I dag gör DN.se ett försök att vrida runt denna strålkastare och kasta ljus över den tragedi som fortfarande pågår i städer som Homs och Hama varje dag medan vi andra lever på i högönsklig välmåga.

Vi låter dig möta aktivisten Hazim som på en svajig Skypeförbindelse har berättat för oss om sin kamp för att dokumentera de övergrepp som sker. Vi låter dig ställa dina egna frågor i chattar med tre personer som har djupa kunskaper om det som pågår: Röda Korsets Thomas Söderman, syriska oppositionens svenske talesperson Jaber Zain och DN.s korrespondent Nathan Shachar.

Vi ger dig också bakgrunden till denna komplicerade konflikt i form av snabbguider om det syriska samhället och dess historia, hur striderna drabbar civila, vad omvärlden (inte) gör och mycket mer.

Dessutom kommer vi under dagen att ge dig senaste nytt om utvecklingen. Den stora frågan är vad al-Assad-regimens ja till FN:s fredsplan egentligen betyder.

Hoppas du vill intressera dig för Syrien i dag. Det kommer vi att göra.

Rekordsiffrorna blev drygt 183.000 unika besökare och knappt 2,2 miljoner sidvisningar, efter uppgångar jämfört med föregående vecka på 8 respektive 11 procent.

DN har kanske inte den allra mest rojalistiska läsekretsen av de stora dagstidningarna – normalt gynnas andra typer av tidningar mer av hovnyheter – men redaktionen gjorde ett starkt jobb både med prinsessfödseln och viktiga nyhetshändelser som utvecklingen i Syrien, Iran och nya ledningen i S. Allt detta visade sig högintressant för läsarna under förra veckan.

Jämfört med samma vecka i fjol är trafikökningen på mobil.dn.se hela 200 procent, och det är tydligt att den stora läsartillväxten nu sker i mobilen.

DN.se Mobil hittar man via webbadressen mobil.dn.se i telefonens webbläsare, som Iphone-app eller som ett bokmärke man kan ladda ner i Android Market.

Björn Hedensjö, chef DN.se

Men det var inte bilden på Darth Vader som gjorde artikeln till den mest delade bland sociala medier; det var ett ord på tre bokstäver.

Hen.

Kommentarsfältet brann av upprörda läsare och på Twitter diskuterades frågan intensivt. Hade DN slutligen tagit ordet under sina vingar?

Nej. Inte DN, jag. Och jag har gjort det flera gånger förut.

Att skriva ”hen” är inte menat som en provokation, utan som en naturlig lösning när alternativen har varit sämre. Att skriva ”han eller hon” blir ibland för omständligt och Språkrådets rekommendation att hellre använda ”den” känns ofta fel.

I artikeln om ”dödstjärnan” citerade jag en signatur i ett kommentarsfält. Efter citatet följde orden ”skriver hen”. Det var i stunden det naturligaste att skriva, eftersom jag inte visste om det var en man eller kvinna som hade skrivit inlägget. Ordet ”signaturen” hade jag redan använt mig av, varför det skulle låta som en upprepning.

I efterhand håller jag med om att artikeln hade kunnat skrivas annorlunda. Jag hade kunnat ha citatet efter ett kolon och helt struntat i att skriva något efteråt.

Men det här är grejen:

På webben går allt fort och det finns sällan tid till att fundera över språkliga formuleringar. I sådana miljöer blir den lösning som känns naturligast det självklara valet, eftersom det tar tid att tänka ut alternativ.

Men frågan är svår. Språkrådet avråder från användningen och ordet finns inte med i Svenska akademiens ordlista. Eller jo det gör det, fast med en annan betydelse – ”brynsten”. Men när genomsnittsvensken hör ”hen” tror jag att hen tänker mer på ett könlöst pronomen än på en synonym för brynsten, trots att det ena står med i ordlistan men inte det andra.

Och det som svenskarna förknippar med ett ord, kommer troligen att leva kvar. För språket har alltid förändrats och kommer alltid att göra det.

