Ursäkta mig medan jag sparkar upp en öppen dörr, men någon jävla måtta får det väl ändå vara. Läser ledaren i nya tidningen Pop Life att ”Det var Ulf Lundell som hade en låt med textraden ‘Snön faller och vi med den’”. Det stämmer, det var i låten ”Snön faller och vi med den”.
 
Pop Life är en ny satsning som ska bevaka den moderna hitlistemusiken, med fokus på Idol, Made in Sweden-bandet Play och annat Anders Bagge-relaterat, och det behöver det nödvändigtvis inte vara något fel på. Men det är omöjligt att läsa Pop Life utan att översköljas av sorg, sorg över att de här fem minuterna av mitt liv aldrig kommer tillbaka.

På Google-cachen av Pop Life-sajten kan man under rubriken ”Magasinet som alltid är ‘inne’” läsa en förklaring till varför det är bra att annonsera i tidningen:

Annonsering i Poplife ger en lång exponeringstid per läsare jämfört med många andra medier. Det är inte ovanligt att man lusläser sitt införskaffade magasin sida upp och sida ned flera gånger.

Och det stämmer också; i Pop Life måste man ofta läsa alla artiklar flera gånger för att förstå om de är artiklar eller annonser. Man får vara beredd på att redigeringen och stavningen pekar ut helt nya, hisnande möjligheter för det svenska språket. Och man får reda på att samtliga svenska popartister jobbar på ett tuffare sound. Men mina fem minuter kommer aldrig tillbaka. Det enda förmildrande, i sammanhanget rentav humanitära, draget med Pop Life är att skribenterna inte behövt signera sina artiklar.