Kostymdagen – Suit up!

 
Ni har väl inte missat att det i dag är International Suit Up Day? En hyllning till How I Met Your Mother-karaktären Barney Stinson. Skitsak? Evenemanget har över 700.000 deltagare på Facebook, så sluta ursäkta och suit up!

Musiktips – Aaron Sterner släpper singel

 

 

Ett av mina senaste Spotify-fynd spelar i kväll på Scandic Malmen. Aaron Sterner har releasespelning för singeln ”Return of a Friend”, efter fem års arbete med debutalbumet.

– Min musik är som min terapi. När jag skriver om saker som hänt blir det som att jag lämnar ifrån mig det. Jobbiga saker finns inte i mig längre, utan det ligger på plattan i stället, säger Aaron Sterner.

Stilen påminner en hel del om Ryan Adams akustiska sida, och låtskrivaren själv använder flitigt ordet ”personligt” om sin musik.

– Det här är mit liv och jag tror att det antingen är väldigt svårt eller väldigt lätt att relatera till.

Låten ”Return of a Friend” finns ju redan på plattan på Spotify, hur blir det då en release i kväll?

– Det är den första officiella spelningen för publik. Vi släppte den digitalt för att se hur skivan och marknaden fungerar, men vi har inte spridit det till någon. Nu har vi repat ihop allt med ett band och det här blir starten för att vi ska lira live. På singeln finns också en b-sida som inte finns på nätet.

Skivan ”Time to rise” blev till när Aaron Sterner jobbade i en studio och gjorde några inspelningar för eget bruk, som producenten Chris Snyder råkade höra. Tillsammans arbetade de fram ett sound, utan att veta hur materialet skulle användas.

Bitarna föll på plats när Sterner kom hem från ett halvår i Oslo med en rad nya låtar i bagaget. ”Time to rise” blev klar för ett år sedan.

– Då var det en tung period och skivan blev därefter. Nästa platta blir mer upptempo.

Hur långt har du kommit med den?

– I stort sett allt material är klart men vi har inte börjat spela in. Det blir en mer livebaserad platta, jag och hela bandet i stället för att jag och producenten gör allt.

Här kan du lyssna på Spotify: Aaron Sterner – Time To Rise

Happy Soul Saturday

Lördagar har blivit souldagar i Stockholm. Giganten och långköraren Soul har kört på Fasching i en herrans massa år, och sedan förra helgen finns ytterligare ett alternativ för den Motownsuktande nattklubbsgästen.

A Cellarful Of Soul testar Sense Bistro/Bar på Södermalm som klubblokal. Som namnet antyder håller man till i källaren och DJ Romeo som ligger bakom formulerar så poetiskt sin mission så här:

”I denna barmiljö kommer jag varje lördag under hösten att hacka mitt hjärta i bitar till musik
vilken varje människa med den minsta självaktning borde knäböja i vördnad inför varje morgon innan frukost.”

Han bjuder också på en spellista för att visa vad han menar: Cellarful Of Soul – DJ Romeo

För ganska längesen gjorde jag en annan spellista med bra låtar som spelas på Faschings soulklubb. Ni får den också: Club Soul

DJ-sommar 2010 i Spotify

I morgondagens På stan kan ni läsa om några av Stockholms hårdast arbetande dj:er. Som bonus bjuder bloggen på 20 spellistor i Spotify med låtar som lika många dj:er och dj-grupper har satt ihop bara för er På stan-läsare. Håll till godo!

Adam & Mandy – sommar 2010

Anthony Action – sommar 2010

Cribbe Reichenberg – sommar 2010

Daniel Öhrn – sommar 2010

DJ Aspargus – sommar 2010

DJ Crona – sommar 2010

DJ Preview – sommar 2010

Dj Viet-Naam – sommar 2010

Elena Smon Wolay – sommar 2010

Familjen Gloria – sommar 2010

Festa med killar – sommar 2010

Holiday – sommar 2010

Kakan cookiejar – sommar 2010

Kornél Kovács – sommar 2010

Last Waltz – sommar 2010

Lovisa Kasström – sommar 2010

Pelle Tamleht – sommar 2010

Svenska Musikklubben – sommar 2010

UMYO – sommar 2010

Yourhighness – sommar 2010

Schlagertorsdag

Anna Bergendahl vill kanske inte komma, men alla som trots ESC-fiaskot gillar schlager får ett nytt tillhåll från och med i kväll. Le Bon Palais öppnar upp även på torsdagar och låter gruppen Schlagerfeber stå för underhållningen i Bon Bon-baren. Låter lagom tacky, precis som schlager ska vara. Från klockan 23.

