När solen vill: Erotikträdgård i Skarpnäck



Trädgården i Skarpnäck, Jorma Toivonen och ett av de cirka 10 000 fotografierna ur Toivonens erotiksamling.

I dag kom ett mejl till redaktionen från Jorma Toivonen, sjuksköterska och erotikentusiast – med norra Europas största samling av erotiska föremål i villan – där han berättar att han planerar en repris på förra årets ”icke-kommersiella” erotikutställning hemma i trädgården i Skarpnäck.

Så snart vädret tillåter är det dags. Förutom att ställa ut de egna föremålen – samlingen omfattar bland annat 4 000 böcker och 10 000 fotografier – har Toivonen också bjudit in skapare av ”modern erotisk konst”, som Ylva Maria Thomson, Callahan, Cirkus Eros, Chamber of Love och Hans Scheike. Det vankas även performance ”i bästa 60-talsstil”.
 
När blir årets utställning?
– Det är solen som bestämmer. Jag kan inte veta säkert mer än en vecka innan, då är det bara att slå till, så är det när man ställer ut utomhus.

Hur kommer det sig att du ställer ut utomhus?
– Ingen annan har gjort det förut!

Av alla de här föremålen, hur mycket får plats i trädgården?
– Jag hänger på alla väggarna, i buskarna, träden.

Vad säger grannarna?
– De lever sitt liv, jag lever mitt. Den närmaste grannen hälsar faktiskt på mig, men annars umgås jag inte med dem. Jag tror att någon ringde efter polis i fjol faktiskt – det här är en villagata, här har aldrig varit en polis – men förra våren kom det en bil, som körde förbi, saktade ner, och körde igen. Det måste ju betyda att någon har ringt.

Hans Scheike som är inbjuden är ju ett ganska kontroversiellt namn, i och med sina smiskläger och så. Vad bidrar han med under utställningen?

– Han var med fjol också. Det var gamla tanter som väntade i flera timmar för att få se honom då, deras idol. Han satt här i några timmar, visade smiskbilder och pratade om det. Hans kvinnor, Agneta och Britta – de har bott hela sitt liv med honom, det är därför jag kallar dem så – är väldigt skickliga fotografer. Han kommer i år igen. Det gör Ylva Marie Thomson också. I fjol ställde hon ut en stor, liggande kvinnostaty. Jag har en gynstol mitt på gården, vi la den i den, de var som gjorda för varandra.

Var har du alla de här föremålen annars?
– För frun får jag bara ha den i två rum, hon vill inte att jag sprider den i huset. Så det mesta är stuvat i lådor. En liten kuriositet är att det största inköpet jag gjort, för ett år sedan, det var 16 bananlådor – efter en katolsk präst.
– Det har glunkats om ett museum… Jag har norra Europas största samling av erotika, jag har varit och tittat på många museer, den är i klass med det som finns där. Nordiska museet har lånat föremål av mig, Forum för levande historia har ett nu – en kondom från 1936 – och om några veckor medverkar jag i en utställning på Nostalgicum i Göteborg om den svenska synden.

Du skriver till oss att det här är ett alternativ till kommersiella erotikmässor. Vad utmärker dem?
– Min bild är att det bara är strippare, och så säljare som säljer löskukar och oljor, till hög, häftig musik, technomusik.

Berätta om performancen!
– Det ska vara som det var på 60-talet. Jag har tre tjejer som ska vara utklädda till älvor, klädda i vingar och korsett. De ska sitta på taket och blåsa såpbubblor.

Hela dagen?
– Nej, det orkar de nog inte. En av dem är jättehöjdrädd också, jag vet inte hur det ska gå. Och så dealar jag med en man som spelar klassisk musik, han har erbjudit sig att spela kontrabas naken i trädgården.

På stan återkommer om datum när en solig helg finns i sikte.

En helt vanlig höstsommardag på Södermalm

Idé till låttitel efter att ha konfronterats med NCC:s säljsajt för bostadsområdet Tobaksmonopolet: ”Snow in July”. En annan tanke: Tack gode gud för att verkligheten är roligare än bloggen Söderfamiljen.

Så här: NCC gick i september 2007 ut med planer på att bygga 250 nya bostadsrättslägenheter på Södermalm, i kvarteret Tobaksmonopolet (beläget mellan Ringvägen och Rosenlundsgatan). Bygget projekteras fortfarande, men för att locka presumtiva kunder finns en säljtext – kompletterad med stämningsbilder av åldrade skejtpunkare och prismor som bryts – på företagets sajt.

