De kallar sig Strage och de menar det

Vilket är världens bästa bandnamn? Black Sabbath? …And You Will Know Us By the Trail of Dead? NWA? John Cougar Concentration Camp? Jag lägger ändå min röst på ett death metal-band från Genua som valt det hårdaste, coolaste och vackraste namnet någonsin: Strage.

Nej, det är inte en hyllning till undertecknad. Mitt efternamn råkar bara betyda ”massaker” eller ”blodbad” på italienska. Tänk på det nästa gång du inte vet vilken kritiker du ska lita på. Åsikter om skräckfilmer, gangsterrap och death metal väger liksom lite tyngre när de kommer från någon som heter Blodbad i efternamn.

Innan detta djupt narcissistiska blogginlägg är över vill jag tillägga att Strage kanske inte är världens bästa metalband. Men de är på god väg. Hur skulle de kunna misslyckas med låttitlar som ”Misanthropic hate”, ”Necrofucker” och (jajamensan) ”Strage”?

Spellista från Festa med Killar

Veckans Tonsättare i På stan är Maja Asperö Lind och  Cassandra Cornelio som tillsammans bildar dj-duon Festa med killar.

 FMK

Här kan du lyssna på deras spellista

Enjoy, På stan-lovers! 

 

 

Kroppskultur

Nu är de sista banden bokade till Bodyfest 2011, Stockholms främsta festival för hårt pumpande electro – så kallad body music. Med de belgiska åttiotalspionjärerna The Klinik, A Split Second och Parade Ground samt yngre talanger som tyska Schwefelgelb och svenska Sturm Café, ser årets upplaga av Bodyfest ut att bli en orgie i sexiga stön och benknäckarrytmer. Att festivalen, som äger rum den 1 oktober, flyttar till Nalen är också glädjande. Det må vara mer industriellt att som ifjol hänga på Klubben, en betongbunker i Södra Hammarbyhamnen, men nu kan bodyfansen dricka något starkare än folköl.

Dirk Ivens i The Klinik.

Precis som i fjol värmer Bodyfest upp med motionsloppet Bodyruset. Den 10 september kommer Stockholms synthare att springa 2, 42 kilometer (som en hyllning till bodygenrens gudfäder Front 242) i Tantolunden. Enda kravet för att delta är att man bär kängor (de behöver inte ha stålhätta). Arrangören har lovat att märka ut banan tydligare än i fjol då flera synthare sprang åt fel håll.

Slagfältsindie

I fjol spelades den svenska duon JJ i högtalarna på Air France-flygplan som just landat. Att höra deras pianoversion av The Games ”My life” medan vi rullade längs landningsbanan på Charles de Gaulle var minst sagt oväntat. Nu har samma cover dykt upp i ett nytt, lika oväntat, sammanhang: trailern till krigsspelet ”Battlefield 3”. Svensk indie är antagligen det sista jag skulle vilja lyssna på om jag kutade runt i Irak med en M-16 men trailern får onekligen en sofistikerad touch av Elin Castlanders utsökt deppiga röst.

Det strejta Straight Up

Årets Pridelåt har som bekant gjorts av den glittriga discoduon Straight Up. Mindre bekant är att gruppen tagit sitt namn från ett östgötskt sleaze metal-band. Straight Up från Linköping hade sin storhetstid i början av nittiotalet och var, till skillnad från det nya Straight Up, oerhört strejta. På Hultsfredsfestivalen 1991 manifesterade gruppen sin heterosexualitet genom att hyra två professionella strippor som kastade kläderna till hitlåtar som ”Fist fucking generation”. För oss svårmodiga depprockare och indiepoppare var det provocerande vulgärt. ”Kommer inte du också från Linköping?” frågade någon på campingen. ”Nej, Lidköping”, svarade jag. Tjugo år senare låter ”Fist fucking generation” häpnadsväckande bra.

 

Twink med Straight Up

Straight Up är Veckans Höjdare i På stan, den megaglamourösa konstellationen ligger bakom årets Pridelåt ”Show The World Tonight” men videon till ”Twink” är så förtjusande att vi visar den istället.

