Hannas kåseri: ”Jag, den galna kvinnan”

Skrivet av Hanna Hellquist 08:48, 9 september 2009 i kategori Krönikor

I Karlstad fanns det i mitten av 90-talet en galen kvinna som tillbringade sina sjukskrivna dagar med att dra omkring på stan, som galna kvinnor har en tendens att göra, hon brukade hänga utanför H & M på Drottninggatan och det brukade jag och mina kompisar också göra.

Eftersom hon var galen så visste alla vem hon var. Och eftersom hon var galen så gjorde hon galna saker. Till exempel så brukade hon rycka snygga tjejer i håret. Eller sparka dem på vaderna. Hon stod på lur, med öppen mun och attackerade dem så fort hon fick chansen. Hon blev, helt förståeligt, provocerad av de snygga femtonåringar som gick in och ut genom glasdörrarna på Karlstads enda modevaruhus. Så hon tryckte till dem.

Det var på riktigt en stor dag i mitt liv då den galna kvinnan utanför H & M riktade en spark mot mitt vänstra lår, och träffade. Det gjorde ont. Jag blev rädd. Förstod inte riktigt vad det var som hände. Men det viktiga var att den galna kvinnan hade tyckt att jag var tillräckligt snygg för att misshandlas. Det var en triumf.

Inte så mycket för att jag ville ha just hennes bekräftelse kanske, utan för att jag ville ha bekräftelsen inför de andra snygga tjejerna. I den tidens hierarki var utseendet allt, den avgörande faktorn för om ens tillvaro skulle vara behaglig eller outhärdlig.

Så läser jag i tidningen om de blonderade femtonåringarna som nu är stjärnor på internet genom sina bloggar. Kissie, Dessie, Paow, Amanda, Mogis. Jag tittar på deras bloggar och märker att jag inte riktig förstår vad jag ser. Det är som när jag kollar på porr, jag fattar inte, det går inte, jag får inte tillräckligt att jobba med. De finns inte på riktigt. Jag kan inte känna vare sig empati eller förståelse för dem. I brist på kärlek borde det bli likgiltighet, men det går inte riktigt heller. Det går inte, jag kan inte. Jag blir provocerad. Jag vill liksom örfila upp dem. Sätta krokben för dem. Nypa dem på baksidan av överarmen där det gör som allra ondast. Bara nypa till dem.

Jag har blivit den galna kvinnan utanför H & M.

—
Kåseri från dagens Namn & Nytt

Detta inlägg går inte att kommentera längre.

”Han markerar. Han lyfter på benet och kissar på Johanna, och Johanna kan inget göra åt det för han är borta innan hon hinner blinka. Det är inte ragg, det är ett oundvikligt återställande av ordningen. En kvinna av Johannas kaliber kan naturligtvis inte sitta ostörd på Park Aveny, hur skulle världen se ut då? Nej, ordning i leden” Kvinnor kan…också

Hon brukade hänga en del på Posten i Duvanhuset också.

Hanna – det är inte många som jag skulle säga är mina idoler. Men du är min stora idol. Du är så skönt ärlig, bitter och har de bästa kommentarerna. Fortsätt så!

Vi är alla galna kvinnor inför dom. Och en fråga tär mig och oroar mig. Det är dom som besöker bloggen. Håller dom på och bygger upp en armada? En armada bestående av kissie och amandavardet kloner. Dom har farligt många besökare. Eller är det helt normala tjejer som går in och läser deras bloggar av samma anledning som man besöker zoo, eller går på cirkus. Det är roligt att titta på.

Underbar krönika. Ännu en gång satte du ditt vackra huvud på den berömda spiken. Jag har sedan jag upptäckte de där bloggarna lockats tillbaka dit gång på gång. Jag är inte deras målgrupp, jag känner ingenting för dem men jag kan för mitt liv inte sluta titta på dem. Lite som en tågolycka if you will.

Alla texter som slutar med ”jag har blivit (något negativt) ” är bra. Det gäller även alla texter HH skriver. Därför: dubbelt bra.

Ich bin ein Berliner! Jag är oxå den galna tanten, oh sweet Jesus, när hände det här?

Senare inlägg Tidigare inlägg