18 månaders terapi har inte gett något märkbart resultat. Ej heller kontinuerlig behandling med Cipralex och Zoloft. Det trauma som patienten utsattes för våren 2009 orsakar fortfarande ångest och sömnsvårigheter. ”Jag kan inte släppa det här”, sa Strage vid vår senaste session.

Jag förklarade att han inte var ensam om att bli besviken på ”Terminator salvation”. Den amerikanske filmkritikern Harry Knowles avslutade sin recension med orden ”fuck this movie”. ”Däremot är det beklagligt att du inte kan gå vidare”, sa jag. ”Flera av mina patienter har sörjt döda släktingar kortare tid än du sörjt den fjärde Terminator-filmen.”

I terapin har Strage gång på gång beskrivit scenen där Christian Bale skjuter sönder en robot och vrålar ”whaaaaa”, den lika patetiska sekvensen där en lerig Sam Worthington vrålar ”whaaaaa”, de dassiga specialeffekterna, den förvirrade handlingen, de ”Transformers”-liknande robotarna och våldet som tonats ner för att få en amerikansk 13-årsgräns. ”Jag klarar inte ens av att lyssna på rapparen Common [som har en biroll] längre”, säger Strage. ”Allt som påminner om ’Terminator salvation’ ger mig ångest. Samtidigt kan jag inte sluta tänka på den.”

Möjligen lider patienten av Jar Jar Binks syndrom, en psykisk åkomma som drabbade Star Wars-fans efter ”Episod I: Det mörka hotet”, en film som också led av lökig datoranimation, debil intrig och irriterande barnskådespelare. Jar Jar Binks syndrom yttrar sig i att den drabbade ältar en films uselhet långt efter att omgivningen slutat bry sig. Sjukdomen utlöses av orimligt höga förväntningar.

Patienten var övertygad om att ”Terminator salvation” skulle bli en av förra decenniets bästa filmer. Särskilt efter att regissören McG hade meddelat att han inspirerats av ”The road warrior” och ”Apocalypse now”. Dessutom gick huvudrollen till Christian Bale, som nyligen synts i den utsökta ”The dark knight”. Efter en trailer som tonsatts med Nine Inch Nails ”The day the world went away” var Strage beredd att sälja sin ena njure för att få se filmen. Han trodde, enligt en försiktig beräkning, att ”Terminator salvation” skulle bli 300 miljarder gånger bättre än den blev.

I terapin har jag förklarat för patienten att det ingår i hans jobb som kritiker att bli besviken. Jag har påmint honom om andra magplask som ”Alien vs Predator”-filmerna, Depeche Modes ”Sounds of the universe” och Chuck Palahniuks senaste roman. Inga av dessa tycks ha gjort honom lika nedstämd.

Jag har föreslagit en stödgrupp liknande den för Indiana Jones-fans som fick ett psykbryt av rymdvarelserna i ”Indiana Jones och kristalldödskallens rike”. Samt kemisk lobotomi av den typ som hjälpte The Matrix-fans att glömma uppföljarna ”Reloaded” och ”Revolutions”. Dessvärre har patienten meddelat att han i helgen ska besöka Science Fiction-mässan i Älvsjö där han tänker övertala Kristanna Loken, som spelar robot i ”Terminator 3”, att resa tillbaka i tiden och se till att ”Terminator salvation” aldrig blir gjord. Härmed remitterar jag patienten till sluten psykiatrisk vård.

Dr Peter Silberman

Peter Silberman är psykiater och rättsläkare.