Jag förstår mig inte på småsnålhet. Jag förstår inte snåla människor.

Med snåla människor menar jag inte de som inga pengar har. Med snåla människor menar jag de som har det helt okej ställt, riktigt bra ställt till och med, de som har heltidsjobb och centrala lägenheter och som det inte går någon som helst jävla nöd på, med snåla människor menar jag de som trots mycket goda ekonomiska förutsättningar har satt i system att låta andra människor betala för dem.

Tjejer som tycker att det är självklart att killar ska betala för dem på krogen. Det skulle aldrig falla dem in att ta upp sin egen plånbok så länge som det är en man i närheten. Vita vinglas är godast om någon annan köper dem, vem spelar ingen roll.

Jag har en eller två såna vänner. Jag förstår mig inte på dem. Och det kryper i mig, jag måste gå därifrån, jag klarar inte av att se eländet. De har råd med löshår men inte med vin. Jag förstår det inte.

Eller de som alltid åker gratis. Varenda taxifärd, varsomhelst, de är alltid först ut, i ett par gasellhopp försvinner de ut i natten och in i krogvimlet med grundlösa löften om kompensation i form av öl. Om de bara visste hur billigt de hade kommit undan om de hade erbjudit sig att betala. Om de visste hur mycket de förlorade på den där lilla biten mellan Hornstull och Nytorget.

Eller de som aldrig är hungriga själva på restaurang men slänger sig över din tallrik så fort du har lagt ifrån dig gaffeln. Eller de som minns hundringen du lånade för ett år sen. Eller de som alltid tar mest på middagarna men aldrig bjuder tillbaka. Eller de som förväntar sig att folk med bil ska skjutsa dem varenda meter i deras liv. Småsnålhet och omedveten självupptagenhet. Två av de mest osexiga egenskaperna man kan ha. Tänk vad billigt det är att köpa loss sig från dessa bojor. Väldigt billigt i jämförelse faktiskt.

En tjuga här och där i taxin. Ett glas vin som man betalar själv. Prova det era snikna as.