Den avsomnade musiktidningen Ondskans slogan var ”popmusik ur ett vidare perspektiv”. Den parollen hade passat ännu bättre på tidningen Novell vars senaste nummer bland annat handlar om indonesisk metal, ugandisk hiphop och finsk tango. Attityden i texterna är så vidsynt att man nästan önskar sig en smakfascistisk lista där Novell bestämmer exakt vilken musik som är bäst just nu. Men det finns förstås massor av andra rockjournalister som sysslar med sådant. Däremot finns inte många rockjournalister som skriver lika briljanta reportage som Kim Veerabuthroo Nordbergs text om Dogge Doggelito. Den svenske rapkungen berättar om de mörka åren efter hustruns död i cancer 2004, den förintande sorgen som fick honom att säga upp bekantskapen både med The Latin Kings och sin egen familj – och tv-reklamen för Elgiganten som Dogge betraktar som sin största framgång, trots att den ledde till att såväl kritiker som hiphopare vände honom ryggen. Kim Veerabuthroo Nordberg skriver också om Maria Lionza-kulten, den venezuelanska mix av indianreligion och katolicism som Dogge bekänner sig till. ”Nu ber vi till Maria Lionza att Kims reportage ska bli riktigt bra”, säger Dogge i texten. Han blev uppenbarligen bönhörd. Nu vet jag vilken gudinna jag ska vända mig till nästa gång det går trögt med skivrecensionerna.