Trampet av små kängor

 

 

Flera läsare har hört av sig och krävt en rapport från årets största idrottshändelse: Bodyruset 2011. Jag förutsatte att DN:s sportredaktion skulle uppmärksamma tävlingen och struntade därför i att skriva något själv. Men det har inte stått en rad i papperstidningen så här kommer en sammanfattning.

I lördags sprang Stockholms synthare 2,42 kilometer i Tantolunden – alla i de föreskrivna kängorna – för att hylla bodymusikens pionjärer Front 242 och uppmärksamma Bodyfest, galan som äger rum på Nalen den 1 oktober. Den här gången hade arrangörerna märkt ut banan tydligare så att inte löparna skulle springa fel som de gjorde i fjol. Syntharna verkade också ha tränat hårdare än sist. De sprang snabbare, rökte färre cigarretter och var inte synbart berusade.

Vinnare blev Mikael Andersson – stilig i vit skjorta, svarta hängslen och lång, svart lugg – som gick i mål på 8 minuter och 24 sekunder. Fjolårets vinnare Fredrik Forsström blev tvåa på 9,46 (en förbättring jämfört med hans förra segertid 12 minuter) och hade på sig en tygmössa av samma typ som Laibachs sångare Milan Fras brukar bära. Bland damerna gjorde electrostjärnan Emmon succé och blev etta på 10,28 (sexa totalt). Även DN:s musikkritiker Johanna Paulsson gjorde en tapper insats och gick i mål efter 12 minuter och 5 sekunder (trettonde plats totalt).

Vissa i publiken ansåg att Mikael Anderssons bakgrund som orienterare gav honom orättvisa fördelar gentemot de andra tävlande. Han gav därför sina kamrater en sportslig chans genom att häva en hel flaska vin före startskottet. ”Jag rekommenderar inte detta, jag fick ont i halsen”, sa Mikael Andersson efter vinsten.

 

Bodyfest äger rum på Nalen den 1 oktober. Dragplåster är de belgiska syntpionjärerna The Klinik, Parade Ground och A Split Second.

Dåtidens svar på Riche

Nuförtiden hänger medie-Stockholm helst på Kåken eller Riche. Annat var det förr i tiden.

Ta 80-talet, till exempel. Då precis som nu umgicks mediemännen i grupp men sammanhanget var ett annat. Bröderna Kristian och Martin Luuk samt Andres Lokko möter Sverige för Estland i bordshockey-VM i Stockholm. Resultaten är inte helt tydliga men det ser ju inte ut att gå jättebra för Kristian Luuk, vid spelet närmast kameran.

Bättre tv än valvakan är det hursomhelst.

(tipstack till Jan Gradvall)

PS, det står i klippet att det är från 1989, men det kan väl inte stämma? I så fall skulle Kristian Luuk vara 23 år i videon, ser han inte mycket yngre ut?

”Jag höll mest på att övervaka innerplanen”


För några dagar sedan skickade Innebandyförbundet ut ett pressmeddelande om att SM-finalerna 2013 och 2014 kommer att spelas i nya, ännu ofärdiga Stockholmsarenan. Framförhållning!

Och kul! Det ger oss möjlighet att återigen lyfta upp den här fantastiska artikeln (jag vet, jag skrev den) om innebandy-rap (nätexklusiv På stan-artikel à la 2008). Dåvarande våldsironikern Pst-Q och projektledaren Roland lägger ut texten.

(Foto: Bertil Ericson / Scanpix. Special efx: undertecknad)

Spring spring spring släpp syntharna fria

 

13 513 personer sprang Stockholms halvmaraton på lördagen. Med 18 anmälda löpare var Bodyruset något mindre. Det råder dock inga tvivel om att loppet för synthare genom Tantolunden var årets idrottshändelse. Bodyruset fungerar som uppvärmning inför Bodyfest, en festival för hård, elektronisk musik (electronic body music) som äger rum nästa månad. Eftersom bodygenrens gudfäder Front 242 uppträder på Bodyfest sprang syntarna 2, 42 kilometer. Deltagarna bar militärchica kläder och obligatoriska kängor. Alkoholförtäringen var betydligt högre än på Stockholms halvmaraton. Bodyruset skilde sig också från andra tävlingar genom att flera löpare kedjerökte längs hela sträckan.

Efter en uppvärmning till bodyklassiker som DAF:s ”Der Mussolini” och Nitzer Ebbs ”Let your body learn” (se klippet) gick startskottet klockan 14:42 (2:42 PM). Tre synthare gick i mål på den sensationella tiden 6 minuter. Det visade sig emellertid att de sprungit fel väg. Vinnare blev i stället Fredrik Forsström som sprang på 12 minuter i en stilig bootlegtröja från Nitzer Ebbs ”Belief”-turné 1989. På första plats i damklassen kom Tina Arwidson, mer känd som Dj Cybergirl från klubben Ultra Foxx.

Bodyfest arrangeras den 9 oktober på Klubben. På scen står bland andra Front 242, Pouppée Fabrikk och Tyske Ludder. Mer information finns på www.bodyfest.se.

Gårdagens Lassie

Wesström

Igår kväll besökte jag Timbuktus spelning på Mosebacke, den andra på lika många dagar.

Det gjorde även Björn Wesström, före detta succésportchef i AIK, numera petad flopptränare för desamma.

Från sin plats nära trappan ned till Kägelbanan verkade han digga lite extra till ”Stirra ner”, ”Det löser sej” och ”För länge sen”, tyvärr spelade inte lundapågen ”The Botten is nådd”.


