Festerna i stugan i Nydalen, vare sig det är begravningskaffe, födelsedagar eller kräftskivor, har en tendens att ganska snart urarta i regelrätta sjöslag, och på morgonen efteråt brukar man se min mamma vandra runt, små­svärandes i trädgården, för att kontrollera skadorna.

Mamma älskar sin trädgård. Varenda lilja, varenda ros, minsta lilla marguerite är ett resultat av hennes oändliga omsorg och slit. Så många timmar på knä i de där rabatterna. Så många säckar med jord och gödsel.
När lössen angriper går mamma runt och sprejar vartenda litet blad med såpvatten. Hon ber Göran kissa i en hink och gör likadant själv, och sen spär hon ut det där med vatten och häller över sina irisar och pioner.
Och sen blir det fest. Sen bjuder hennes dotter sina vänner på fest i trädgården och vännerna kommer i fullastade bilar vars däck sjunker ner i gräsmattan som om den vore smör och sen för de ett jävla liv i den där trädgården i tolv timmar minst och hånglar i bersån och spelar brännboll.

Mamma och Göran är med ett tag och grillar, fattas bara. Men festen fortsätter långt efter att de har gått och lagt sig.
På morgonen drar så mamma morgonrocken om sig och ger sig ut med kisshinken. Då upptäcker hon att någon, antagligen Stefan för han var fullast och fick knappt in en enda träff under brännbollen, har varvat rakt in i mammas sköra rosenbuske som hon fick när hon pensionerades, hon räknar de avbrutna knopparna och svär. Sen beger hon sig vidare till penseerna i den stora gjutjärnskitteln och då är alla penséer platta, varenda en, för tysken som brukar bli lite närgången när han är på lyset satte siktet på Lena och Lena tog instinktivt ett steg bakåt och satte sig rakt i kitteln.
Och det här var innan hon hade gjort sin magsäcksförminskningsoperation.
Nyponrosen är kvaddad. Klematisen ser hängig ut efter att några har bestämt sig för att använda den som ett ryggstöd under hånglandet. Mamma svär. Dottern sover ruset av sig. Daggen dunstar långsamt.
Växterna reser sig ändå med tiden. Den nydalska naturen, liksom de nydalska festerna, är av ett sällsynt hårt släkte.