Framtiden får utvisa i vilken riktning.

Panta rei.

Där kommer vi att publicera länkar till artikelserien som startar i dag. Vi hoppas att du vill gå med i gruppen och bidra med synpunkter så att vår granskning kan bli så vass som möjligt.

Skälet är att Facebook vuxit sig så stort att det behöver synas i sömmarna. Vilken dag som helst passerar vi gränsen när varannan svensk finns på Facebook. Totalt är antalet aktiva användare nu mer än 800 miljoner världen över. Om Facebook var ett land skulle det vara tredje störst efter Kina och Indien.

För många av oss känns Facebook kanske numera mest som en hemtam del av vardagen. Ett småtrevligt sätt att snacka med kompisar. Men det finns anledning att höja blicken från den egna lilla bubblan av uppdateringar och ”gillanden”.

Unge Mark Zuckerbergs skapelse har på bara sju år nått en position som saknar motstycke. Snart en miljard människor förlitar sig på ett och samma företag för daglig kommunikation. Och inte bara det. Vi anförtror dessutom Facebook alla möjliga uppgifter om vilka vi är, vad vi gillar, och vilka vi umgås med.

Denna information är värd miljarder, som DN.se visar i dagens avsnitt. Facebook är kanske det mäktigaste verktyget för marknadsföring och reklam som världen skådat. Frågan om hur användarnas data används är föremål för ständiga strider.

Men det handlar inte bara om ekonomisk makt. Facebook har också blivit en politisk arena som används för att åstadkomma omvälvande förändringar. Det blev uppenbart inte minst under den arabiska våren.

Facebook är alla dessa saker på en gång: ett sätt att umgås, en miljardaffär och en politisk maktfaktor. Hoppas du vill vara med när DN.se undersöker hur detta förändrar vår värld. Välkommen!

Vår medverkan är en fortsättning på artikelserien ”Vårt internet” som DN.se publicerade tidigare i år. Den titeln kan läsas både som en uppmaning till er läsare och en programförklaring från oss på redaktionen.

För internet är vårt på flera sätt. Den grundläggande tekniken ägs av ingen och därför i någon mening av oss alla. Tack vare internets speciella arkitektur är vi användare inte bara mottagare utan i allra högsta grad deltagare. Och inte minst väcker nätet frågor som inte kan besvaras av experter utan kräver att vi som medborgare tar ställning.

Vad får sägas på nätet? Vem ska bestämma det? Vilka digitala vapen ska vi sätta i händerna på polis och militär? Vad kan marknaden sköta och vad kräver politiska lösningar?

Med det faktum att internet är vårt följer ett ansvar att förhålla sig till dessa frågor. För oss på redaktionen följer också ett journalistiskt ansvar.

Vi ser det som vårt uppdrag att du som läsare ska få den information och de inblickar som krävs för att kunna följa med på den äventyrliga resan vidare mot framtidens internet. Det är både tacksamt och utmanande.

Många läsare, inte minst på nätet, har både stora kunskaper och hett engagemang. Och vad som i förstone kan te sig som neutral teknik visar sig ofta vara ett ideologiskt minfält. Det gäller för oss att tänka till för att leva upp till kraven på opartiskhet och allsidighet.

Denna vecka rapporterar vi om nyheter från konferensen Internetdagarna. På tisdagen leder vi en debatt där på just temat framtidens internet. Vi frågar några av Sveriges skarpaste nätdebattörer om hur de ser på de stora stridsfrågorna.

Vi vill också gärna veta vad du som läser detta tror. Hur kommer maktbalansen kring nätet att förändras de närmaste åren? Kommer operatörerna blockera andras tjänster för att tjäna mer pengar på sina egna? Har Spotify redan gett oss framtidens sätt att ta del av musik? Gör tekniken demokratin till en vinnare eller förlorare? Kommer vi att lita på varandra på nätet om fem år?

Välkommen med dina synpunkter i kommentarsfältet här nedan!