OBS. En liten varning utfärdas om du tittar på videon på din arbetsplats, dels kan du spontant börja dansa, dels är den en smula dirty.

 

 

 

Tishatrån del 3

Min kompis Metal-Christoffer, som fått sitt smeknamn av att han är oerhört metal, har en t-tröja som gör mig vild av åtrå (no homo, eller okej, lite homo). Den bleka, svarta tröjan är prydd med den brittiska originalaffischen för zombieklassikern ”Night of the living dead”. Metal-Christoffer berättar: ”Min mamma beställde den åt mig från USA till jul eller någon födelsedag. Det här var före internet och hon hittade den i en annons i någon obskyr amerikansk film- eller musiktidning jag hade. Det var också på den tiden dollarn stod högt i kurs och vi hade ju inte så mycket pengar så jag blev otroligt glad.”

Inte undra på att Metal-Christoffer bara använder tröjan när han ska åka på festival eller vara riktigt fin. Som ni säkert redan märkt är det omöjligt att titta på den utan att flämta: ”GAAH!”

Världspremiär för Adam Tensta

Hur många lasergevär, silverfärgade gatuartister, sfinxar som skjuter med ögonen och rymdskepp över kåkstäder får man plats med på tre minuter och fyrtioåtta sekunder? Svaret ser du i Adam Tenstas splitternya video ”Scared of the dark” (med assistans från Kanye West-bekante producenten och sångaren Billy Kraven), som har världspremiär på På Stan.
En Nollywood-inspirerad och sci fi-skruvad story regisserad av Ruben Sznajderman och inspelad i Lagos, Nigeria.

 

 

Hasa diga eebowai!

Vilken är årets sommarplåga? Ärligt talat bryr jag mig inte. De eviga diskussionerna om vilken som är årets sommarplåga börjar bli lika plågsamma som plågorna i radion. Men en låt vägrar lämna mitt huvud: ”Hasa diga eebowai”, den ohämmat blasfemiska afrohitten från Broadwaysuccén ”The book of mormon”. Musikalen handlar om två mormonska missionärer som åker till Uganda för att värva själar. Lokalbefolkningen säger att uttrycket ”hasa diga eebowai” hjälper dem i livets svåra stunder. Missionärerna tror att det betyder att saker och ting fixar sig, ungefär som ”hakuna matata”, tills ugandierna översätter det med ”fuck you, God”. Att tralla på något liknande denna himmelskt vackra sommar är säkert otacksamt – särskilt om man slipper svält, aids, omskärelse och de andra hemskheter som nämns i låten – men Gud kanske förlåter oss eftersom det inte är riktig swahili utan hittepå.

 

Premiär för ”Plocka han”

Det går sällan en vecka utan att jag någon gång tar på mig min favorithoodie, en svart med texten ”Cuttadom” på bröstet. Det handlar inte om några undertryckta aggressioner – den är bara snygg, skön och påminner mig och min omgivning om Ken Rings förträfflighet i de perioder då han varit i Kenya och tränat sitt fotbollslag K.R.A.C.K. United snarare än pusslat ihop nya anthemrefränger och samtidsanalyser.

Men nu är Kenta kofot och hans norska vän Tommy Tee tillbaka, och de har sina allra tuffaste kompisar med sig. Den amerikanska rapduon M.O.P. är mest känd för stenhårda låtar som “Ante Up” och “Cold as ice”. Såvitt jag vet har de aldrig fått särskilt höga betyg hos SFI, tills nu. Ken har nämligen lärt dem lite svenska.

Det är förstås alldeles fantastiskt att höra Lil’ Fame och Billy Danze staka sig igenom ”Det är så det är i betongen, son­– plocka han!” med bibehållet självförtroende. Men allra tryggast är tanken på en ny, snygg Ken Ring-hoodie.

Nåja, nog snackat, dags för världspremiär: Videon till ”Plocka han”.