17-årige Maki går en mattekurs på sommaren och inleder en homosexuell relation med sin snygge lärare Haruji – som fortfarande är kär i Mizuguchi, en äldre man han själv låg med som 17-åring. Hur triangel­dramat utvecklar sig vet jag inte. Jag har inte hunnit läsa Satomi Yamagatas mangaroman ”Manic love” och nu ska den slängas.

Den ligger i samma hög som en Lewis Carroll-biografi, som bland annat innehåller foton av lättklädda småflickor som 1800-talsförfattaren tog innan han skrev ”Alice i underlandet”, en modetidning med bilden av en naken, tioårig Brooke Shields som hängde på Tate Modern i London innan polisen tog bort den, ett nummer av det svenska gaymagasinet Destroyer (som erotiserar Mowgli i Disneyfilmen ”Djungelboken”) och Simon Gärdenfors seriepocket ”Nybuskis” (där en äldre man för en pojkes hand till sitt skrev och säger ”nu vet du varför jag kallas styvfarsan”).

Jag tänkte inte på att delar av min bokhylla kunde vara olagliga förrän en svensk översättare av japanska serier nyligen fälldes för barnpornografibrott. Sedan en månad tillbaka räknas även tecknade bilder av personer under 18 i sexuella situationer som barnporr. ”Bilderna innebär en kränkning av alla barn”, sa en tjänste­man på justitiedepartementet.

På sin hemsida definierar polisen barnporr: ”Med barn avses en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som, när det framgår av bilden och omständigheterna kring den, är under 18 år.” En tecknad figur räknas alltså som ett barn om den ser tillräckligt barnslig ut – vilket japans­ka seriefigurer med tefatsstora ögon ofta gör.

Efter domen mot översättaren förväntade jag mig ett uppror på kultursidorna. Men kritiken har varit relativt försiktig – kanske för att ingen vill förknippas med pedofiler. Piratpartiet är, som vanligt, de enda politiker som verkar bry sig om integritetsfrågor. Regeringen har lyckats invagga oss i tron att den nya lagstiftningen inte drabbar vanligt folk – bara pedofiler samt en och annan urartad konstnär. När drottning Silvia, som använt all sin makt för att främja förbudet, fick en fråga om hur den nya lagen påverkade integriteten svarade hon: ”Det gäller barnens lidande. Jag tycker att barnen går före.”

Det tycker jag också. Men att tanklöst montera ner friheter som det tagit oss sekler att förvärva, att kriminalisera konst på ett sätt som för tankarna till fascistiska regimer, är den sämsta tänkbara present vi kan ge kommande generationer. Man behöver bara läsa vidare på polisens sajt för att se åt vilket håll vi är på väg: ”Barnpornografisk text helt utan inslag av bild eller film betraktas i nuläget inte som barnpornografi.”

”I nuläget.” De orden får mig att fundera på vilka böcker jag kommer att behöva kasta när drottning Silvia har slutfört sitt lobbyarbete. Antagligen Thomas Manns ”Döden i Venedig”, Vladimir Nabokovs ”Lolita” och Stephen Kings ”Det” (där de elvaåriga hjältarna förenas i en gangbang). Det tar emot att rösta på Piratpartiet som vill slopa säkerhetskontrollerna på inrikes­flyget. Men om några år, när jag sitter på en al-Qaida-kapad flight på väg mot en Hötorgsskrapa, kommer jag i alla fall att kunna fälla tillbaka sätet och trösta mig med lite mangaerotik.