Elva tjejer och elva killar har i år vunnit Dagens Nyheters klassiska nutidsorientering. Att fördelningen mellan könen varit exakt lika har aldrig tidigare hänt.

Under 2000-talet har spridningen pendlat mellan 59–96 procent i andel grabbar som stått som segrare.

Allra sämst var det 2003 då Anna-Karin Salmi var ensam tjej bland länsvinnarna. Året efter sin seger sade hon till DN att hon tror att pojkarna vinner för att tävlingsformen gynnar dem.

– Det har med frågorna att göra. De är allmänna och handlar mycket om krig och katastrofer, sådant som flickor inte är så intresserade av. Och så är det mest bilder på män i frågeformuläret. Kvinnor ser man ju nästan bara i reklamsammanhang.

I år är det inte bara lika många tjejer som killar bland vinnarna – allra bäst presterade My Bodin som hade full pott på både grund- och utslagsfrågorna.

Bara vid två tillfällen tidigare har tävlingen haft kvinnliga riksvinnare: Agnes Bohman (1987) och Karin Karlzén (1999).

Anna Wallin är sedan några år tillbaka projektledare för nutidsorienteringen. Hon vet att frågegrupperna länge vinnlagt sig om att formulera frågorna så könsneutralt som möjligt. Hon vet också att det är väldigt svårt.

– Jag tror att det har att göra med att män har makten. Tittar man på tv eller i tidningarna så är det mest män. Det gör det svårt att få en annan fördelning av könen i frågorna.

Men – vilket 2011 års upplaga visar – så går det.

Hur många män och kvinnor syns på bilderna? Vilka personer dyker upp i formuleringarna? Och, kanske framför allt, hur god spridning har de ämnen som berörs?

Går det då att sträva efter könsneutrala frågor utan att skriva om verkligheten?

Absolut, menar Anna Wallin.

– Min bedömning är att gruppen i år gjort ett väldigt grundläggande jobb. Med stort fokus på hur frågor och svar ska formuleras.

Att stort ansvar ligger på dem som formulerar tävlingsformuläret är hon övertygad om.

– I skolan är tjejer generellt duktigare än killar. Det om något indikerar väl att något tidigare varit snett med våra frågor?

Vad betyder det att lika många tjejer som killar – äntligen – får kliva fram och ta emot pris ur drottning Silvias hand?

– Oerhört mycket. För tjejerna gör det mycket för självkänslan; de får bekräftelse på att de kan lika bra som killar. De får den uppmärksamhet som de så väl förtjänar.

Jenny Stiernstedt

… som suttit i årets frågegrupp tillsammans med Annika Carlsson, Awad Smew, Ossi Carp och Torbjörn Ivarsson.

Jämfört med det sätt vi jobbat på tidigare – att filma på DV-band, åka hem till redaktionen, tanka in till en dator, redigera, spela in en prata, konvertera och ladda upp – gissar jag att det här sättet gick ungefär tre gånger så snabbt. Dessutom sparar det min rygg att slippa bära tunga kameraväskor och stativ.

Så här gick det till:

När tipset kom in om att en sopbil vält på andra sidan Västerbron från DN:s redaktion, tog jag en taxi härifrån tills köerna tog vid, och sprang sista biten.

Jag filmade 7–8 klipp ur olika vinklar, pratade med en brandman för att få lite fakta (ej inspelat på video) och gav mig iväg mot redaktionen. Eftersom trafiken stod still var det svårt att få tag i taxi, och bussarna var överfulla, så jag promenerade tillbaka över bron samtidigt som jag redigerade inslaget i appen Imovie.

Jag kortade de olika klippen, flyttade dem i rätt ordning och tog sedan upp appen Anteckningar för att skriva pratan som jag läste in på väg upp till redaktionen. Väl ”hemma” igen hade jag ett färdigt inslag, komprimerat från Imovie och på väg att laddas upp till vår Dropbox.

Fördelar med att göra webbtv på Iphone

• Snabbare – en reporter kan snabbare komma iväg från redaktionen om allt man behöver ha med sig är sin telefon.

