Med anledning av den senaste tidens debatt om artikelkommentarer och läsarinteraktivitet har jag ombetts vara med i den ”bloggstafett”  som Svenska Dagbladet dragit igång. Stafettformatet bygger på att föregående skribent skickar med en fråga, och denna fick jag från Aftonbladets chef för läsarmedverkan Anna Hjalmarsson:

Tekniska lösningar för inloggning är en sak, att förändra arbetssätt på redaktioner något annat. Därför är jag nyfiken på hur DN.se:s Björn Hedensjö ser på redaktionens roll i kommentarsfälten. Tycker du det är vår uppgift att ge oss in i diskussionerna med läsarna?

Jag ska svara på frågan, men först ge en bakgrund till hur det ser ut hos oss. I måndags beslutade vi att tillfälligt stänga ned kommentarfältet, i väntan på ett inloggningssystem som vi planerat sedan tidigare och som lanseras i oktober. Orsaken till det drastiska beslutet var att vi på DN.se på kort tid haft ett par fall av mycket grova rasistiska kommentarer riktade mot enskilda individer – ett solklart brott mot vår kommentarpolicy – som låg kvar på sajten i flera dagar innan de plockades bort. Med den mycket stora volymen kommentarer på sajten klarade vi helt enkelt inte att upprätthålla ett vettigt debattklimat.

Problemen med framförallt rasistiska kommentarer tilltog under valrörelsen i fjol. Efterhand har vi lärt oss att inte slå på kommentarfunktionen i artiklar som rör integration och liknande ämnen, men på senare tid har allt fler rasistiska kommentarer börjat dyka upp i artiklar som rimligen inte borde locka ”trollen”, exempelvis sportartiklar.

Ändå var det med stor besvikelse vi tog till den här åtgärden. När kommentarsfälten funkar är de oslagbara, med ett innehåll som berikar och ger andra perspektiv, kort sagt en bättre och mer levande nyhetssajt. Beslutet att stänga ner innebär ett slags kollektiv bestraffning som drabbar även de kommenterare som konstruktivt deltagit i diskussioner utan att bryta mot vår policy.

Samtidigt kan man slå fast att detta möjligen är en större fråga för oss i branschen än för läsarna – jag har haft BBC i telefonluren, men inte fått ett enda (!) läsarmejl om saken.

Nu ska vi testa ett system för inloggning som liknar det exempelvis SvD.se har, hos oss kommer man att kunna logga in via sina konton hos Facebook eller Google, eller genom e-postverifikation. Även om man fortsatt kan vara anonym genom att till exempel fejka en mejladress så ger vi en tydlig signal om att vi tror samtalen lyfter med tydliga avsändare. Med inloggningen blir det också enklare att stänga av användare som grovt bryter mot vår policy.

Det finns också andra tekniska metoder för självreglering och för att uppmuntra bra diskussioner, som är beprövade på andra sajter och som visat sig funka – till exempel kommentarsystem som ger användarna möjlighet att betygsätta varandras kommentarer.

Som jag konstaterar i det blogginlägg där jag motiverar vårt beslut, så är vår journalistik mer debatterad än någonsin genom tiotusentals delningar i sociala nätverk som Facebook och Twitter varje dag. Med ett enkelt tryck vid ”tweet-knappen” i varje artikel på DN.se kan läsarna se vad som skrivits om samma artikel på Twitter. Precis som SvD:s Fredric Karén är inne på tror jag att en intressant väg framåt kan vara att mediesajterna smartare integrerar de stora sociala nätverken, där samtalen om vår journalistik redan förs.

För att svara på Annas fråga ovan: Ja, jag tror att mer än ny teknik måste till för ett bra samtalsklimat på mediesajterna. Det involverar ett aktivt samtal med läsarna, och inte bara i kommentarfält utan även i researcharbete. Vi är genuint intresserade av läsarmedverkan, samtidigt har vi begränsade resurser – vi är inte hur många som helst som jobbar på DN.se och det är väldigt många som läser oss. Jag tror att vi på redaktionen måste göra ett aktivt, redaktionellt val om vilka ämnen som ska diskuteras, och sedan engagera oss i det urvalet. Inom kort kommer vi att berätta mer om hur vi går vidare med nya arbetssätt, vi kommer i alla händelser att dra igång läsarmedverkan på sajten snart igen och då i bättre format än tidigare.

