Hannas kåseri: ”Då lyfter han på benet”

Skrivet av Hanna Hellquist 09:29, 30 september 2009 i kategori Krönikor

Det är 2009 års bokmässa i Göteborg, och min vackra vän Johanna sitter i baren på Park Aveny och väntar på mig medan jag äter middag ett stenkast därifrån. Hon sitter där ensam med ett glas vin och läser noggrant mässprogrammet, för det är det enda hon har att läsa för tillfället.

Min vackra vän Johanna har en kropp som ser ut att vara skulpterad i vispad grädde, och om man smakar på henne så är det banne mig inte långt ifrån heller, och kvällen till ära har Johanna draperat sig i vitt och guld och lyser följaktligen som en fyr i det göteborgska mörkret.

En man i sextioårsåldern fäster sin blick på Johannas lysande kropp från andra sidan lokalen och påbörjar den långa vandringen mot den första kontakten. Utan att tveka, säkra steg.

Och han når fram till sitt mål, och han lutar sig fram mot henne, och han placerar sina läppar mot hennes öra och viskar: Kan inte jag få sitta i ditt knä? Och Johanna öppnar sin röda mun för att svara, kanske ja, kanske nej, hon har inte bestämt sig än för vilket humör hon är på och gudarna ska veta att hon inte är den som är den, men mannen är redan långt borta.

Tänk att Park Aveny är så stort. Han försvinner snabbt.

Han raggar inte. Han markerar. Han lyfter på benet och kissar på Johanna, och Johanna kan inget göra åt det för han är borta innan hon hinner blinka. Det är inte ragg, det är ett oundvikligt återställande av ordningen. En kvinna av Johannas kaliber kan naturligtvis inte sitta ostörd på Park Aveny, hur skulle världen se ut då? Nej, ordning i leden!

Och Johanna åker hem. Hon orkar inte vänta på mig, ensam i baren på Park Aveny, för man kan inte göra det som kvinna år 2009.

Och dagen därpå återvänder jag hem till Stockholms central, jag väller ut ur tåget tillsammans med de andra mässbesökarna och det första jag ser är en reklamtavla med rullande bilder på en modell. Och någon har ritat en pratbubbla med texten ”Jag vill ha kuk” och det spelar ingen roll vilken bild som kommer upp för modellens mun hamnar på samma ställe i bilden hela tiden och i fem olika outfits skriker hon ut över Stockholms central att hon vill ha kuk, och det finns inget hon kan göra åt det, lika lite som Johanna kan göra något åt att en man ställer sig och kissar på henne när hon sitter ensam i baren på Park Aveny, på 2009 års bokmässa.

—
Kåseri från dagens Namn & nytt

Detta inlägg går inte att kommentera längre.

Hanna för i helvete! Äntligen har du satt ord på det där som har gnagt mig så länge, det där jag inte har kunnat sätta ord på men som har stört mig. Du är så klok och välformulerad, och äntligen äntligen äntligen kan jag hänvisa till en text som beskriver det där obehagliga, men svårbeskrivliga. Okej, jag är sent ute, men vad ska en göra när en inte hittar texter förrän månader efter de är skrivna?

Hanna. det är det bästa du skrivit någonsin. och jag har läst det mesta av dina fantastiska ord. det är så gött att veta att du reagerar och tänker på samma sätt som jag, och många andra. och vi har fan i mig varandra. även om man inte känner varandra finns det en trygghet att veta att man inte är ensam i sitt jävla undrande över sakernas tillstånd.

Märklig slutsats att mannen pissade på henne. Förmodligen såg han en ung, vacker kvinna som han visste att aldrig skulle ha en chans på. Vad ska han säga för att uttrycka sin beundran för den sköna damen? Äh, jag hittar på något på vägen, säger det och sen för att inte störa henne mer, drar jag iväg. Mer än så var det förmodligen inte och vissa personer läser inte djävulens budskap. Tragiskt.