(Bilden: Björn Wesström, Paparazziskillz av undertecknad)

Sportify

En artikelDN.se gör mig uppmärksammad på att alla kombinationer av idrott och hiphop inte är lika lyckade som Lorentz & M. Sakarias eller Martin Mutumbas. Tennisspelarna Andy Murray och Novak Djokovic är nog värst, särskilt då Liverpools ”Anfield rap” får hjälp av nostalgins smickrande dimma för att få oss att förlåta deras usla rapinsatser:

Mest känd som rappande idrottsman är nog annars Shaq O’Neal, basketlegendaren som ingen vågat berätta för att han suger på att rappa. Här är ett freestyleklipp där han dissar kollegan Kobe Bryant:

Slutligen, på samma tema fast tvärtom: Det var väl bara en tidsfråga tills raplåten ”Do the Tiger Woods” skulle dyka upp. Även den genomkass, förstås.

M9 besöker Redline

AIK:s guldlirare Martin ”M9″ Mutumba besökte häromdagen rapparen Stor och producentbröderna i The Salazar Brothers i Redline-studion, en klassisk inspelningslokal i hiphop-Stockholm. Mutumba har tidigare berättat för På stan hur mycket Latin Kings betytt för honom.

Förutom att utväxla komplimanger och spela fussball hann fotbollsspelaren även med en freestyle-session i mickbåset tillsammans med Stor:

RT @Wale

Wale

Bland det roligaste
med mikrobloggen Twitter är att man nu kan följa de artister som är i Sverige MEDAN de är här. Som Lil Jon häromveckan, och som Wale i helgen.

Wale – något så ovanligt som en amerikansk rappare som besöker Sverige när han är het på riktigt – spelade i lördags på Kajskjul 8 i Göteborg, som en del av Way out wests klubbfestival Stay out west. Och via Twitter kan man följa både honom, hans dj och hans falsettsjungande vän Tre. Några axplock från deras Sverigevistelse:

- DJ Alizay tycker att Sverige suger.

- Tre skriver att spelningen i Norge dagen innan gick bra och att européer minsann vet hur man har roligt.

- Wale skriver till P Diddy att han är i Sverige, ”they say svedka ..i say ciroc !

- Adam Tensta skickar sitt mobilnummer all over Twitter och ber Wale att ringa honom.

- Wale svarar att hans mobil inte funkar, Adam Tensta får höra av sig till honom.

- Wale ser på Room Raiders.

- DJ Alizay tycker det är festligt att kyckligen heter Solängen, eftersom det nästan blir Solange, som ju är Beyoncés lillasyster.

- Wale hade tänkt att springa 2,4 kilometer, men några barn leker på löpbandet, utan att deras pappa gör något. Wale blir vansinnig. Sen går löpbandet sönder så Wale får springa en mile i regnet.

(Foto: Scanpix)

Bästa kvarteret och fulaste gatan

Biljard

Snart ska jag
göra mig av med min lägenhet. Den ligger på gatstumpen Samaritgränd, mitt emot Systemet på Rosenlundsgatan, och jag har inte bott i den på ett och ett halvt år. Ändå känns det lite jobbigt, av två skäl:

1. Den blev lite symbolen för mitt nya liv, mitt nya hem här i Stockholm.
2. Den ligger i stans bästa kvarter. Nära till tunnelbana och blåbuss. Mariahallen. Bra Ica med grym ostdisk. Bra pizzeria. Bra sportbar. Bra klädaffärer. McDonald’s. System och jouröppet apotek. Fint men inte alltför piffigt.

Igår var jag tillbaka i mina gamla hoods för en Brunnersk resa i tre delar fram och tillbaka längs Hornsgatans mittersta del:

- Kaffe på Mellqvists kaffebar (som faktiskt inte alls blivit så dålig som alla trodde när de tog över, även om det blir spännande att se vad de gamla ägarna gör med nya stället på S:t Paulsgatan 17).
- Biljard på Söderhallen (2-2 med mersmak mot LLC)
- Och så en fin lax på Folkoperans uteservering inklusive spotting av en hel drös mediemän. En av dem påstod att Magnus Ladulåsgatan är stans fulaste gata (upplev den på hitta.se).

Så, snabb poll: Stans fulaste gata? Stans bästa kvarter?

(Foto: Lisa Corneliusson)

Fråga På stan-extra: Kalmar FF och damtrosan

Rydström

Varje gång
jag nämner mina fotbollssympatier kommer någon trött figur och påpekar att Kalmar FF:s logga ser ut som ett par trosor/y-frontskalsonger. Nu bestämde jag mig för att få bukt med problemet en gång för alla.

Först: Ett fruktlöst samtal till lagkapten Henrik Rydström på stranden i Köpingsvik.

- Ja, klubbmärket… Eller, vi är ju en förening och ingen klubb. Så föreningsemblemet. Jo, det får man ju höra ibland, framförallt från stockholmarna. Men jag har ingen bakgrund alls, faktiskt. Testa att ringa kansliet.

Så jag ringer Kalmar FF:s kansli istället.

- Jag tror det är ett par brottarbyxor, säger en Anders på pressavdelningen men hänvisar vidare till Pelle Friberg som är Kalmar FF:s statistikförare. Och han har minsann svar på tal.

- För det första är märket från 1917 och då såg knappast trosor ut på det viset. Det har inget med det att göra. Det är nog någon som har lekt med en passare, helt enkelt. Om man tittar på Scanias logga så har den samma form och även bandylaget Broberg har en liknande symbol. Det är bara en logga, fantasin var nog inte så avancerad på den tiden.

(Bilden: Henke Rydström under 4-1-segern mot Hammarby i maj. Foto: Scanpix)