Muammar al Khadaffi ser snart ut att bli arbetslös. Ingen lär sakna den libyske diktatorn som terroriserat sitt land och andra länder i 41 år. Men som musikjournalist är jag ändå tacksam för att han inspirerade en av de bästa låtarna i electronic body music-genren: Front 242:s ”Funkhadafi”. Den monumentalt medryckande klubbhitten släpptes 1985 och samplade ett av Nation of Islam-ledaren Louis Farrakhans hyllningstal till Khadaffi: ”We who are oppressed love those who fight against oppression and the oppressors.”

Front 242 sympatiserade inte med den libyske diktatorn. Det belgiska bandet ville bara fånga den paranoida stämningen under kalla kriget och Farrakhans flammande tal, där han beskrev Khadaffi som en frihetskämpe, lät både fascistiskt absurt och souligt à la Martin Luther King. När jag intervjuade Front 242 frågade jag varför de inte hade samplat fler politiker och diktatorer. ”Det är svårt att hitta politiker som går att använda”, svarade Patrick Codenys. ”Jesse Jackson är den enda som låter bra.”