Strages krönika: Mer respekt för Fincher

För ett par veckor sedan uppträdde The Cult på Gröna Lund. Sångaren Ian Astbury hyllade svensk film. ”Åh, jag längtar verkligen efter en remake av ’Män som hatar kvinnor’ med Nicolas Cage och Angelina Jolie”, sa han ironiskt. ”Trotsa kulturimperialismen!”

Två saker var märkliga med det uttalandet. För det första är Nicolas Cage ett stort fan av The Cult (han såg till att de fick göra ledmotivet till filmen ”Gone in 60 seconds”). För det andra är The Cult – som i 30 år klätt sig i cowboyhattar, MC-jackor och indianfjädrar – ett av de mest amerikaniserade brittiska banden någonsin. Men Ian Astbury är långt från den ende som klagar på att det görs en amerikansk version av ”Män som hatar kvinnor”.
På Internet Movie Database tvivlar de flesta kommentatorer på filmen. Signaturen Sebastian B tror att våldtäkterna och Lisbeth Salanders lesbiska läggning stryks i den nya versionen. Han fruktar också ett nytt slut där Mikael Blomkvist räddar Lisbeth i stället för tvärtom. Även kritikerna är tveksamma. Nyinspelningen ”will surely screw up”, skriver Rolling Stone. Empire råder regissören David Fincher att snegla på sina egna verk för att hitta den rätta Stieg Larsson-atmosfären. Samma tidning ger ”Män som hatar kvinnor” högsta betyg och beskriver den som en svensk ”När lammen tystnar”.

Visst finns det anledning till skepsis när det enda som var riktigt bra i den första ”Män som hatar kvinnor”, Noomi Rapace, byts ut mot Rooney Mara som hade mindre karisma än en tapet i den poänglösa ”Terror på Elm Street”-remaken. Men det är trots allt David Fincher som regisserar. Stieg Larsson-fansen borde ha lite mer respekt för det namnet. Om ni frågar mig är det hädelse att nämna filmer som ”Zodiac”, ”Seven” och ”Panic room” i samma andetag som en halvdassig skandinavisk deckare. Det sorgliga med ”Män som hatar kvinnor”-remaken är inte att den görs utan att David Fincher drar till Sofo i stället för att följa upp sitt mästerverk ”Fight club” med en ny Chuck Palahniuk-filmatisering.

Att nyinspelningen fått negativ kritik innan den påbörjats beror nog också på den amerikanska versionen av ”Låt den rätte komma in”. Den har premiär i höst och heter ”Let me in” (titeln ”Let the right one in” ansågs för krånglig). Av trailern att döma är den mer mainstream och mindre poetisk än Tomas Alfredsons film. Men även om ”Let me in” stinker bör vi inte ansluta oss till de cineaster som fördömer alla amerikanska nyinspelningar. Ibland blir ju resultatet formidabelt. Jag har inget emot kulturimperialism om den leder till filmer som ”The departed”, ”Inglourious basterds”, ”De 12 apornas armé”, ”The ring” och ”7 vågade livet”.

Att ”Män som hatar kvinnor” får femmor av amerikanska kritiker – och treor av svenska – beror antagligen på att Sverige uppfattas som exotiskt. Amerikaner känner sig smarta när de ser textade filmer. Sedan struntar de i att dialogen på Blomkvists redaktionsmöten är så pinsam att det gör ont och att Lisbeths cybergothlook till och med skulle ha blivit utskrattad på Arvikafestivalens camping.

Detta inlägg går inte att kommentera längre.

Helvete vilken avratning! Det var faktiskt kul att läsa. Men jag håller inte med om första filmen… Jag tyckte (trots Lisbeths evigt tragiska 90-tals cybergothstil) att den var bra. Jag menar, Mikael Nyqvist har jag börjat acceptera som skådespelare, Jag har slutat bry mig om att han låter som en ljudboksuppläsare. Jag gillade den, den var den bästa av alla tre tycker jag.

Ja, Fight Club var ju himla genial (alla hittade väl den nakna killen, va? va? ) Det enda roliga med den var skådisarna. Seven var en av de värsta kalkoner jag någonsin skådat, jag skrattade hela tiden. Jag har inte så mycket respekt för Fincher, men skulle Craig nedlåta sig till att förstöra böckerna totalt?

”Sedan struntar de i att dialogen på Blomkvists redaktionsmöten är så pinsam att det gör ont” Tycker faktiskt inte att dialogen är pinsammare än den man hört på DNs och Expressens redaktionsmöten…

Håller helt med dig, Fredrik. En filmatisering av Lullaby eller Survivor vore helt klart mer intressant. Men om nu någon ska göra en remake av Män som hatar kvinnor och få mig att längta efter premiären så är det Fincher. Personligen har jag länge hoppats på att han gör Rendezvous with Rama.. Snälla gud, låt det ske snart.

Haha skön kommentar om hennes look där … jag är med dig!

Jag tyckte att filmerna var ganska roliga även om dom kanske inte var överdrivet smarta… Började först få tråkigt någonstans halvägs in i film nummer 2. Stieg Larsson kan ha haft samma världsbild som en PK-version av Bill O’reilly, Men han fattade vikten av korta transportsträckor och att det skulle vara rafflande! Sen kanske det här med gråskalor inte var hans grej… Många andra kan iaf lära sig en hel del av honom rent dramaturgiskt.

Hihi, ja snacka om spoilervarning här Strage! dock har jag inget intresse av att varken läsa boken eller se filmen eftersom jag tycker deckare är mer än lovligt tråkiga.

Tack för spoiler(?) angående huruvida han räddar henne eller inte.

Bra skrivit. Män som hatar kvinnor är inget annat än en medioker film.

Skumt, jag tolkade Astbury tvärt om, att det var Sverige som utövade kulturimperialism, att det var mycket svenskt i Amerrikat nu. Hm.