
Mustig glass på Gelateria Italiana vid Fridhemsplan.
RSS Endast inlägg skrivna av Caroline Hainer
På fredagarna äter jag muffins och tar mig tid att bläddra i lite lättsmält kolorerad press. Det här är veckans noteringar.
Pratbubblor: Expressen Fredag kör hårt med festliga bubblor som ”Hey, get a room”, ”Men älskling, nu har du klämt tre finnar, nu får det räcka” och ”Var är brudarna?”. Klick! ligger lågt med bubblorna.
Rubriker: Fredag kör ännu ett varv på varianter där en känd skådespelare beskrivs med enbart efternamnet: ”Skojfrisk Pitt”. Klick! satsar på en gråtmild E-Type (”När hon gör slut är man bruten”) och en socialrealistisk Bengt Frithiofsson (”Jag är aldrig full i tv”).
Trash: I Fredag är Carolina Gynning taleskvinna för den nya trenden ”Gypsetter”, en sorts moderna och välbeställda urbana romer som softar runt i batik och röker exklusiv puff i Essaouira. Klick! svarar med en kyssande Fadde och en rubrik om fantastiskt kärleksliv. Mums.
Fina kläder: 12 sidor leopardfläckig Elin Kling mot 5 ynka sidor Sofi Farhman. Och Sofi är nästan inte med på bild! I beräkningen bör man då ta att Kling är smalare än Fahrman.
Tjejsnack: Expressen Fredag har avdelningen Fredags5 med ”Ocensurerat tjejsnack på låg nivå”. I det här numret handlar det om att kissa och bajsa när ens kille ser på. Men vem vill höra vad några avdankade tjejer har att säga om avföring i närhet av en människa av manligt kön? Klick! har ingen tjejpanel utan i stället en frågespalt med Runar. Sjukt creepy.
Summeringen är att Fredag har blivit en mer utpräglad feelgoodtidning med de allra gottigaste rubrikerna, roligaste ”hoppsan!”-pratbubblorna och massor av lull-lull. Klick! verkar mer vara på väg att bli en ny Fokus, Filter eller något. Bu. Sluta vara så seriösa, Klick!
Fast själv bryr jag mig inte så mycket. Jag är trots allt en framgångsrik journalist som ännu inte har sjunkit så djupt ned i det svenniga frilansträsket.
(Foto: Kevork Djansezian/AP Photo)
Datornördar och lajvare kan för all del vara påfrestande men det finns en grupp människor som slår dem: folk som är besatta av mobiltelefoner.
De senaste 15 åren har mobiltelefoner och tester av nya sådana varit ett evigt tema i kvällstidningar och prylbögmagasin. På 90-talet var det nya plastmodeller från Nokia och Ericsson som granskades, nu är det Iphoneuppdateringar som följs och bevakas ungefär som om det var ett kungabröllop. Det som är konstant är människorna som slaviskt följer de här sakerna. De är fortfarande lika corny. Samma svettiga grabbar med lika högt uppdragna jeans och likadana tubsockor.
Verklighetens kids, som skriker i munnen på varann i Flashbacks diskussionsforumdel ”Tele- och radiokommunikation” om vilka nya lurar som är häftigast och värda att bränna månadens sms-lån på, har också flera motsvarigheter i film- och tv-världen. Ett par av de mer minnesvärda är mopedtonåringarna i ”Fucking Åmål” som jämför Nokias, och inte minst mobildårarnas portalfigur – rollfiguren Darren Lamb i Extras. För att riktigt visa vilken loser Darren är låter Ricky Gervais honom parallellt med agentjobbet arbeta deltid på mobilkedjan Carphone Warehouse, där han demonstrerar festliga ringsignaler dagar i ända. Lägre än så är det svårt att sjunka som människa.
Nästa gång ni ser någon twittra eller facebooka en fråga om vilken ny fräsch telefon som bör köpas, framkalla då bilden av Darren Lamb i ert huvud. Och deleta sedan raskt personen ur ert flöde.
På ett träd på Rålambsvägen i Marieberg sitter en inplastad lapp där någon entreprenör försöker sälja ”arvegods från far”. Godset i fråga består av impotensmedlen Viagra och Cialis, som säljs till saftiga priser.
I dagens DN berättas det lite oväntat att Twitter mest består av pladder (till skillnad från t ex Facebook, där nivån lär vara betydligt högre).
”Många Twittermeddelanden består av ”meningslöst babbel” (…) Institutet Pear Analytics i San Antonio i Texas skärskådade 2 000 slumpmässigt utvalda twittermeddelanden och delade in dem i de sex kategorierna nyheter, spam, personlig pr, samtal, värdebudskap och meningslöst babbel. Det tomma pratet dominerade i twittret, då 40,5 procent av meddelanden var sådana som ”jag käkar en macka” samt andra värdelösa besked.”
Jag gillar det här att någon sätter ned foten och slår fast att prat om mackor per definition är ”värdelöst”. Inte bara meningslöst utan rent värdelöst.
Några andra grejer i mängden som jag personligen tycker är värdelösa är: sport, företagsekonomi, miljövård, monster trucks och latinamerika. Sluta genast att prata och skriva om dem tack.
Sånt här uppskattar jag: en rak och enkel meny utan krångel. Inget koketteri här inte.
”Vad serverar ni?”
”Planka!”
”Tack, då tar jag en”

Du vill dricka öl ikväll men ditt överjag säger att du inte har rätt till det. Ingen anledning. Då har jag en åt dig. Om precis en vecka visas nämligen, för första gången någonsin, tjockstamsväxter från bland annat Sydafrika, Mexiko och Madagaskar på Bergianska trädgården.
Utställningen ”Elefantfötter & Sköldpaddsjams” visar hur vissa växtarter har anpassat sig till torra miljöer genom att utveckla tjocka vattenlagrande stammar med ”fantasieggande, skulpturala former”.
Utställningen kickar igång lördag 22 aug. Pepp!
Jag vet inte, men jag tycker Diesels underklädesmodeller är lite ”optimistiska” i omfånget. Eller?

(AP Photo/CP, Aaron Harris)
Minns ni Elizabeth Shue? Den trevliga men hyfsat sexiga girl next door från Cocktail och Leaving Las Vegas? Har ni liksom jag undrat vad det blev av henne?
Jag tror att jag vet.
Jag besökte nyligen en stormarknad i Mexiko och upptäckte att hon numera designar flickkläder i Latinamerika. Vem hade kunnat gissa det? Inte jag.


Ja, antagligen. Jag kom hem från Mexiko i förrgår kväll och skuttade glatt till jobbet igår, lycklig i vetskapen om att jag ännu inte sjunkigt så långt ned på frilansstegen att jag måste leverera artiklar till en månadstidning om glutenallergi.
Mest kommenterade