Som nioåring blev Jamel Shabazz fångad av foto. Sex år senare fick han sin första kamera och började dokumentera vardagslivet i Brooklyn. ”Efter det slutade jag aldrig,” säger han när jag träffar honom i samband med en utställning i Stockholm.

Vad är det viktigaste man kan uppnå med gatufoto?
– För mig handlar det om att få folk att må bra, många av mina bilder baseras på vänskap och kärlek. När man ser vänner så går jag fram till dem och säger att jag vill dokumentera deras vänskap och visa skönheten i den. När jag ser par som är kära vill jag dokumentera det, men också engagera dem i hur speciellt det är att ha någon att hålla kär. Vi lever i ett samhälle där många har låg självkänsla och genom att ha en kamera kan jag ingjuta stolthet i mina medmänniskor och visa att ”du är värd att bli fotograferad”. Det är en komplimang till människor att någon vill dokumentera deras vardag.

I dag äger ju nästan alla en kamera, och bilder är lättillgängliga på sajter som Facebook och Flickr. Hur påverkar det gatufoto som genre?
– Jag tycker att det är något vackert, det låter folk visa upp sina alster för hela världen. Jag har chans att gå online och se bilder från platser som jag annars aldrig skulle ha sett, från folk som inte har möjlighet att få sina bilder publicerade. För mig har det betytt att jag kunnat få en internationell publik och kunnat inspirera fler människor. Fotografi är ett universellt språk, och internet har skapat en portal för inte bara foto utan även musik.

Men gör inte mängden bilder på nätet det svårare för en ung fotograf att komma fram? Finns det inte risk att bra bilder drunknar i mängden?
– Om man använder internet på rätt sätt, och har en bra strategi, kan man få folk att upptäcka ens arbete. Jag har kompisar som håller på att göra sig ett namn där ute med hjälp av Facebook och Flickr. Tidigare kunde de bara göra lokala utställningar i sin stad eller stat, men nu kan man nå så många individer och många är nöjda med det. Varför ska jag ens göra en egen webbsajt när jag kan skapa album på Facebook och dela det med så många människor? Dessutom får man omedelbart feedback, det är som utställningar där du direkt kan få kommentarer som kan utveckla ditt arbete.
– Det är mycket mer tävlingsinriktat nu eftersom fler har kameror och för att klara sig i konkurrensen måste man ha en vision, en strategi och använda tekniken för att ta sig fram.

Säg en fotograf som har inspirerat dig.
– Leonard Freed, han har gjort en bok som heter ”Black in White America”, i mitten av 1960-talet. Han var en av de mest profilstarka fotograferna då, och hans dynamiska svart-vita foton skildrade situationen i Amerika med diskrimination och rasism. Att se de bilderna fick mig att förstå bildens kraft, och då ville jag skapa bilder.

(Foto: Andreas Rolfer)