Det finns en speciellt utvecklad myndighetsutövning på hemmaplan. Den är inte ohygglig som i en diktatur, utan mer raffinerad och hygglig. Den mest framgångsrika spelstrategin är att vara upprepande, blek och intetsägande. Att få motspelarna att somna.

Sömnsjukeknepet kan användas i samband med tsunamiutspel, svininfluensapandemier, ubåtsutredningen eller Hallandsåsen. Det klassiska fallet, men som ändå blev en sällsynt och klockren träff i vänsterkrysset för oss pressmeddelande-läsare, var när den tidigare finansministern Bosse Ringholm år 1999, tänkte ge rött kort till Inga Britt Ahlenius på Riksrevisionsverket. Ringholm satt på presskonferensen och upprepade samma sak, om och om igen, i entonigt tonfall – men här blev sömnpillret en väckarklocka – självmål och stolpskott på samma gång.

Men i den journalistiska vardagen är det svårare att näta. Just i dag handlar det om riksåklagaren, RÅ, och Assange-affären. Hans myndighet har ju, överösts med kritiska frågor från världens medier och jurister. Egentligen har hans myndighet dabbat sig, och hade RÅ varit fotbollsspelare hade hans pressutskick varit kort och pang på: ”Vi spelade inte på topp. Nu går vi vidare. Nästa brottmål kommer vi att vinna.”

Men i en sträng post-protestantisk kultur måste misstag döljas, så här måste tugget vara mer som att räkna får. Segt. Dunkelt. Sömnigt. Det är så följande suveränt otydliga pressmeddelande ska läsas. Se det framför dig. Läs först rubriken några gånger:

”Kommentar om övervägande kring öppenhet och sekretess.” Redan vid ordet ”övervägande” försvann nog tusentals läsare. Spännande och vag fortsättning följer:

”Riksåklagare Anders Perklev ger med anledning av Assange-ärendet en kommentar om överväganden som gäller öppenhet och sekretess i brottmål.” Repris i slow motion!

”Det mediala trycket mot myndigheten har varit mycket stort de senaste dagarna med anledningen av beslutet att anhålla JA.” (Julian Assange) Ett så öppet mål att det inte går att få några läsare.

”Åklagarmyndighetens informationsdirektör har varit i tjänst under hela helgen och svarat på frågor från nyhetsredaktioner både i Sverige och utomlands.” Vi har liksom har jobbat, fast det är helg. Och nu kommer inkastet högt över oss i bortalaget:

”Beslut om anhållande och andra åklagarbeslut fattas av en enskild åklagare på eget ansvar, och inte av Åklagarmyndigheten som sådan.” Ytterligare en passning från John Blund.

”Detta begränsar möjligheterna för andra än åklagaren själv att träda in och ge information eller kommentera ett beslut.” Så när en pratar för sig själv då kan ingen annan bryta in. Fel sida – offside liksom.

”Dessutom måste hänsyn tas den sekretess som gäller i förundersökningar så att inte den fortsatta utredningen försvåras.” Här faller den bästa. ”Sekretess. Utredning försvåras. Dessutom. Förundersökningar.” Svår modern myndighetsprosa. Långa dribblingar. Men, mittåt, var det inte just det misstaget som gjordes, att man inte tog ”hänsyn”?

För att sömnsjukan ska bli epidemisk, ska slutklämmen vara malande, kommer då RÅ att lyckas med det? Är han laddad? I matchform? Är han tillräckligt luddig?

”Det är emellertid mycket viktigt att den information som kan lämnas ut också lämnas snabbt och på ett korrekt sätt.” Pang. Såg ni “emellertid” den bollen komma?

”Vi kommer att se över vår beredskap inom myndigheten för att bättre kunna möta det stora intresse som finns av att få information i uppmärksammade fall.” Med andra ord: Vi har gjort allt rätt, och det kommer vi att se över – med. Det internationella mediauppbådet har här definitivt bitit i gräset. Inte ens vi svenska journalister har en rimlig. Makten spelar i en annan liga.

Riksåklagaren gör här en slags Zlatan i otydlighetens disciplin. Tänk landslaget har bara en, men i samhållet, i alla fall på elitnivå – sitter det en Zlatan på alla ledande positioner.

Respekt.

Anders Forsström
anders.forsstrom@dn.se