Skall vi tycka synd om denna vackra kvinna som smakar som grädde enl. kränkta Hanna? Som art betraktad så är meningen med vår existens att vi skall fortplanta oss, därför inget förvånande att den 60-årige mannen gjorde ett tappert men fånigt försök. Detta försök är inte att betrakta som ett kiss på den vackra kvinnan( hur kan Hanna tänka så?) utan ett påstående som han insåg som omöjlig men ändå ville uttrycka sin uppskattning av den vackra kvinnans existens. Så tänker säkert alla män och kvinnor när de styrs av sitt sexuella begär. Kanske bättre med burka nästa gång så den vackra kvinnan inte blir uppvaktad? Eller Hanna kanske vill behålla henne för sig själv? Kränkt…

Låter kanske för enkelt, men ni kanske skulle bli förvånade av vad lite situationsnärvaro kan åstadkomma. T.ex. att säga rakt ut och högt: Du är full och obehaglig – varför tafsar du på mig? Det har fått en hel del missriktade fylledrägg att tappa tråden och backa hem i min erfarenhet. Sen när det gäller visslingar och rop från exempelvis byggarbetare (det verkar vara en väl etablerad branschkultur i de flesta samhällen) hjälper det att fundera kring vad den/de som skriker och beter sig egentlige4n kompenserar för.. Dvs varför de måste demonstrera sin (förkrympta?) manlighet så öppet. Dinosaurier är vad de är – låt dem kräla undan och stilla självdö med en spark i rätt riktning!

”Det gör mig inte till ett naivt barn.” ska det så klart vara.

Kalle, du verkar fortfarande inte förstå att kvinnor enligt din logik är dömda att stanna hemma och avstå från att delta i livet, oavsett om det handlar om nöje eller transport. I alla fall om vi vill behandlade med normalt hyfs och vett. Visst, jag slutar äta på just den krogen om servitrisen är otrevlig eller maten kostar för mycket, men drulliga män finns överallt och har inget med den enskilda krogen att göra. Skulle jag sluta gå till ställen där någon betett sig som ett svin kunde jag lika gärna lägga mig ner och dö. Men det gör jag inte. Jag fortsätter att gå ut och träffa mina vänner, dansa och roa mig, eftersom jag inte tycker att mitt liv ska begränsas av enskilda idioter. Och inte heller till ett naivt barn.

@Chris Nej, för tunnelbana åker man för att man ska från punkt A till punkt B. På krogen går man för att ha roligt. Finns det då dussintals personer som förstör denna rolighet är syftet lite förstört, eller? Det finns ju så att säga alternativ till alla krogar och klubbar där folk är fulla och där män är grisiga. Skulle jag bli antastad helg efter helg på samma ställe skulle jag inte gå tillbaka. Men många (inte alla) kvinnor väljer mörka, svettiga fylleklubbar att dansa på, där risken faktiskt är ganska stor att bli tafsad på. Är detta fel? Ja, men det är likväl en bitter sanning. Du har antingen valet att försöka ändra på detta, vilket är lönlöst, eller ändra dina egna vanor. Så fungerar 99% av tillvaron. Tycker du någon servitris är otrevlig på en restaurang, gå inte tillbaka. Är priserna för höga på ICA? Handla inte där. Kvinnor är dubbelmoraliska, för å ena sidan tycker de att det är förfärligt hur folk behandlar de som hjälplösa, men å andra sidan beter de sig som naiva små barn.

Hanna, du skriver så bra! Du skapar så tydliga associationer med din text och lyckas ändå hålla dig från att vara moraliserande. Läsaren får själv ta ställning till moralen och det skapar spänning! Bra gjort!

Db! Vackert sätt att föra över skulden på kvinnan. varför är det hennes beteende som avgör om gubben är en loser eller inte? Räcker det inte med hans handling? Klart att det är lätt att tänka att hon ska skita i det, ha lite ”ryggrad” och stanna kvar på stället – men det är ett rätt okänsligt sätt att resonera på. Många kvinnor har varit med om situationer då man blivit utsatt för saker som känns obehagliga, följt sin magkänsla och gått därifrån för att man känner sig olustig. Sen känner man sig dåligt för att man låtit den andra ”vinna”. Att dessutom få skit från andra för att man inte alltid orkar stå emot alla dåliga beteenden som man får utstå gör inte saken bättre.

  1 2 3
Senare inlägg Tidigare inlägg