Jag tänkte att jag skulle suga det bästa ur Stockholm innan jag åkte i väg för sommaren. Så det gjorde jag. I helgen vände jag upp och ner på glaset och svepte allt.
I söndags kom så mamma och Göran och sopade med van hand upp det som var kvar av mig, satte mig och katten i bilen och körde hem oss, hela vägen till Grums och sommarstugan.
Gud vad jag har längtat. Jag har drömt om det, tänkt att det bara finns ett enda ställe i hela världen där jag kan vara lycklig och att det är här, och tänkt på den där fantastiska meningen i Frödings ”Strövtåg i hembygden”: den dungen är mig kär, min barndom susar där, och till slut blir jag nästan helt utmattad av nostalgi och svunnen barndom och förväntningar som för allt i världen inte får grusas.
Den här sommaren har mycket att leva upp till. Och mamma som har gått där ute och väntat på mig och lämnat dagliga rapporter om syrenens blomning, ”jag tror du hinner Hanna, jag tror du hinner hit innan de har blommat ut”, hon har också en del att leverera. Och syrenen. Och den där dungen där min barndom susar.
Jag klarar inte av att bli besviken nu. Jag är alldeles för bakfull.
Förra sommaren hände det sorgliga saker ute i sommarstugan och runtomkring, men det var också en sommar då mina vänner kom i stora hyrda bilar, med sängkläder och mat och all omtänksamhet som jag någonsin behövt. Det var alltid någon hos mig i somras.
Det är möjligt att jag är okänslig, eller kanske snarare ytlig, men även om det händer sorgliga saker så har jag ändå en förmåga att suga det bästa ur situationen. Som med mina vänner. Jag får inget dåligt samvete, jag vänder upp och ner på dem och sveper allt.
Så förra sommaren var ändå inte till besvikelse, inte den sortens besvikelse som jag talar om. Den som kommer av att det händer ingenting alls. I Vålberg vaknar jag för första gången under hela resan. Katten spyr över min blommiga klänning. Hon klarar det mesta den där katten, men hon klarar inte den där krokiga vägen mellan Vålberg och stugan. Det kommer lite kattspya på Görans jacka också. En sämre start kunde man ju få.
Det har är det bästa du skrivit .Du är fantastisk. (gick det igenom automat granskningen?)
Erik Blatte, 20:13, 25 juni 2010. Anmäl Anmäl
Det är märkligt, men så typiskt för vår tid att Hannas självupptagna skriverier överhuvudtaget existerar. Fullständigt ointressant person, tycker jag.
Pelle, 17:15, 25 juni 2010. Anmäl Anmäl
you are so boring!!
sara, 17:06, 25 juni 2010. Anmäl Anmäl
Åh Hanna min idol! Jag uppskattar din förmåga att vara så seriös i vissa (kanske de flesta?) av dina krönikor. Jag menar, i Morgonpasset är du ju sällan seriös :p Snarare flummig och kul som fan. Härligt att du har så många omtänksamma vänner. Det är oerhört viktigt. Ha det så bra nu med katten i sommarstugan
Kram
Sanna, 13:49, 24 juni 2010. Anmäl Anmäl
Hej Hanna Det var jag som hastigt gav Dig ett ömhetsbevis utanför Folkoperan på Söder ca 23:00 o lördagskväll eller Marie Laveau ? Whatever. Min känsla som jag vill förmedla : x antal år sedan när Du skrev i DN så var det otroligt mycket jag jag jag i Dina krönikor. Är tillåtet men med min svenska uppfostran så drar jag öronen åt mig. I didn´nt like it at that time. Dock skrev du väldigt intressant och spännande/lärorikt så man kunde ju inte låta bli att läsa med viss (läs kraftig) förakt för denna lilla unga snärta som i raden av alla andra som fått chansen att skriva i en riksblaska…. Så dyker hon /Du) upp i soffan i TV efter en bok (som jag faktiskt otroligt nog ännu inte läst..kanske krönikerna är det jag vill ha och inte boken) om Din uppväxt etc och då får jag plötsligt se (förvisso i TV) en livs levande ödmjuk, nästan lätt förskrämd Hanna som helt plötsligt fått en tydlig ”motpart”…någon vill tala med henne om henne och hennes liv !! härligt ! du visar Dig vara en människa (så jävla pennslipad dessutom) som inte framgick av Dina första krönikor. Ös på, de verkar ha insett att viss erfarenhet är OK (mor), annat kan man kanske ta mindre på (Göran). Du lär mig massor med det Du skriver,,trots att jag har levt nästan dubbelt så länge som Dig, har två barn, en älskad sambo Puss o kram Bengt
Bengt Gundhammar, 00:40, 20 juni 2010. Anmäl Anmäl
Åh Hanna Hanna, jag skulle säkert kunna bli anmäld för privatlivsintrång eller nåt annat sattyg när jag säger det, men ibland önskar jag att du vore min kompis! Du är så bra på alla sätt och vis.
Lina, (Webbsida) 08:47, 19 juni 2010. Anmäl Anmäl
Jag älskar att läsa dina krönikor, det är ett så skönt tempo i dem. Heja!
Erik, 21:50, 18 juni 2010. Anmäl Anmäl
Grattis Hanna. Du är nu så pass allmänt älskad att du har lyckats få egna haters. Det är stort. Jag läste inte sista meningen som ett påhopp på Göran. Så som jag uppfattade det så syftade den tillbaka på stycket ovanför. Poängen var väl att det är bättre att bli nerspydd än att ingenting märkvärdigt alls händer?
Anders, 12:13, 18 juni 2010. Anmäl Anmäl
Oh, JC. En ironisk kommentar där du blottar din egen osäkerhet och bristande intellekt. Det har vi aldrig sett förut! Ska du kanske börja läsa andra krönikor istället?
Oh, 10:18, 18 juni 2010. Anmäl Anmäl
Fy fan vad jag saknar din fina röst på morgonkvisten…! Kommer räkna ner dagarna tills du är tillbaka! Men känn ingen press, för du ska ju ha en underbar sommar. Puss & Kram Hanna!
Linda, 12:11, 17 juni 2010. Anmäl Anmäl