Jo, men vi måste faktiskt det.

Det finns de som inte ser storheten i treans satsning Svenska Hollywoodfruar. Och jajaja, man kan gnälla på deras något omoderna syn på vad det innebär att vara hustru, i form av plikt och så. Men vem orkar?

Om man istället ser detta program som…
a) underhållning
b) ett tillfälle till eftertanke och reflektion

…så är det banne mig kanske det bästa program jag sett. I alla fall på trean. 

Man blir ju inte särskilt avundsjuk på deras lyxliv eller peppad på att snärja en Hollywoodmiljonär. Själva idén med att de lever ”den amerikanska drömmen” faller så vackert att mina ögon tåras.

Jag bor i en liten etta och tjänar mindre än vad deras gräsmatta kostar, men jag är inte valiumberoende och jag ser inte ut som femtio fast jag inte fyllt fyrtio.
Och jag är definitivt inte gift med en skrynklig man som är tre äpplen hög och som jag tvingas utföra sexuella tjänster på vare sig jag vill eller inte.

I detta avseende lyckas Svenska Hollywoodfruar bättre än alla självförtroendeboostningsprogram som tv någonsin sänt. Man ska trivas med sig själv och så vidare. Och sin kropp. Hur många program, i synnerhet på tv3, har inte gått ut på det? Men hur många har egentligen lyckats.
När så tre lyxfruar som ”har allt” visar sig leva liv som ter sig som ganska så vidriga trots att de har fina kroppar, ett vackert hem, mycket pengar och en heltidsanställd husa så infinner sig självkänslan direkt. ”Jag har det nog inte så dumt ändå”.