”I krogmiljöer finns en råbarkad grabbighet, en lite skabrös dunka-i-ryggen kultur som påminner om den på kvällstidningar och huliganläktare. Det är ett slags våldsamt och adrenalinstint nattsudd som tenderar att attrahera manliga kalenderbitare. Inget fel i det.”
Jag citerar det där sista igen:
”INGET FEL I DET.”
Det är så outsägligt deprimerande. Björn af Kleen, som gjorde karriär på att smickra (företrädesvis manliga, de är ju oftast det) delar av kulturmediaetablissemanget. Dels genom att blogga om dem, dels genom att i nästa led presentera kanonmässigt korrekta analyser på deras sidor, är i dag aktuell med en bok. Den heter ”Jorden de ärvde” och handlar om svensk adel och deras jordägarprivilegier (den kommer med en blogg, inklusive en länklista där det går fem mansnamn på varje kvinnligt). Och så recenserar han då krogar i Metro. Citatet ovan är från dagens tidning, där det är Söderitalienaren La Vecchia Signora som har fått besök, och där ”Björn af Kleen belönar grabbigheten i maten och bemötandet med en femma” – och som då även får statuera exempel på arbetsplatser, offentliga sammankomster och samhället i stort.
”INGET FEL I DET.”
Jag är ledsen. Det är så mycket som är fel att jag inte vet var jag ska börja. Från inledningens raljanta hävisning till A.A. Gills [uppburen brittisk machokrönikör och matkritiker] helt vidriga dödsskjutning av en babian till analysen att machohak ändå är härliga, om man är rätt person. Man. Adel. Och så vidare.
.jpg)
Jag tror att ni i Stockholm har en annan syn på honom än de som läste honom från där han bodde innan (Malmö). Vi läser till exempel recensionen ovan som att Björn låtsas bli kompis med ägarna men det viktiga i hans text är ju just att han slår fast hur grabbiga de är. Han är som att skaka hand så hårt med någon att de inte fattar att han förolämpar dem. Är 100 procent säker på att meningen med Björns recension ovan var att slå fast krogen i fråga som grabbig. Det lyckas han ju med. Trots att det är en hyllning har han lyckats formulera vilka adjektiv det är de ska förknippas med. Och det kommer de aldrig kunna slå ifrån sig. Samma med adelsboken. Han smickrar dem, klär sig som dem, charmar dem — och skriver en djupt kritisk bok om dem.
Johanna, 14:58, 6 november 2009. Anmäl Anmäl
Det är väldigt intressant detta (i Sverige) nya fenomen att låta kända män (alltid män) med machoattityd recensera krogar. I London äter krogrecensenterna ofta ”provmiddagar” tillsammans med krögaren innan krogen ens öppnat. Jag har inget mot new journalism inom mat, men förväxla det inte med en seriös recension.
Lisa, (Webbsida) 14:32, 6 november 2009. Anmäl Anmäl
Så skönt att fler reagerade! Själv sammanföll det väl med mina kräkningar efter vaccineringen.
Malin, 13:31, 6 november 2009. Anmäl Anmäl
Håller med till 100 %. Läste också recensionen, upprördes och började genast tänka ut brudigt krusidull jag ska krydda maten med ikväll. Bara för att djävlas. Rakt på flinten.
katten, 12:25, 6 november 2009. Anmäl Anmäl
Stående ovationer, Jenny!
Viktor, 12:01, 6 november 2009. Anmäl Anmäl
tack! tänkte samma. reagerade också på bedrövliga rubriken ”Utan brudigt krusidull”, liksom passagen om detta i texten. uselt.
carl, 11:50, 6 november 2009. Anmäl Anmäl