Under rubriken ”En nyvaken del av Söder” berättar ”en vanlig boende” om ”en vanlig dag i Tobaksmonopolet”. Den startar i ”tidig gryning, solens första strålar har ännu inte nuddat den frostkalla marken”, det är höst: ”mellan gardinerna skymtar Tantolundens stora trädkronor i ett inferno av eldsprakande färgkombinationer”.

Några timmar senare: ”[De] håller redan på att rigga för Pridefestivalen” (”det ska bli kul med lite festligheter på hemmaplan, precis som Midnattsloppet kommer att bli”, tycker den vanliga boenden). Pride arrangeras sista helgen i juli.

Ulf Thorné, presschef på NCC, hur går det här ihop?
– Det är en betraktelse, en stämningsbild, hur man själv skulle kunna beskriva det, en vanlig dag för en vanlig boende som det står, det är ett alternativt sätt att beskriva en boendeupplevelse – vad upplever du när du kliver ut genom porten? Det här skulle kunna vara en sådan typisk dag, så som den är skriven: ”Jag stänger av klockan, sträcker på mig diagonalt och bestämmer mig i ögonblicket för en joggingrunda i den härliga morgonen…”

Men det är omöjligt att uppleva allt detta när man kliver ut genom porten en vanlig dag skulle jag säga. Det krävs minst ett par månader.
– Ja, det är klart. Om man ska vara riktigt konsekvent i den här dagsbeskrivningen så har det blivit något fel.

Uppdatering! Enligt uppgift är det konstgräs på Zinkensdamms IP. Ang: ”Klockan ringer och doften av nytt sprider sig sakta genom rummet. Gryningsljuset sipprar in genom gardinerna framför det stora sovrumsfönstret och utanför hörs en gräsklippare. Morgonens första tanke dyker upp! Det är nog fastighetsskötaren som klipper gräset på Zinkensdamms IP inför kvällens fotbollsmatch.”

Ytterligare uppdatering: Den första grindvakten för den här fantastiska copyn var bloggen Hemma på Södermalm, väl värd att följa för alla som är intresserade av vad som händer på ön.

Krog- och klubbnyheter 11/2 2010

Först de glada nyheterna. La Neta, taquerian på Barnhusgatan som Krogkommissionen tycker är värd en omväg, har fått serveringstillstånd. Nästa steg måste bli att utöka lokalen – även utan öl som middagsklister är det ofta redan fullt i den lilla kulört möblerade källaren.

Sedan tråkigare. Sjöhästen vid Hornstull, har sålts. Detta innebär bland annat att röjiga indieklubben King Kong flyttar ut. De firar av fem år med en sista konsertkväll i kväll, torsdag 11 februari, kl 20.30-01. Nio dj:er spelar skivor, Little Big Adventure och The Big Picture spelar live. Det är gratis.

Vi kan också berätta att Tillståndsenheten, tillsammans med polis och Skatteverket, höll ett möte i veckan för att skärpa medvetenheten hos klubbarrangörer och krogägare om de regler som gäller. Anledningen var bland annat att man sett hur tillståndsägare lämnar över ansvaret för hela verksamheten till klubbarrangörer under en kväll, vilket resulterar i problem som överservering och för många gäster, och dessutom svarta pengar.
– Vi tyckte att det var tillräckligt påfallande för att kalla till ett informationsmöte för att dra de riktlinjer som gäller, säger Anders Häregård, enhetschef för Tillståndsenheten, till På stan.

Och så surdegsnytt. Fabrique har öppnat ytterligare en filial, på Långholmsgatan 27 och Brunkebergs bageri har utökat med en etablering på Dalagatan 9

Illustration: Stina Wirsén

Ät det här!

Vegetarisk bibimbap (fotograferad utan blixt, förlåt) på Koreana, Luntmakargatan 74. 78 kronor i sig, plus 5 för ägget. Kimchi, böngroddar, inlagd gurka, ris, grönsallad, rostade sesamfrön, morot, broccoli och tofu. Säkert något mer, under ägget. Till detta får man oavbruten, fri, påfyllning av te och misosoppa. Sinnessjukt prisvärt!

Badrock från Aspudden

Jag bor mitt i detta. Jag har inget mer att säga. Alla uttryck för medlidande som är större än ett par tecken skickas till:

Jenny Damberg
Dagens Nyheter
105 15 Stockholm

Grattis Momus!



