Menlösa facebookvänner: gillar Säg ”Åh min gud, jag ser ett knä växa” på engelska, gilla om du fattar:).
Menlösa facebookvänner: å var e våren????? de e juh kalt!
Menlösa facebookvänner: … dammsuga, tvätta å laga mat. Mycke gjort. Å så härligt soffgos med mina fina barn?… gonatt fina vänner=) ta vad ni kan och ge vad ni får och va den ni är och bli det som sker.
SIC!

Jag hade ingen aning om vilka Menlösa face­bookvänner var förrän min vän Frida en morgon ramlade in på jobbet gapande och svärande på brett skellefteåmål. Flera av Fridas vänner skrattar varje dag gott åt Menlösa facebookvänner menlösa statusuppdateringar, som ni kan se här ovanför. De skrattar så de gråter. Det slår ju så himla rätt i tiden på något sätt, detta hånfulla myller av särskrivningar och felstavningar och diverse ohippa aktiviteter som att ägna sig åt sina barn eller längta efter sin partner.

Fridas kompisar skrattar så de gråter. Fridas kompisar, som kommer från medelklasshem från Norrland men som numera har flyttat till Stockholm och som jobbar inom medierna eller läser kurser i filmvetenskap och idehistoria, de känner igen det här så väl eftersom Facebook tillåter dem att hålla kontakten med de här vännerna som inte lyckades flytta till Stockholm utan blev kvar. Och de läser dessa vänners statusuppdateringar och känner att gud vilken tur ändå att jag har större krav på livet än tacotorsdag och fredagsmyyys med älsklingen:).

Så känns det lite skönt där ett tag. Men även i en andrahandsetta i Sumpan kan hemlängtan slå till, gärna en lördagskväll efter fjorton öl i Vitabergsparken med kompisarna, men trots att du var nyklippt så fick du inte hångla och du kom inte in på Marie Laveau heller för du var lite för full och så åker du hem till Sumpan och face­bookar och ser att Kristoffer från parallellklassen på högstadiet har grillat med sin familj i trädgården till sitt nybyggda hus, och då känns det inte så skönt längre. Kristoffer gillar flinta stek och avslutar alla meningar med en smiley så att ingen ska tro att han är på dåligt humör. Och då brister det för dig i andrahandsettan, det här får inte fortgå! Och då går du in på Menlösa facebookvänner för att få dig lite lugn och ro, för att få umgås med likasinnade, för att få skratta åt den hemska härliga arbetarklassen som lever sina meningslösa liv i små kolonier i Sveriges utkanter.

Den korkade, oambitiösa, rasistiska, romantiska, tillbakasträvande arbetarklassen. Nej det är inte okej att skriva att man väntar på att sötnosen snart ska komma hem från bygget. Det är inte okej. Det är inte okej att helt förbehållslöst dokumentera framgångarna i lydnadsträningen för sina två rottweilertikar. Ingen bryr sig om att Ronja äntligen har lärt sig att apportera felfritt eller om såret på hennes tass har läkt än, ingen får bry sig om det för det är inte viktigt.

Frida svär och går på. Hon förstår inte hur folk kan skratta så gott och obekymrat. Och hon är så arg så att hon skriver i sin twitter ”okej att man får skoja om allt men är inte facebooksidan ’Menlösa Facebookvänner’ klassförakt i dess renaste form? ”.
Det, mina menlösa vänner, är en fullkomligt accepterad uppdatering.