Vi måste våga ta debatten om cyklisterna

Skrivet av Viktor Barth-Kron 07:00, 26 augusti 2011 i kategori Krönikor

Det finns en elefant i rummet i Stockholmsdebatten. En fråga som bubblar under ytan, som ännu så länge hålls nere av politiker och journalister, men som snart når kokpunkten i folkdjupen. Jag talar givetvis om cyklisterna.

Tretton år efter att Stella Fare och vågmästarna i Stockholmspartiet tvingade ned en makthungrig borgerlighet på knä och började måla cykelbanor tvärs över Riddarfjärden (okej, nästan) så är resultatet uppenbart för var och en: Det mångtrafikerade samhället fungerar inte.

Att kaoset på stadens gator ändå fortgår beror på att den trafikpolitiska korrektheten sitter djupt. Som miljövänliga motionärer är cyklisterna enligt den förhärskande normen oantastliga. Om vi inte ser upp kommer utvecklingen förr eller senare att gå i en dansk riktning – Stockholm riskerar att bli som Köpenhamn, där det i princip är omöjligt att framföra en vanlig hederlig personbil i innerstan. Motorljuden stannar av och tystnadens cykeldiktatur breder ut sig. Det är med andra ord hög tid att vi tar bladet från munnen om masscyklismens problem.

Cyklisterna visar inte respekt för de rutiner och sociala konventioner som stockholmska fotgängare och bilister tillsammans byggt upp under generationer. Kraven på identitetstrafikpolitik och särlagstiftning, från särskilda cykelbanor på tidigare normalt fungerande gator till extra framskjuten position vid rödljus, är diskriminerande mot majoritetstrafikanterna och hotar själva fundamentet för vår trafikkultur. Purtrafikanterna, till fots och bakom ratt, har en tradition av att söka samförstånd genom ömsesidig respekt och ljusreglering. Att jag däremot skulle söka fredlig samexistens med Jocke, 39, som iförd limegröna tights och sportsolglasögon av svängd cykloptyp susar snett över Norrmalmstorg i kraft av sitt inbillade företräde? Nej, det går inte. Överallt där cykelkulturen stöter på majoritetstrafikkulturen uppstår konflikter.

Dessutom: Vad kostar cyklismen?  Medborgarna har rätt att veta. Hur många arbetstimmar förloras varje år vid ombyten – och kanske till och med dusch – i samband med ankomst till arbetsplatsen? Hur mycket sinkas tillväxten av alla försenade bud, bussar och personbilar?

Även frågan om cyklisternas  extrema klädsel bör tas upp till diskussion. Gröna tights på medelålders män är en anomali i den stockholmska stadsbilden. Dessutom upplevs cyklisternas solglasögon som en maskering. I ett öppet samhälle ska vi självklart visa oss för varandra, särskilt i trafiken. Och då har vi inte ens gått in på den hygieniska aspekten av svett och åtsmitande plastattiraljer.

Man ska förstås inte dra  alla cyklister över en kam. Jag känner själv flera cyklister. Några av mina bästa vänner är cyklister. De flesta cyklister är inte hänsynslösa trafikfaror. Att de ändå är överrepresenterade i den gruppen kan också ha andra förklaringar: stressiga mellanchefsjobb, traumatiska minnen från styrelsemöten i bostadsrättsföreningarna och grubbel om Den Nya Mansrollen.

Hur som helst så har det mångtrafikerade samhällsexperimentet kommit till vägs ände. Vi måste lyfta locket och kunna föra en sansad debatt om frågorna.

Men sådant får man väl inte säga i den här stan.

Detta inlägg går inte att kommentera längre.

suck…har man ingenting att säga ska man inte vara krönikör

Jag har sagt det förut och säger det igen: Viktor BK är den nye Stellan Sundahl. Det är, för en politisk kommentator, kanske det finaste man kan få höra.

Om vi förbjuder människor över 40 år att cykla så kommer det bli väldigt mycket bättre, för det är just i den åldergruppen och uppåt det blir farligt. Dels mellancheferna från Bromma i tights som cyklar som galningar, sedan har vi dom förvirrade 50+ kvinnorna som är farliga för att dom egentligen är för rädda för att cykla vilket gör att dom blir livsfarliga för sig själva och sin omgivning med sin försiktighet. Att cykla i en stad är svårare än att köra bil..

Synd att du inte väljer riktning med krönikan. Det blir för mycket blandning av allvar och totalt missriktad ironi (klädseln på cyklister?). Som cyklist håller jag med om en hel del av det du skriver. Det är förmodligen så att många cyklister som jagar minuter med sin cykeldator för 4000 kronor är direkta trafikfaror. Men i en framtid där vi gärna ser att utsläpp minskar tror jag att cykeln som transportmedel spelar en stor roll. Upp till politikerna att lösa frågan helt enkelt.

Mycket underhållande. Snygg cykelvinkling du fick till. Och på det några roliga kommentarer!

Woha-ha! Så jäklar kul satir! Men trots detta; den slår inte de inledande kommentarerna. Jag måste ha suttit bredvid signaturerna mediabrillor och cyklist vid ett antal middagar med bordsplacering. Det har varit olidliga och humorbefriade middagar där jag fått tassa som katten i verbal bemärkelse, skyggat som en skrämd hund när försök till skämt och ironi från min sida fallit platt till marken, varpå jag ursäktat mig med flitiga rökpauser och längtat intensivt till att baren öppnar…

Kul att du avslutar med kommentaren: ”Vi måste lyfta locket och kunna föra en sansad debatt om frågorna.”. Det finns absolut problem i stockholmstrafiken när det gäller samspelet mellan cyklister, bilister och fotgängare. Och cyklisterna är nog överrepresenterade när det gäller att bryta mot trafikregler. Men när du har den här lite små-hatiska, dryga och ironiska tonen är det jävligt svårt att ta dig på allvar när du sen efterfrågar en sansad debatt. Du kanske ska börja med att sansa dig själv?

Här har vi visst en bloggare som är sugen på kommentarer. Detta blir en av dem, håll till godo!

Är du helt riktig? Att cykla, speciellt att välja cykeln istället för bilen i innerstaden, är ett viktigt ställningstagande för miljön och för en stads gröna profil. Om de enda invändningarna du har är estetiska (”cyklisternas extrema klädsel”) och att cyklandet skulle vara ett hinder för innerstadens biltrafik, så tycker jag att du ska tänka om. Biltrafiken måste minska oavsett, och med ordentliga cykelbanor är problemet löst! Som – ja! – i Köpenhamn.

1 ... 4 5 6  
Senare inlägg Tidigare inlägg