Jag skickar vidare en fråga till nästa skribent i stafetten, Brit Stakston på kommunikationsbyrån JMW.

Är det viktigt att samtal om artiklar förs i kommentarfält hos tidningarna, eller räcker de sociala medierna?

Björn Hedensjö, chef DN.se

I samband med chatten med sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson i förra veckan fick vi på DN.se en del kritik för chattens upplägg. Kritiken handlade i huvudsak om att Jimmie Åkesson mest valde att besvara välvilligt inställda frågor medan han undvek besvärliga frågor.

Flera hävdade att chattar borde styras av redaktörer, som väljer de frågor som chattaren ska besvara. Som jag skrev i ett blogginlägg samma dag tycker jag inte att det är en bra idé, eftersom man då förlorar en stor del av poängen med en öppen chatt – om redaktörsfiltret är så starkt är det lika bra att göra en vanlig intervju.

Samtidigt var mycket av kritiken relevant, och jag tycker själv att chatten som helhet hade slagsida mot det välvilliga. Därför har vi nu infört en ny policy för politikerchattar, som innebär att alla frågor som kommer in, i kronologisk ordning, blir synliga för läsaren. Om chattaren väljer att avstå svar är det en tystnad som är nog så talande. Jag ska tillägga att chattfrågorna precis som tidigare kommer att genomgå förmoderering, så att vi ska kunna rensa bort exempelvis kränkande frågor.

Björn Hedensjö, redaktionschef DN.se

Som del i vår serie ”SD – sex månader i riksdagen” chattade partiledaren Jimmie Åkesson med DN.se:s läsare i dag onsdag.

På bland annat Twitter uppstod en del debatt om chatten, framför allt kring det faktum att chattaren (i det här fallet Jimmie Åkesson) kan välja vilka frågor som ska besvaras, och därmed har möjlighet att undvika de mest besvärande och kritiska frågorna.

Det är sällan chattar är särskilt kontroversiella, men visst kan det vara värt att överväga om vi ska publicera alla frågor som ställs i en chatt, för att därigenom ge läsarna en möjlighet att se vilka frågor som valts bort.

I grunden är vi på DN.se mycket positiva till chattformatet, möjligheten att föra en direkt dialog med makthavare och experter adderar ett stort värde för läsarna. Vid granskningen av ett riksdagsparti anser vi att det är naturligt att ha en chatt med partiledaren, och vi har inte agerat annorlunda här än vi hade gjort vid en granskande serie om centerpartiet, eller något annat riksdagsparti.

Samtidigt är det självklart viktigt att makthavare som Jimmie Åkesson ställs inför kritiska frågor, och ansatsen i vår serie om SD:s första sex månader vid makten har givetvis varit kritiskt granskande, vi har bland annat själva intervjuat Åkesson, granskat massavhopp från förtroendeuppdrag i partiet och synat SD:s politiska plattform.

Vid sidan av chatten med Jimmie Åkesson har vi också haft en chatt med journalisten, författaren och SD-experten Niklas Orrenius, som belyser partiet ur ett annat perspektiv.

UPPDATERAD: Jag har under dagen fått frågan om vi inte borde låta redaktörer välja frågor till chattarna. Detta sker i viss usträckning redan, genom förmoderering av de frågor som når chattaren. Hur man använder sig av redaktörer i sådana här sammanhang är en balansgång, om chatten blir strikt redaktörsstyrd missar man en del av poängen med en öppen chatt. Jag anser att en bättre princip är att redovisa även de frågor chattaren väljer att avstå.

Björn Hedensjö, redaktionschef DN.se