Min kompis K möter mig på Avenyn med långt svallande blont hår. Det är jättelångt. Nästan ner till midjan.

K har fantastisk hårkvalitet, det kan ingen säga något om, men den senaste gången jag träffade henne hade hon något slags flikig solblekt page så jag blir direkt misstänksam och kommenterar den nya frisyren.

Men vilket himla långt och svallande hår du har fått min kära K, säger jag.

Jamen det är bara för att jag har en kompis som är gift med en kille som äger en fantastisk hårstudio här i Göteborg, och på söndagarna samlas det en massa tjejer med otroliga lejonmanar i hårsalongen för att få sina löshår renoverade och fastsatta och jag tänkte att va fan, jag har ju råd och dessutom har jag redan fantastisk kvalitet på mitt hår så det håller nog för några kilo till.

Så hon gick dit.

Medan jag drar mina fingrar genom K:s långa hår och fastnar med mina trasiga naglar i de små plasttovorna i vilka K:s nya hår är fastsatt så berättar hon de mest fantastiska historier från den där salongen. Hon berättar om de tunna tjejerna som kommer till salongen med sina tunna hår där skalpen lyser igenom och sen när de går därifrån på sina tunna ben så är de så baktunga i skallen att de knäar ut genom dörren, men alla ler och är glada för hår är A och O, det säger alla.

Alltid när jag träffar K så har hon gjort något nytt och fint. Blekt sina redan perfekta tänder (gratis så klart eftersom hennes pappa känner nån jävla frilirare i Askim) eller fått sina välformade ögonbryn noppade och färgade på något institut i närheten av hennes supercentrala lägenhet och det ser inte ens konstigt ut, trots att hon är så blond. Sen hittar hon ett par stövletter i storlek 36 på rean, med precis lagom klack så hon kan gå i dem överallt. K går överallt i stan i sina stövletter och hon kommer gående mot mig med sitt nya fantastiska hår och det ser helt naturligt ut för K går bara till de allra bästa i branschen.

När vi var små så brukade jag dra K i hennes superblonda fjuniga nackhår så att hon skrek av smärta. Jag ångrar ingenting.