• Snabbare – det går att börja redigera inslaget direkt, rent teoretiskt innan man ens filmat klart alla bitar.

• Snabbare – inslaget behöver inte tankas in till en dator för att kunna redigeras.

• Mindre utrustning att bära.

• Enklare teknik att hantera.

Nackdelar

• Sista steget, att publicera inslaget i vårt videosystem fick jag göra på datorn, men inom kort kommer vi ha en lösning där det går att göra även detta helt mobilt. Vi kommer då kunna tanka upp inslagen med en FTP-klient till Iphone och få dem publicerade direkt i vårt system.

• Bildkvaliteten blir inte lika fin som med de professionella tv-kameror vi använt tidigare, men den blir tillräckligt bra. Med ett stativfäste och ett stativ blir det mindre skakigt också.

• Ljudet är svårt att få bra med bara telefonen. Pratan kunde jag läsa in i en lugn miljö och därmed få helt okej ljud. Däremot hade det varit stört omöjligt att få till något vettigt ljud från till exempel mitt snack med brandmannen. Inom kort ska vi dock lösa även detta genom adaptrar för att koppla in externa mikrofoner.

• Imovie är något pilligt att redigera på. Jag kommer därför testa en rad andra appar för videoredigerng också, som till exempel 1st Video.

Har du några tips eller synpunkter om att göra webbtv i telefonen? Skriv gärna en kommentar nedan!

För mig som jobbat på välkommenterade nyhetssajter i snart tio år har det varit en märklig upplevelse att leva en vecka utan läsargenererat material på sajten (med undantag för bloggarna, där vi haft kommentarerna påslagna). Den stora kraften i webb jämfört med andra medieslag är just interaktiviteten – när det funkar som det ska gör man tidning tillsammans med läsarna, snarare än för dem. I det avseendet har känslan helt klart varit att vi vridit tillbaka klockan, ganska långt, och att vi snabbt behöver hitta bra former för att komma vidare.

Det goda som kommit ur detta är att vi på redaktionen, och i branschen, den senaste veckan haft en mer levande diskussion om läsarmedverkan än på mycket länge. Och det vi hos oss har kommit fram till är att vi nu ska börja om, med uttalade mål för läsarmedverkan, och med utgångspunkt i några grundantaganden.

* Interaktivitet och läsarmedverkan är något i grunden bra och eftersträvansvärt, och viktigt för mediernas relevans.

* Vi har som tidning ett ansvar för tonen i våra kommentarsfält.

* Genom att redaktionen själv är aktiv i kommentarsfälten kan vi bidra till en bättre debatt. Genom att förhålla oss redaktionellt till läsarnas kommentarer, till exempel genom att regelmässigt gå vidare med uppföljningar på sådant läsarna tycker är viktigt, kan vi bidra till att kommentarfälten fungerar så som det är tänkt. Tidigare har reportrar och redaktörer hos oss gjort detta ibland, nu blir det policy – är kommentarerna påslagna ska vi i redaktionen vara närvarande och ha koll på vad som skrivs.

* Förhandsmoderering som standardinställning, det vill säga att kommentarerna på alla artiklar granskas före publicering, är i det här skedet inte ett alternativ för oss. Detta främst för att det skapar en dålig användarupplevelse.

* Vi kompromissar INTE med de värderingar som gjorde att vi förra måndagen slog av kommentarerna, det vill säga skydd av enskilda i enlighet med vår kommentarpolicy. Det betyder att vi inte kommer att slå på kommentarerna på ett så stort antal artiklar att vi inte klarar modereringen på ett tillfredsställande sätt. Kommentarer som bryter mot policyn ska plockas bort snabbt.

Rent konkret betyder det att vi nu slår på kommentarfunktionen igen, på ett par artiklar till att börja med. Det kommer att handla om två-tre artiklar om dagen, och under kvällstid och natt kommer vi att tillämpa förmoderering för att vara helt säkra på att vår kommentarpolicy kan försvaras.

