Nu är jag visserligen rookie i sammanhanget, men varje gång jag varit på Operan har jag hoppats lite på att få se en riktig kulturpotentat eller så i publiken. Det hade hittills inte hänt.

Så var jag på ”Elektra” igår, en megahyllad uppsättning av Richard Strauss tragedi i regi av Staffan Valdemar Holm och där Katarina Dalayman fått fantastiska lovord för sin Elektra. Redan i kön till garderoben såg jag På stan-hjälten Carl-Michael Edenborg och tyckte att det ändå var en rätt hyfsad kulturpotentatkändisspotting, även om jag mer hoppats på någon ur den äldre generationen.

Och plötsligt händer det, när alla redan satt sig: In kliver kungen och drottningen i sin loge, något som inte sker alltför ofta. Det går ett sus genom publiken som spontant ställer sig upp och applåderar.

(Så ska man inte bete sig när kungaparet anländer, förklarade DN:s kulturchef Maria Schottenius nyss för mig, man ska ställa sig upp och sjunga Kungssången.)

(Maria Schottenius spekulerade också i att kungen kanske ska dela ut en medalj till scenografen Bente Lykke Möller, Valdemar Holm eller Dalayman och att det kanske var därför han var där.)

PS. Tyvärr var Katarina Dalayman sjuk igår, men amerikanska Janice Baird ersatte med den äran.