Åsiktmaskinen vecka 53


Rub-a-dubb

Från och med i morgon är dubbdäck förbjudna på Hornsgatan. Förutom ett par logiska frågetecken (som huruvida det är okej att korsa Hornsgatan och hur man annars lagligen tar sig från Högalid till övriga Stockholm) och en innerlig lyckopust för att Modernas get hann i väg till Skåne i tid gillar Åsiktsmaskinen idén om lokala förbud. Vi kan rent av föreslå några fler: gubbkepsförbud på Götgatan, dubstepförbud på Södermannagatan (framförallt nummer 23, Svart kaffe), bonnläppsförbud på Drottninggatan samt dubbningsförbud på samtliga biografer i stan.


Glamspam
Nattklubben Collage har de senaste månaderna tagit täten i kategorin olidlig sms-spam – var och varannan dag piper telefonen med nya ”personliga” inbjudningar från unga tjejer som Kenza eller Elita Löfblad. En av männen bakom pr-metoden har tidigare bland annat arbetat med företagen Ztarlet (som sålde stjärnor på himlen till privatpersoner), Red Baron (som sålde resor till Playboy Mansion) och Videoboom (som skulle konkurrera med Youtube genom att ha mer ”hjärta”). Delar av Stureplan skulle verkligen må bra av en återgång till motbok, tagelskjorta och nävgröt.


Festa med killar!
I dagarna skickade Piratpartiets Rick Falkvinge ut en inbjudan till nyårsfest. Funktionärerna välkomnas på tacos och tequila i hans Sollentunaresidens, på ett villkor. Att de tar med sig en tjej. ”Ja, jag menar allvar, just balansen gör en bra fest”, kommenterar Falkvinge. Problemen med att appellera till försmådda män i bockskägg och långrock har slutligen blivit uppenbara även inom kadern. Det lägger dock viss sordin på samtalen om förmyndarstat att Falkvinge har totalt rökförbud i hela lägenheten, inklusive balkongen.

Detta inlägg går inte att kommentera längre.

Stockholm är i varje fall störst i Sverige. Inse det. Även om invånarna är snarlika den hjärntvättade människa som Orwell skrev om — en fullkomligt trist typ är livrädd för att vara intressant.Och tyvärr är man lantis tills tre generationer bott i stan. Så är det. Det spelar ingen roll om du promenerar i sköna märkeskläder ihop med tjejen och har en superfin barre mitt i SOFO. Du och dina barn förblir lantisar.

Sthlm är ingen storstad. Inse det.

Dubbförbudet har gjort det omöjligt att besöka min dotter på Drakenbergsgatan ifall jag inte investerar i nya däck för en så där 6-7000 kr. Jo, ett annat alternativ återstår, det att skita i förbudet och köra 100 m till avtaget. Det är f.ö. redan verkställt, så det så.

”Stockholmare är man om man bott här i 3 generationer”. Hur fan lyckas man bo på ett ställe i 3 generationer, om nu ett liv ses som 1 generation? Jag tror annars de flesta håller med om att man är ”äkta stockholmare” om man är född och bosatt i Stockholm. Jag har vänner som är födda på annat håll men har bott i Stockholm sen dagisålder. De är enligt mig att betrakta som lika mycket stockholmare. Fåniga, onödiga och verklighetsfrånvända definitioner…

Stockholmare är man bara om man levt här i tre generationer. Få är det alltså, men jag är det. TYcker att stockholmarna bara blir mer och mer ängsliga för sin storstadsidentitet. De är alla lika (nästan) och har sina fem uttryck som skiftar beroende på trenden. Problemet är att alla verkar gå på nedåttjack. Det händer inget i vare sig kropp eller knopp. Det är dvala, coma och nedsövning. Det är som om hela stan skulle behöva 12 elchocker. Att tappa minnet skulle nog vara bra för alla här. Börja på ny kula.

”ni stockholmare”/”alla i STHLM”… alltid lika roligt och intressant när någon bonnläpp tror att folket i huvudstaden är en homogen grupp. NEJ! Det är vi inte. Sluta analysera oss på samma sätt som ni gör med de halvdöda grisarna i era stior och lagårdar. Vi här i Stockholm vet att vi är för många för att kunna hanteras, det vi ber er om nu är att försöka inse det, annars kommer ni få väldig problem framöver med högt blodtryck.

Ni stockholmare verkar vara så ängsliga hela tiden.

Ett tips, skär av dig brödet. Det ska inte sitta där. Håller för övrigt med till stor del.

Ok, åsiktsmaskinen, du hissar och dissar STHLM varje vecka på ett bra sätt. Här är min diss. Problemet är att alla i STHLM är så jävla lika, jag inkl, lyssna på vad folk pratar om och man blir mörkrädd. Det är som om Orwells dystopi är förverkligad. Vi pratar typ om lägenheter och stoltserar med en osäker attityd av kaxighet (ingen tittar varandra i ögonen, ingen ber om ursäkt när den knuffas, som man gör i många andra storstäder). Vad som krävs är lite ödmjukhet, hyfs och att vi välkomnar våra inneboende orginiella karaktärer, allt det som gör livet så mycket roligare. Men hur ska det ske? Jo, genom att starta krig med ett lika slätstruket land: NORGE. Bara krig ger vi-känsla och stimulerar den udda och modiga personligheten inom oss. Eller har du en bättre idé? För STHLM är skittråkigt och varje morgon tittar jag på kniven och undrar om jag ska skära brödet eller halsen av mig.