”Ni kommer tillbaka till den värsta sommartorkan någonsin.”
Vår nyhetschef lämnade redaktionens arbete i händerna på mig och min kollega Andreas Rolfer, kvällspasset, i tron att vi skulle få en ovanligt lugn kväll.
Två minuter senare, klockan 15.41 den 22 juli 2011, pep hennes telefon. Det var ett sms i form av en så kallad nyhetsflash, ett kort meddelande som Tidningarnas Telegrambyrå (TT) skickar ut vid speciella händelser.
”En kraftig explosion i Oslo har skadat flera personer och förstört byggnader i regeringskvarteren.”
Hur de kommande dygnen såg ut vet jag knappt, minnena är väldigt fragmentariska.
Telefonsamtalen till ögonvittnen som berättade om hur fönsterrutor blåsts in i byggnader upp till 700 meter bort från regeringskvarteret.
Oklarheten kring om det var en bomb eller en gasexplosion.
De första teorierna om att terrornätverket al-Qaida skulle ligga bakom dådet.
Samtidigt letade DN:s reporter Mikael Bondesson febrilt efter flygbiljetter till Oslo. Men precis när han skulle boka försvann den sista lediga flygstolen framför näsan på honom.
Då togs det något ovanliga beslutet från ledningen att få dit honom snabbt ändå.
Med helikopter.
– Vi var på Arlanda för att se om vi kunde hitta stand by-biljetter när Gunilla (Herlitz, DN:s chefredaktör) ringde. Hon sade ”det står en helikopter på Bromma som lyfter om en halvtimme”. Så det var bara att åka dit.
Piloten sade att han kunde sätta ner Mikael och fotografen Nicklas Thegerström ”precis var som helst i Oslo”.
Men väl över norsk mark fick man reda på att det rådde flygförbud över hela Oslo.
– Vi hade velat flyga in över staden för att ta bilder från ovan. Men vi tvingades landa på flygplatsen Gardermoen istället. Polisbevakningen var i och för sig omfattande när vi kom fram, men vi visste fortfarande inte exakt vad det var som hade hänt.
Nästa nyhetsflash från nyhetsbyrån TT kom klockan 18.07 och berättade att ”skottlossning pågår på ett läger hos norska socialdemokraternas ungdomsförbund utanför Oslo”. Först tog vi det för osannolikt att de båda händelserna hörde ihop.
Men snart visste vi bättre.
En ensam gärningsman låg bakom båda händelserna, trots motstridiga uppgifter.
Jag minns som sagt inte mycket, men vissa saker etsade sig fast med obehag.
Som de livlösa kropparna i vattnet utanför Utøya.
Efter att i en och en halvtimme ha gått runt och avrättat människor obehindrat greps gärningsmannen någon gång mellan 18.27 och 18.34.
Men det var ingen islamist, som många spekulationer gjort gällande.
Vittnen som talade om en lång, blond man kom tidigt.
Därefter kom länkarna till Anders Behring Breviks Facebook-sida.
Sedan bekräftelsen: Det var ”en vanlig norrman”.
Mikael och Nicklas tog sig in till centrala Oslo men kände inte igen den norska huvudstaden.
– Det kändes som att det var ett krig, det var nästan helt öde och bara ett fåtal turister som gick omkring. Och det var tyst. Det var väldigt tyst, minns jag, säger Mikael Bondesson.
Mängder av byggnader hade fått fönsterrutorna krossade av tryckvågen. Dess kraft var häpnadsväckande, säger Mikael.
– Tänk dig att en bomb sprängs vid NK i Stockholm och att fönsterrutor ända borta vid Sveavägen går sönder.
Förödelsen till trots gick det inte att ta in omfattningen. Mycket handlade bara om att få jobbet gjort, att hinna skicka material till tidningen innan första upplagan skulle gå i tryck. Att det var bara en av två delar i ett ohyggligt terrordåd, gick inte att greppa.
– Vi hörde ju också om någon som höll på att skjuta någonstans i skogen och tänkte att ”nej, det här kan ju inte stämma”. Det var först dagen efter som vi förstod hur allvarligt det var. Det var då vi fattade att det här var en terrorattack som Norden aldrig tidigare upplevt, säger Mikael Bondesson.
En underdrift är att det inte var helt enkelt att somna när jag väl kom hem på natten.
För jag visste vad som väntade. Jag hoppades ha fel om att ”minst tio döda på Utøya” när jag till slut gick och lade mig, skulle vara betydligt fler när jag vaknade. Men jag hade rätt.
Och medan de flesta nyhetshändelser snabbt faller i glömska redan efter ett par dagar, ibland redan dagen efter, så har terrorattackerna i Oslo och på Utøya bitit sig fast.
Varje vecka sedan den dagen har vi haft artiklar om händelsen på DN.se, och det kommer att fortsätta ett tag framöver.
I dag är det ett år sedan den 22 juli 2011.
Mest kommenterade