Nu sitter katten i lägenheten i stan igen. Jag vågar knappt titta på henne för jag får så dåligt samvete. Hon bara sover. Hon ligger i sin fula beige kattsäng som hänger över elementet i vardagsrummet, fast elementet är inte påslaget för det är fortfarande sommar därute men varken katten eller jag har förmåga att njuta av den. Hon får inte gå ut längre. Och jag orkar inte.

Katten lägger hakan på sängkanten och förvinner bort. Hela dagen sover hon. Hon är nästan okontaktbar, hon skulle lika gärna kunna vara uppstoppad. Sensommardepression.
Solen utanför balkongdörren och blå himmel över Hammarbybacken. När jag ser den där vyn vill jag ta katten under armen och flytta till Åmotsfors eller Storuman eller var fan som helst, bort, jag vill inte vakna en enda morgon till och titta ut genom fönstret över Hammarbybacken och se de där människorna som envisas med att gå upp och nedför den i gassande solsken – lycraklädda, underviktiga trebarnsmammor med vinklade balkonger lika stora som min lägenhet, med sjöutsikt. Jag måste bort.

Så där är jag alltid när jag är nere. Flytta! Det är det första jag tänker. Samma med sommarstugan, där katten har sprungit in och ut som hon velat hela sommaren. Hon har radat upp nyslaktade och oätliga näbbmöss på trappen till verandan så att jag ska se vad duktig hon har varit. Hon har kommit släntrandes vid elvasnåret om kvällarna med jordiga tassar och luktat skog i pälsen och död ur munnen. Dagarna fulla av frihet. Nu har vi flyttat och katten är inlåst och utslagen. Krullar ihop sig elementsängen och gömmer huvudet i tassarna.
Katthelvete! Hon kan i alla fall sova. Jag vet inte vad jag ska göra av all min nya tid och min nygamla utsikt. Jag flyttar naturligtvis ingenstans. Jag möblerar om i stället, oändligt noggrant och pedant, och sen kollar jag på klockan och räknar timmarna tills jag får gå och lägga mig.

Sensommaren är den värsta tiden på året. Jag tar hellre tre januari på raken än de här få soliga veckorna mellan augusti och september, efter att alla ungar har börjat skolan men innan Indiska har börjat kränga halsdukar. Alla katter har flyttat hem och utanför är det så vackert väder.