anmäl
Vet inte vad som är mest tröttsamt, att inga av de inblandade författarna någonsin skrivit något värt att bindas in i pocketformat eller hur det första manifestets egentliga syfte går så långt över kreti och pletis (däri DN på stan inräknat) huvuden att det lär likna en meteorit.
Efraim, 16:45, 26 augusti 2009. Anmäl Anmäl
Kan vi inte samla dessa skribenter på plattan och anordna en boxningsturnering a la Hemingway? De konservativa i vita skjortor, träskor och chaki från Kappahl. Postmodernisterna i fakeade Che Guevara t-shirts och blonderat hår. Kan bli en hejdundrans duell. Om någon dessutom kan köpa ett par plattor dansk öl på systemet, så kan vi mycket väl skapa vi sveriges författarkårs nya definierande moment. Så tråkigt när de bara tjivas med ord.
Jaha, 14:09, 26 augusti 2009. Anmäl Anmäl