Även om man aldrig varit på Tyrol tidigare så var det inga problem att hitta till denna gräsliga faux alphydda i går kväll runt åttasnåret. Ur 47ans buss vällde det nämligen ut Skinny Puppy fans, bara ljudet av deras rasslande kedjor hade räckt för att guida rätt bland barnfamiljer i dubbeldenimuniformer utanför och inne på Grönan.

Eventuella förhoppningar att känna sig som Sookie på Fangtasia, grusades snabbt. Tyrol var inte direkt proppfullt av Vampire Bills. Gammelgoter iklädda bandtröjan från Skinny Puppys förra Sverigespelning var en smärtsamt rörande syn. Kärleken till bandet förblindade faktumet att kärlekshantagen inte får plats i de (numera) för små tishorna. De yngre fansen hade gjort sig fina i korsetter och säkerhetsnålar från goternas eget IKEA, Bluefox på Drottninggatan.

Stämningen i den fuktdrypande lokalen var andaktig när den nästan 50-åriga ”sångaren” i bandet gjorde entré. Som packade sillar med tvivelaktig kroppsodör vände publiken sina ansikten mot denna finlemmade man och lät hans ansikte lysa över dem och vara dem nådig.

Bandet började direkt spela en låt och så vitt jag vet så var det den som de spelade om och om igen, i olika versioner. Denna Nivek Ogre ( bandet består av två Kevins som tydligen gillar ordlekar) vaggade fram och tillbaka över scenen med olika masker framför ansiktet. Inte så konstigt att han blev så varm att han var tvungen att spruta en stor sats med blod inuti den bur där han placerat sig. Stackarn. Som tur var så fick jag några öl över mig med jämna mellanrum så jag svalkades av då och då. Trots detta var det en trevlig tillställning igår, även om ”musiken” påminner om en lång ilsk monoton utskällning. Så mycket intressant att likt Attenborough observera och förundras över inte minst utanför scenen. Quite a show…