Vi tror att man åstadkommer ett bättre klimat i kommentarfälten genom att kombinera nya arbetssätt hos redaktionen med tekniskt stöd. I den nya modell som vi lanserar i slutet av oktober uppmuntras man att kommentera i eget namn, något vi tror kommer att generera bättre läsardebatter. I det nya systemet kommer man att kunna logga in med sitt Facebook-konto, sitt Google-konto, eller genom en verifierad e-postadress. Många har påpekat att detta inte innebär ett automatiskt stopp för anonyma inlägg, eftersom man till exempel lätt kan använda en ”fejkad” mejladress. Detta ser vi inte som ett problem, eftersom vi inte principiellt tagit ställning mot anonymitet – det handlar snarare om att underlätta för läsare som vill debattera i eget namn. Vi tittar också på tekniskt stöd för att låta läsarna premiera kommentarer och varandra, med röster eller betyg, en metod som funkat bra för många andra tidningar.

Jag lyssnar gärna på dina synpunkter i kommentarfältet nedan.

Björn Hedensjö, chef DN.se

Tekniska lösningar för inloggning är en sak, att förändra arbetssätt på redaktioner något annat. Därför är jag nyfiken på hur DN.se:s Björn Hedensjö ser på redaktionens roll i kommentarsfälten. Tycker du det är vår uppgift att ge oss in i diskussionerna med läsarna?

Jag ska svara på frågan, men först ge en bakgrund till hur det ser ut hos oss. I måndags beslutade vi att tillfälligt stänga ned kommentarfältet, i väntan på ett inloggningssystem som vi planerat sedan tidigare och som lanseras i oktober. Orsaken till det drastiska beslutet var att vi på DN.se på kort tid haft ett par fall av mycket grova rasistiska kommentarer riktade mot enskilda individer – ett solklart brott mot vår kommentarpolicy – som låg kvar på sajten i flera dagar innan de plockades bort. Med den mycket stora volymen kommentarer på sajten klarade vi helt enkelt inte att upprätthålla ett vettigt debattklimat.

Problemen med framförallt rasistiska kommentarer tilltog under valrörelsen i fjol. Efterhand har vi lärt oss att inte slå på kommentarfunktionen i artiklar som rör integration och liknande ämnen, men på senare tid har allt fler rasistiska kommentarer börjat dyka upp i artiklar som rimligen inte borde locka ”trollen”, exempelvis sportartiklar.

Ändå var det med stor besvikelse vi tog till den här åtgärden. När kommentarsfälten funkar är de oslagbara, med ett innehåll som berikar och ger andra perspektiv, kort sagt en bättre och mer levande nyhetssajt. Beslutet att stänga ner innebär ett slags kollektiv bestraffning som drabbar även de kommenterare som konstruktivt deltagit i diskussioner utan att bryta mot vår policy.

Samtidigt kan man slå fast att detta möjligen är en större fråga för oss i branschen än för läsarna – jag har haft BBC i telefonluren, men inte fått ett enda (!) läsarmejl om saken.

Nu ska vi testa ett system för inloggning som liknar det exempelvis SvD.se har, hos oss kommer man att kunna logga in via sina konton hos Facebook eller Google, eller genom e-postverifikation. Även om man fortsatt kan vara anonym genom att till exempel fejka en mejladress så ger vi en tydlig signal om att vi tror samtalen lyfter med tydliga avsändare. Med inloggningen blir det också enklare att stänga av användare som grovt bryter mot vår policy.

Det finns också andra tekniska metoder för självreglering och för att uppmuntra bra diskussioner, som är beprövade på andra sajter och som visat sig funka – till exempel kommentarsystem som ger användarna möjlighet att betygsätta varandras kommentarer.

