Jag vet inte vad som hände, men plötsligt var det som att allt vände. När jag vaknade upp i helgen i min stökiga lägenhet så kändes världen varm och vänlig och full av möjligheter. Plötsligt kändes det helt underbart att vara singel. Jag kan göra vad jag vill!
Länge har jag gått och småkrisat för att det har känts som att livet inte riktigt vill börja. Den där fantastiska kärleksrelationen som skulle sätta i gång allting, den kom aldrig, eller så kom den och gick, jag vet inte. Kärlek är så jävla skitjobbigt. Man grinar så mycket. Och när man är ensam, då är det som att allt bara står still. Det händer inget i mitt liv! Gud vad jag har klagat. Gnällgnäll. Fast det händer jättemycket.
Till exempel så besökte jag nyligen en sådan där fertilitetsklinik i Danmark. Lugn nu, det var i jobbet. Inga barn på väg. Än. Men det var så otroligt befriande att vara där. Att se vilka alternativ som finns till kärnfamiljen.
Det måste inte finnas en pappa i alla historier. Eller jo, det måste det ju naturligtvis, men man måste inte veta vem han är, för i Danmark kan spermiedonatorer vara anonyma. Om jag skulle låta inseminera mig så skulle det inte finnas någon pappa men det skulle finnas massor av nära vänner och släktingar som längtar efter ungen, och som skulle göra allt för den när den väl kom.
Det var här det vände för mig. När jag insåg att man kan börja i vilken ände man vill. Man måste inte göra som alla andra. Det kanske till och med blir bättre då.
Det finns säkert folk som blir upprörda av att svenska kvinnor åker till Danmark och låter sig insemineras för att de vill ha ett barn. Bara ett barn. Inte ett barn och en far till barnet. Men när jag tänker på det så tycker jag att det är det mest kärleksfulla man kan göra. Man vill ha ett barn! Barnet är inte en konsekvens av att kondomen sprack, eller att förhållandet behövde en nytändning, det är ingen slaskprodukt av någras snaskiga kärleksrelation. Barnet finns för att det är en persons högsta vilja att få just det barnet. Och för att en annan person valde att bidra, att hjälpa till. Det är ju så himla fint. En helt ny relation. Kärleken!
Varför kvinnor väljer insemination varierar säkert, alla har sin historia. En bekant visste bara att hon ville ha barn. Så enkelt. Och hon ville inte behöva vänta på den där himlastormande kärleksrelationen som skulle resultera i en gemensam vilja att föra sina gener vidare, att ge världen ännu ett kärleksbarn! Den relationen kanske kommer ändå, kanske inte, men det var i alla fall inte den hon ville ha. Hon ville ha sitt barn, så då började hon i den änden.
Det är otroligt befriande för mig att tänka på klinikerna i Danmark. Att tänka bort passionen. Att tänka att familjer kan se ut lite hur som helst, det måste inte vara mamma-pappa-barn. Och allt måste inte grundas på kärlek, inte den amorösa sorten i vilket fall. Det visade sig vara helt avgörande för mig. Plötsligt blev jag glad. Tänk att det var så lätt.
Bara tanken på att jag kan bestämma alldeles själv gjorde att allt vände. Jag kan börja i vilken ände jag vill. Jag bestämmer själv över mitt liv. Jag måste inte göra som alla andra. Jag måste inte ens ha barn. Crazy!!!
Mest kommenterade