Fredriks krönika: Jag vill inte läsa på en Gameboy

Skrivet av Fredrik Strage 08:46, 19 februari 2010 i kategori Krönikor

I mitten av nollnolltalet talades det mycket om att klassisk litteratur blivit hipp. Tjugoåringar i Stockholm klädde sig som artistokraterna i Evelyn Waughs roman ”En förlorad värld” och betraktade halvfranska band som lika viktiga accessoarer som glasögon och fluga. När Sturegallerian i Stockholm valde litteratur som tema för en skyltkampanj (med motiveringen ”vi ser mode och kläder som en berättelse, hur man klär sig och ser ut är som en bok”) fick kritikern Annina Rabe nog och bloggade att ”nästa reklambyrå/krönikör/modemagasin som börjar prata om hur hett det är med litteratur kommer att få alla delarna av ’På spaning efter den tid som flytt’ uppkörda i den region där solen aldrig skiner”.

Men hur löjlig den litterära modetrenden än var så längtar jag tillbaka till den nu. Böcker verkar nämligen ha blivit ohippa, i alla fall de som är tillverkade av papper. De största bokhandelskedjorna använder böcker sparsamt i sin skyltning, som om fullsmockade hyllor skulle skrämma bort kunderna, och snart – när e-boksförsäljningen tagit fart – kommer vi att se färre bokryggar även i svenska hem.

Naturligtvis är det praktiskt för trångbodda att kånka ner böckerna i källaren och ställa dem intill kartongerna fyllda av skivor och videokassetter. Och naturligtvis är det fantastiskt att hela litteraturhistorien snart bara är ett tangenttryck borta. Men jag känner en lika stark kärlek till böcker – oavsett om de är hundörade pocketar eller exklusiva kalvskinnsband – som jag känner en motvilja mot att ersätta dem med något som liknar en Gameboy. ”Läsplatta” är ett obehagligt ord. Det får mig att tänka på ”platt-tv” och ”platt-tv” får mig att tänka på alliansens kulturpolitik.

Jag har samma relation till mina böcker, skivor och filmer som Joakim von Anka har till sina pengar. Jag älskar att dra handen längs deras ryggar, dyka ner bland dem och sortera dem. Minns ni serien där Kalle Anka lurar i farbror Joakim att kontanter har blivit värdelösa och att Riksbanken bestämt att det nya betalningsmedlet är fisk? Joakim von Anka tvingas bygga upp hela sin förmögenhet på nytt. Snart står han intill ett gigantiskt berg av sill men när han ska dyka ner i skatten hejdar han sig. Fisken är varken trevlig att hålla i eller lukta på. Joakim von Anka inser att det inte längre är roligt att vara rik. Samma tomhet upplevde många musikälskare efter att ha bytt ut sina vinylskivor mot cd. Jag skulle känna likadant om jag skannade alla mina böcker och sparade musiken och filmerna på en hårddisk.

En annan jobbig följd av digitaliseringen är att det blir svårare och svårare att bedöma bekanta efter deras smakpreferenser. Förr kunde man kasta ett diskret öga på skivsamlingen när man var hembjuden till någon. Nu är man tvungen att sätta sig vid värdparets dator och klicka sig igenom deras ”iTunes”bibliotek och Spotifykonto – vilket ibland uppfattas som oartigt. På samma sätt kommer läsplattorna att göra det svårt för litteratursnobbar som brukar räkna antalet svenska deckare på värdens nattduksbord och dra av den siffran från antalet timmar som de tänkt stanna på festen.

”Ett hem utan böcker är som en kropp utan själ”, skrev Cicero. Bibliotek bestående av ettor och nollor har inte särskilt mycket soul de heller.

Detta inlägg går inte att kommentera längre.

Fredrik Strage! Jag är mäkta imponerad. Jag trodde inte att du värnade så om det gamla hederliga. När man ser dig i TV-soffan får man intrycket av att du är en typisk tekniknörd uppväxt med internet och pan-pizza. Jag har nu reviderat min uppfattning om dig, i positiv bemärkelse. De som tycker att böcker och skivor m.m. ska vara ett minne blott till förmån för den nya tekniken har vare sig känsla för nostalgi eller respekt för artistens (musikerns, författarens) verk. Men det är förmodligen mest 08:or som skriver här. De är ju inte direkt kända för att värna om det nostalgiska. Mycket bra skrivet Fredrik!!!

Jag tror inte det ena måste ta ut det andra, även om jag fortfarande uppskattar cd’s och vinyler som produkt (eller som konstverk eller present) så används mitt spotify-konto väldigt frekvent. Så är det lite för mig med böcker också, rätt tid för rätt pryl. Skulle inte få för mig att ta med en läsplatta med 300 böcker till stranden direkt, där är ju pocket bäst. Precis som att jag föredrar att ha en ”analog” coffetable book” istället för en digital på min läsplatta. Som pendlingsbok är däremot läsplattan kanon!

Men för 20 år sen hade du säkert valt att spela en nihilistisk datahacker som oavbrutet levererar misantropiska citat från världslitteraturen från sin läsplatta när det var dags för en kväll med rollspelet Mutant. Vad är det för fel på framtiden nu?

Håller helt med dig Strage. Böcker får inte bli ”omoderna” för allt i världen. Det som är intressant med de nya ”plattorna” (jäkla namn också) är att de inte är speciellt nödvändiga, alltså, de är inte uppfinningar som uppkommit ur ett drastiskt behov hos människor. Trött på hela den här digitaliseringen nu.

Eftersom jag byter bostadsort i princip en gång i halvåret är all digitalisering av böcker, musik och filmer helt fantastiskt eftersom det innebär att jag kan ta med mig min ”identitet” var jag än åker utan två lastbilars flyttlass. Böcker är fantastiskt att ha på papper med gillar man att resa gäller det att prioritera mellan saksamlande och minimal packning.

Word, Strage.

Jag tror säkert läsplattor kan hitta sin marknad. Har dock svårt att se dem konkurrera ut böcker i en överskådlig framtid. Mitt främsta argument för att välja boken framför läsplattan? För att jag inte vill ha ytterligare en elektronisk pryl i min ägo som kan gå sönder när jag som mest behöver den, som behöver lagas för tusenlappar lönekontot är tomt. Boken är en väldigt oöm manick, det uppskattar jag.

Tack Fredrik, för en i raden av strålande texter! Jag kanske inte behöver understryka att jag håller med dig om det där med läsplattorna. Dina texter är för övrigtr en av anledningarna till att jag envisas med att läsa DN på papper. Tack! Hälsningar, Martin

När en bok är läst är den förbrukad. Då brukar jag ”glömma” den någonstans, ”låna” ut den eller slänga den i pappersåtervinningen. Att spara på böcker är som att spara på gamla vissna krukväxter. De luktar ju dessutom illa. Gå in på ett bibliotek, öppna valfri bok och insup fisdoften.

Själv gillar jag runstenar, det var tider. Du drog med handen längs stenen och funderade på om det kunde vara vit fältspat eller kvarts som blänkte till. Oftast hade man med sig en burk med röd färg för att fylla i där den senaste månadsförslitningen varit. Det var även en fröjd att ta med familjen ut en solig morgon när fåglarna kvittrade och gräset precis hade blivit sådär lagom högt. Minns att pappa brukade läsa högt precis innan han skulle ut och erövra Oslofjorden.

  1 2 3 ... 8
Senare inlägg Tidigare inlägg