Som ung var jag ett betydligt större schlagerfan än jag är idag. Minns att jag fullkomligt älskade den här irländska vinnaren från 1994:

Men det starkaste schlagerminnet är ändå från lågstadiet. I tredje klass var min ordinarie klassföreståndare tjänstledig och vikarien blev Lizette Pålsson, som tidigare under året hade sjungit i Melodifestivalen. Liksom min stora idol Peter Jöback. Lizette gav mig Peters adress och skrev några brev. Fick ett signerat idolkort tillbaka efter ett tag. Låten som fick mig att gilla Jöback var denna schlagerpärla från 1990:

Mer EXCLUUUSIVE!

För drygt en vecka sedan kunde På stan-bloggen stolt visa Robyns nya video och nu är det premiärdags igen. I dag bjuder vi på Adiam Dymotts nya singel ”Catch me if you can” som släpps i dag. Låten är en rockduett med Mando Diaos Björn Dixgård. Thomas Rusiak har producerat och Mattias Montero regisserat videon, men nog med namedropping. Här är den:

 

 

Vem vill flirta anonymt?

Sedan jag skrev reportage om dejtning och raggning har fler tips på sätt att träffa sin partner flödat in. Även förslag. Tack för att ni är så måna om att hjälpa mig ur singellivet, även om jag trivs rätt bra.

Klart märkligaste tipset är i alla fall Blooflirt, en applikation till mobilen som hjälper dig med följande:

1. Håll koll på vem som är singel på den klubb du befinner dig.

2. Bryt isen genom att skicka textmeddelanden.

So far so good, men nu kommer tvisten…

3. Fortsätt vara anonym.

Boo för den flirten, props till alla er som vågar stå för att ni flirtar!

Här är ett annat udda alternativ till traditionella sätt att mötas, som verkar mer lovande: shopdejtning. Nästan garanterat att man lyckas fylla sina kassar på ett eller annat sätt.

Väldigt väldigt VIP

Den här kön stod jag först i. Sedan kom en vakt och sa att det skulle bli en mycket lång kväll om jag valde att stå kvar.

F12 - lördag.

Jag gick vidare, andra stod kvar. Hoppet levde ändå. Hoppet om att få dansa på Stockholms just nu hetaste terrass.

Men bara VIP-gäster fick plats på F12 i helgen och en stilla undran rör då förstås hur F12-arrangörerna tänker när de delar ut så många kort att det fyller hela stället. Vill de skapa en exklusiv medlemsklubb?

Att få sitta på stentrappan är än så länge blott en dröm för oss som tillhör den mindre viktiga Stockholms-minoriteten.

Krullig country

 

 

Country är ballt! Jag var på Fight Clubs femårsjubileum för drygt en vecka sedan och såg rockband efter rockband bestående av män utrustade med distade gitarrer.

Inget ont om dem, men sedan drog Curly Ann igång sina countrystämmor och gav mig déjà vu-vibbar från när jag själv lirade irländsk folkmusik i ett band. Vi var också malplacerade på rockdominerade gigkvällar som denna. Bara att Curly Ann är mycket bättre än vi någonsin var, förstås.

– Först var vi lite nervösa över hur det skulle gå hem, men det kändes ändå kul att vara det glada inslaget som bryter av, säger Annika Räfsbäck, sångerska i Curly Ann.

Varför har country fått en stämpel som lite töntigt?
– Jag tror det är för att det är glad musik med ganska naiva texter. Det hör till att det ska vara lite cheesy, men det är också mycket därför jag gillar det.

Annika är 24 år, från Upplands Väsby och jobbar som barnskötare. Hon startade Curly Ann tillsammans med trummisen Tobias Jonasson.

– Vi pluggade ihop på Rockmusikerlinjen och blev kära i country. Sedan hörde den akustiska gitarristen (Niclas Qvarfordt) av sig på internet om att han letade folk till ett countryband. Vi började i mars 2008, säger Annika Räfsbäck.

Hur ser framtiden för country ut i Sverige?
– Det börjar komma mer och mer. Dels slår många countryinspirerade tjejband igenom nu, som Abalone Dots, Cookies ‘N’ Beans och Baskery, dels märks det på vanliga singer-songwriters att de får mer countryinfluenser.

Hur låter Curly Ann?
– Vi ligger ganska nära ett band som heter Sugarland, lite rockigare country med ett sound som är lite enklare att ta till sig för folk som inte lyssnat så mycket tidigare. Någon sa häromdagen om oss att ”Curly Ann är bandet som man inte visste att man ville höra”. Det var fint tycker jag.

AW under bron

Trädgården under bron

- Trevande men ganska mycket folk och lite festivalkänsla.

Så beskriver Axel stämningen på nyöppnade Trädgården under bron och mms:ar ovanstående bild. Han och tv-Niklas (som för tillfället är chef-Niklas) ilade dit så fort morgondagens kulturdel skickats till pressarna, under diskussion om fredagsölen skulle drickas i bilen eller senare.

Hur det blev med den saken förtäljer inte historien, men nu knäcker även jag dagens första och njuter av de grå skyarna. Trevlig helg!