Som jag konstaterar i det blogginlägg där jag motiverar vårt beslut, så är vår journalistik mer debatterad än någonsin genom tiotusentals delningar i sociala nätverk som Facebook och Twitter varje dag. Med ett enkelt tryck vid ”tweet-knappen” i varje artikel på DN.se kan läsarna se vad som skrivits om samma artikel på Twitter. Precis som SvD:s Fredric Karén är inne på tror jag att en intressant väg framåt kan vara att mediesajterna smartare integrerar de stora sociala nätverken, där samtalen om vår journalistik redan förs.

För att svara på Annas fråga ovan: Ja, jag tror att mer än ny teknik måste till för ett bra samtalsklimat på mediesajterna. Det involverar ett aktivt samtal med läsarna, och inte bara i kommentarfält utan även i researcharbete. Vi är genuint intresserade av läsarmedverkan, samtidigt har vi begränsade resurser – vi är inte hur många som helst som jobbar på DN.se och det är väldigt många som läser oss. Jag tror att vi på redaktionen måste göra ett aktivt, redaktionellt val om vilka ämnen som ska diskuteras, och sedan engagera oss i det urvalet. Inom kort kommer vi att berätta mer om hur vi går vidare med nya arbetssätt, vi kommer i alla händelser att dra igång läsarmedverkan på sajten snart igen och då i bättre format än tidigare.

Jag skickar vidare en fråga till nästa skribent i stafetten, Brit Stakston på kommunikationsbyrån JMW.

Är det viktigt att samtal om artiklar förs i kommentarfält hos tidningarna, eller räcker de sociala medierna?

Björn Hedensjö, chef DN.se

Orsaken är att vi sedan en tid inte klarar av modereringen av kommentarer på ett tillfredsställande sätt – vi har vid ett flertal tillfällen uppmärksammats på inlägg som grovt brutit mot vår policy men som ändå legat kvar på sajten under flera dagar. Vi har också från tid till annan haft problem med anmälningsfunktionen.

Sedan tidigare har vi bestämt oss för att införa krav på inloggning för de som vill kommentera på DN.se, ett system som alltså är under utveckling. Med det nya upplägget loggar man in med sitt Facebook-konto, med Open ID, exempelvis sitt Google-konto, eller genom att verifiera en e-postadress.

Vi är inte säkra på att den modellen kommer att fungera perfekt heller, och kommer att skruva på den om det behövs. Men vår bedömning är att vi kan höja kvaliteten på samtalen genom att uppmuntra till diskussion i eget namn.

Självklart är vi besvikna över att behöva ta det här steget, idealet är naturligtvis en fri och öppen debatt som inte ens kräver moderering. Verkligheten är tyvärr en annan, kommentarsfälten hos oss och andra har kommit att utnyttjas av en liten grupp personer som bland annat ger uttryck för rasistiska åsikter. Något som vi tydligt säger nej till i vår kommentarpolicy.

Samtidigt som vi brottas med problemen i våra egna kommentarsfält kan vi konstatera att vår journalistik debatteras och diskuteras som aldrig förr, när artiklarna delas i sociala nätverk som Facebook och Twitter. Artiklar på DN.se delas av tiotusentals läsare varje dag och detta är på många sätt ett mer värdefullt mått på hur intressant och läsvärd en artikel är, än antalet kommentarer den genererar. Läsare som delar en artikel i ett socialt nätverk är till skillnad från anonyma kommentatorer beredda att stå för detta, och diskussionerna som uppstår kring en artikel blir ofta intressanta.

Jag vill understryka att DN.se:s beslut att gå över till ett inloggningsförfarande inte är ett ställningstagande mot anonymitet på nätet i bredare bemärkelse. Möjlighet till anonymitet på internet är en viktig demokratisk rättighet, något som blivit tydligt inte minst i samband med nätaktivismen under vårens revolutioner i arabvärlden.

Från och med nu, måndag eftermiddag, slår vi inte på kommentarerna på nya artiklar som publiceras. Kommentarsfunktionen på artiklar som publicerats tidigare finns dock kvar. DN.se:s bloggare kan precis som förut välja om de vill tillåta kommentarer under sina artiklar eller inte, det här blogginlägget går att kommentera.

Björn Hedensjö, chef DN.se