Läckan i mexikanska gulfen är både en natur- och pr-katastrof. Oljebolaget BP har numera lika dåligt rykte som kemiföretaget Union Carbide hade efter gasolyckan i Indien 1984. Den samlarkult som funnits kring BP-prylar sedan Statoil tog över alla deras svenska mackar i början av nittiotalet kommer sannolikt också att få sig en törn. Eller så kommer företagets nya, ondskefulla image att göra den gröngula logotypen attraktiv på samma sätt som souvenirer från Nazityskland och Sovjetunionen. Jag mejlar till Joakim Lindengren, serietecknare och samlare av BP-prylar, och frågar hur han numera ser på oljebolaget.

– Min inställning är naturligtvis att BP var bättre förr, svarar han i ett kortfattat svar. BP:s förfall började när de avskaffade BP-pysslingen.

BP-pysslingen var en glad liten kille som hade en hög, grön keps prydd av en gul boll. Han syntes på klistermärken, nyckelringar och tröjor under BP:s storhetstid på sextio- och sjuttiotalet. Kanske borde han återupplivas för att bättra på företagets skamfilade rykte? Med hjälp av denna maskot skulle företaget bevisa att de faktiskt bryr sig om ”de små människorna”, som styrelseordförande Carl-Henric Svanberg klumpigt uttryckte sig efter mötet i Vita huset. Många som blev arga på det uttalandet skulle nog blidkas av den sympatiske BP-pysslingen – exempelvis den kortväxte fribrottaren The Half Pint Brawler som i en video på sajten TMZ poserar hotfullt vid en BP-mack och vrålar: ”I challenge the chairman of the BP company right now to an oil midget wrestling match, bitch!”