I helgen som gick var det bokmässa. Detta var min fjärde mässa som bokbloggare och det är intressant att se hur bokmässan har förändrat sin inställning till oss bloggare över åren.

Första gången som vi på litteraturbloggen Bokhora besökte bokmässan i egenskap av bokbloggare (2007) fick vi komma in på nåder och kanske mest tack vare att vi inte är en renodlad bokblogg, utan faktiskt är en elektronisk tidskrift med ett eget ISSN-nummer och en ansvarig utgivare. Då fanns inget trådlöst nätverk på mässgolvet heller, utan vi fick lov att låna Natur och Kulturs nät och hängde därför väldigt mycket i deras monter. Vi har nämligen alltid bloggat hejdlöst mycket under bokmässorna och rapporterat om stort och smått som sker i Göteborg under dagar och kvällar.

De två första åren var vi ensamma bloggare på mässan, i princip. I alla fall som åkte dit i syfte att enbart blogga.

I år var många bloggare ackrediterade, Swebus ordnade bokbussar till mässan med bokbloggare som twittrade och bloggade från bussen och det fanns t o m ett speciellt bloggcafé på själva mässan, med ett eget litet specialschema. Förutom det så kunde man följa hashtaggen  #bokmassan via stora skärmar inne på mässområdet. Natur och Kultur har dessutom fortsatt att ta bloggare under sina vingars skydd och erbjuder alltid en liten blogghörna i deras monter, där det finns gratis kaffe och plats att slå sig ner och blogga.

Det är roligt att följa den här utvecklingen, helst när man har varit med om att jobba lite i motvind. Vi på bokhora försökte få Svenska Mässan intresserade av bloggar tidigt, eftersom just bokbranschen har väldigt många stilistiskt duktiga och väldigt intresserade bloggare, där bloggandet gärna ligger på en ganska hög nivå. Men de första åren fick våra idéer kalla handen av arrangörerna.

Jag upplever att kulturvärlden ofta är ganska avogt inställd till bloggar och sociala medier. Man ser att skrivandet ska få ta tid och kanske inte vändas ut och in på direkt på nätet. Åtminstone är det några av de vanligaste argumenten jag får höra. Och förstås, lite mellan raderna att vi som skriver på nätet gör det för att vi inte är tillräckligt duktiga. Det här med en faktagranskande redaktion kontra den entusiastiske amatören, du vet. Det drar man gärna upp i kulturvärlden när man inte sjunger långsamhetens lov. Den debatten ska jag inte gå in på just i det här inlägget, för det är en helt annan sak.

Bokbloggar har en viktig roll som brygga över till tidningarnas kultursidor, just för att de är väldigt entusiastismerande, på ett sätt som inte riktigt finns i så många andra bloggkluster. De är bra på att väcka nyfikenhet och leda in läsare på nya stigar, eller bara få oss att känna att vi inte är så ensamma. Bokbloggar är inget hot mot kultursidor, eller en ersättning. De är ett komplement till både pappers- och webbredaktioner som behandlar kultur.

Därför gör bokmässan helt rätt i att satsa på bokbloggar och släppa in nätvärlden i sitt digra program. Jag hoppas att det fortsätter även nästa år.