I gårdagens tidning
har vi en artikel om det hejdlösa firandet av 5-, 16-, 31- och 800-årsjubilarer i Stockholm. En av de mer småskaliga festerna som nämns är det dj-maraton som anordnas på Snotty för att uppmärksamma att den skotske tänkaren, artisten, skribenten, konstnären och författaren Momus, fyller 50 år nu på torsdag, 11 februari.

Jag skickade några frågor till en av partyts organisatörer, Sasha Lindskog.

Berätta om firandet! Vad kommer att hända?
– Momus fyller 50 och väljer att lägga ner sin blogg. Det ena är att fira och det andra att med spänning invänta vad som komma skall. Vi tror att det finns många Momus-vänner gömda över staden, och att det kan bli en härlig sammankomst! Alla som säger till i förväg är välkomna att spela låtar. Momus har ju en bred katalog, så det kan bli spännande att se vad alla kommer spela! Själv håller jag nog några av hans tidiga album samt hans samarbeten med Kahimi Karie högst, och kommer givetvis spela från dem, men det kommer bli blandat.

För den som inte är införstådd; vem är Momus? Vad gör hans 50-årsdag värd att fira i hans frånvaro?
– Skotten Nick Currie har gjort musik under namnet Momus se’n mitten av 80-talet. Musikaliskt har han gjort allt ifrån singer-songwriter- och Pet Shop Boys-pop till laptop-electronica och shibuya-kei, men hålls i allmänhet samman av sitt fyndiga och litterära textförfattande. Yukio Mishima, Serge Gainsbourg och kontinentalfilosofi bör i lika dos ses som inspirationskällor. Att han fyller 50 är ett gott skäl, tycker jag!

Momus lägger ner sin blogg också. Känns onekligen som ett helgerån. Vad rekommenderar ni att man läser i brist på den?
– Ett av skälen till att han lägger ner sin blogg är att han vill lägga ner mer tid på sina litterära projekt. Två skönlitterära verk har redan utkommit: The Book of Jokes och Solution 11-167 – The Book of Scotlands. Den ena om en man vars liv styrs av skämtets logik och den andra om alla de alternativa Skottland som skulle ha kunnat uppstått genom historien. Jag har endast hunnit läsa den första, men den rekommenderar jag!

* När det gäller födelsedagar för artister tycks man i Stockholm för övrigt kunna tillämpa regeln att du kommer att firas om du är 1) man, 2) har ett namn som börjar på ”m”. Om du är levande eller död spelar mindre roll. Såväl Bob Marley (6 februari, firades dock redan förra helgen i år) som Morrissey (22 maj) uppmärksammas årligen i sin frånvaro av de mer devota i fanskarorna.

Dj Buffé vs Dj Buffé – helt värdelöst

Det har varit tuffa veckor för mina dj-alias. Dj Sir Drone-a-lot hann knappt ta form i sin heltäckande Nakknahuva i kölvattnet av Sunn O))):s succéartade sprängning av Stockholms hipstertrumhinnor innan landets ledande politiker satte i gång att tjafsa om ifall man ska få visa sig ute klädd i något stort, svart. Suck. Det blir till att stanna hemma och bordunvibrera sönder grannarnas upplevelse av Melodifestivalen 2010. Allas förlust.

Mitt andra alias, som är gemensamt med resten av På stan-redaktionen, Dj Buffé (för att hålla oss på åtminstone en armlängds avstånd från dem vi är här för att skriva om spelar vi inte skivor, förutom när det är firmafest, och då, för att kunna ägna oss åt firmafesten, snacks, kycklingspett, välkomstglas, med en på förhand arrangerad spellista till vår hjälp, ergo: Dj Buffé) har fått – extremt – oväntad (och orimlig) konkurrens. 

I måndags dök det upp ett evenemang på Facebook, för Klubb Ibland, en ny satsning på Erstagatanbaren El Mundo. Första datumet är nu på torsdag, kvällens dj, tillika den totala anomalin: Dj Buffé – helt värdelöst.

Dj Buffé har givetvis aldrig hört ett sämre dj-namn, och skickade några frågor till sin nemesis (som, för att göra allt etter värre, även är aktivist i en obegriplig Facebookgrupp med namnet Buffé – helt värdelöst).

