Det kom en avi om något som skulle hämtas ut hos tobakisten slash postombudet och jag utgick från att det var någon film från Amazon eller bok från Adlibris och jag klev i lågskorna för att gå ner och hämta dem, och just när jag skulle gå utanför dörren kastade jag ett getöga på avin och såg att det i fältet för avsändare stod: POLISEN.
Rätt och slätt. Varken mer eller mindre.

Telefonen ringde, det var yngste sonen som skulle hem och hämta snowracern ty det var en av de allra byllerbyigaste dagarna i mitten av december när snöflingorna var stora som sopptallrikar och mjuka som änglahår och de föll lika tätt som de överspända metaforerna i denna mening, och jag var tvungen att vänta hemma tills sonen kom för att i mitt förälderliga nit dyvla på honom täckbrallor och sockor och inte minst den allestädes närvarande hjälmen och om ni skrockar och tycker att det låter typiskt lattefarsigt och södercurligt kan ni ju ställa er en skymningstung eftermiddag i Vitabergsparken och kolla hur det går till i backarna.

Sonen dröjde och under tiden hann avin börja hetta i bakfickan. POLISEN. Man brukar ha bra kläm på om man har något att vänta från polisen. Jag började upprätta en orolig checklista i bakhuvudet och for över raderna med ett alltmer skälvande pekfinger. Har jag ansökt om nytt pass? Icke. Har jag köpt ny bil eller bytt skylt eller dröjt med någon p-bot? Icke. Jag betalar alla räkningar snabbare än min egen skugga, jag drar igång stora larmet och går till röd beredskap och DEFCON 1 redan efter första påminnelsen, och om jag skulle låta något drälla vidare till inkasso skulle jag skämmas så mycket att jag skulle begå harakiri framför Skatteverkets skjutdörrar.
Checklistan blev allt oroligare. Hur är det med allt annat? Internetvanorna? Har jag någon gång varit inne på en sida som varit no-no? Klart jag inte har. Men kan jag ha varit det utan att ha märkt det?

Öh?… hur menar du nu?…

Kan det vara någon annan i familjen som gjort något fuffens? Äldste sonen? Vad gör han egentligen på helgerna? Har han varit extra trött på sistone? Finns det varningstecken som jag underlåtit att snappa?

Yngste sonen dröjde, jag ringde honom på mobilen och han hade fastnat i någon snölek längs vallarna på vägen hem, och trots att jag ville glömma avin eller bränna den visste jag att jag måste ner till tobakisten och fejsa musiken och lägga in huvudet i giljotinen.

I Söderhallarna var det stoj och glam och lerpölar på golvet, men jag stapplade  mot undergången, innesluten i min skuld och vid det här laget bara visste jag att det fanns något skit där i backspegeln som jag hade förbisett.
När jag lämnade in avin till tobakisten började det flämta ett hopp att han skulle famla på hyllorna och lägga fram en harmlös reklamgrej, en kalender för 2010 eller något. Men det blev bara värre. Jag tvingades kvittera försändelsen två gånger och tobakisten bröt olika gröna sigill på kuvertet så att det inte skulle finnas några kryphål för mig i rätten: bevisningen blev alltmer järnhård, jag hade verkligen hämtat ut försändelsen.

Jag gick avsides och öppnade kuvertet. Tog ut papperet och läste.

Det var från hittegodset. De hade hittat en cykel som jag blev bestulen på för sju år sen. Jag hade tre veckor på mig att hämta den.

Det var jul.