Hur går det till när Dj Buffé – helt värdelöst spelar skivor? 
– Dj Buffé – helt värdelöst tycker att en god måltid är planerad, fokuserad och balanserad – precis som ett bra dj-set. Det är svårt att leva upp till sådana ideal i någon av aktiviteterna om man ska ägna sig åt dem samtidigt!

Du använder med andra ord båda händer för att spela? Säg att du blir hungrig under en spelning. …eller törstig! Vad gör du då?
– Jaaa. Nej. Däremot kombinerar Dj Buffé – helt värdelöst gärna dj:andet med en fördrink eller aperitif.
 
Buffé är ju känt som livets salt, samt dess fett och socker. Vad har du rimligtvis emot bufféer? Gillar du inte ens kycklingspett?!
– En buffé innehåller en massa mat men inget är särskilt gott och man får slänga hälften. Sedan blir man irriterad för att man har betalat för mer än vad man orkar äta.
– Att äta buffé är slösaktigt, sunkigt och irriterande – helt enkelt helt värdelöst. Dessutom är det ohygieniskt. Vem vet vem som har varit där och pillat?

Dj Buffé – helt värdelöst spelar alltså på Klubb Ibland, El Mundo, Erstagatan 22, kl 19-00. Det är, precis som en god after work-buffé, gratis. 

Ät det här!


Musslor på Morfar Ginko/Pappa Ray Ray. 145 kronor eller något sådant. Extremt maffiga musslor. Lite för salt buljong, men ändå gott. Det enda problemet med Morfar Ginko/Pappa Ray Ray annars är ju det klämmiga namnet. Men lyckas man bara sätta sig över det är det faktiskt extremt mysigt. Mörkt, murrigt, med en soffa så trasig att ståltråden sticker ut ur den, rundpingisljud i bakgrunden, cava. Särskilt bra är det på måndagar och tisdagar, när man får ett glas mousserande och en pinxtos (nedan), för 65 kronor. Fyndpris!

Helgen vecka 4-matrisen

 

Ibland recenserar Axel sina helger här. Nu är han i München för att äta korv och berätta om vårt arbete här = ni får nöja er med vad jag har gjort de senaste dagarna.

Bonus: Den bästa låten från The Knife-operan (”Colouring of pigeons”).

Crawl i Kransen

När jag flyttade till Midsommarkransen i höstas var en av de grejer jag först fick höra om mina nya kvarter att där arrangeras pubcrawls. Eftersom det knappast är så att mitt liv är för mycket av en chartersemester till vardags så tog jag genast detta till mig. Sedan fastnade jag hemma, men lyckades i alla fall ta mig till kvällens sista anhalt, puben The Swan där delar av mitt gäng och deras respektive gäng samsades med ett äldre garde AIK-fans, karaokeveteraner och en ambulerande karaokevärdinna. Vi sjöng ”Halo”. Det var kul.

På lördag är det dags igen. Jag mejlade Jenny Odhammar, en i kärntruppen kring Kransen Pubcrawlers, några frågor. 

Vad är det här? Hur började det?
– Det började med ett litet gäng grannar som pratade om att vi borde hänga mer i Kransen. Idén var att vi skulle göra andra saker också men första crawlen var så lyckad. Och så växte det, ganska snabbt. Nu är det femte gången vi crawlar.

Bor du i Midsommarkransen?
– Självklart.

Hur kom det sig att det blev just Kransen? Vet du om det finns motsvarande på andra ställen?
– Jag har hört rykten om Rågsved! ”Tunnelbanebärs” liknar ju crawl-idén en del också. I övrigt vill jag uppmana folk att sno konceptet och applicera det på sina egna förorter. Att det blev just Kransen beror på att kärntruppen bor/bodde här och så klart på att det är relativt krogtätt.

Berätta om en typisk pubcrawl-kväll!
– Den innehåller fin-öl, ful-öl, u-båtar, kanske pizza, sjukt fantastisk karaoke och minst två efterfester.

Vilka ställen passerar crawlen?
– Det görs ett schema för varje gång, och det har sett typ likadant ut ganska länge nu. De första gångerna gjordes det försök att hinna med fler ställen men det har landat i Violen – Stabil – The Swan. Det allra finaste är karaoken på the Swan.

Pubcrawl är ju annars starkt förknippat med 1) studenter (alltså sådana som ska ta gymnasieexamen) och 2) charterresor – vad hade du för relation till begreppet innan Kransen pubcrawl?
– Ingen! I min småstad var det minsann inga studenter som crawlade, kanske beroende på att det inte fanns samma pubutbud som i Midsommarkransen.