Slipsnissar! Lär er av Carlos

Skrivet av Isabella Iverus 09:00, 29 september 2009 i kategori Dejting

Jag klev på tunnelbanan häromdagen och hamnade mitt emot en väldigt tatuerad snubbe i 35-årsåldern. Eftersom jag själv drömmer om att rispa in en grej under mitt skin, så frågade jag honom om hans bilder på händerna.

Det ena ledde till det andra och vi började prata. Han berättade vem han var: en så kallad nysvensk med rötter på andra sidan Atlanten. Barn med olika kvinnor, nyskild, bodde i en etta långt bort och hade det ”så där” med finanserna.

Det hejdade dock inte denna man från att genast trycka sitt visitkort i min hand och föreslå att vi skulle ta en öl, gå på dejt. Ja, han kunde dessutom tatuera mig gratis, tyckte han.

Inte blev han sur heller när jag tackade nej. Utan undrade istället om jag var gift, fast jag inte hade några ringar.

Nej, det var jag ju inte. Jag orkade inte riktigt säga att hela scenariot inte kändes jätteattraktivt utan nöjde mig med att avböja.

Men jag blev ändå glad av vårt möte. Uppiggad. Och tänkte att ALDRIG hade en slipsnisse gjort likadant. Och jag har suttit mitt emot många, jag lovar. Jag är säker på att både män (och kvinnor) rätt ofta attraheras av någon på tunnelbanan. Inte f-n säger de något för det.

Istället rättar de till kavajen och kollar en rapport i mobilen. Är upptagna. Tittar bort, ser en inte. Magen – alltså känslorna – är inte påkopplade. Man kan ju bli avvisad.

Sedan, efter jobbet, på kvällen, går de hem och loggar in på Match eller någon annan dejtingsajt i hopp om att hitta drömtjejen. Där talar de om att de älskar att klättra i berg och gå på gymet. Hur många sådana presentationer har jag inte läst? Det verkar som om hela Sveriges manliga befolkning är ett gäng sportdårar. Gärna helikopterskidåkning i Rocky Mountains. Då känner de ju någonting. För den känslan är så stark att den slår sönder alla försvar.

Men en alldeles vanlig grå morgon i oktober skulle pulsen kunna slå lika hårt. För Hon sitter nog rätt ofta där, mitt emot dem. Om de bara kände efter och vågade prata i några minuter mellan T-centralen och Thorildsplan eller Blåsut och Odenplan.

Och vågade ta ett nej emellanåt. Det är inte hela världen.

Detta inlägg går inte att kommentera längre.

Jag tror nog ändå det är rätt många män som liksom jag faktiskt försökt med ovanstående upplägg (inte exakt, men ni fattar). Problemet är just bemötandet man får. Jag har inga problem med att få ett nej, däremot har jag problem med att alltid bli otrevligt och surt bemött när jag anstränger mig för att vara trevlig utan att vara för påträngande. Det pratas mycket om hur romantiskt det är med män som tar kontakt, men i verkligheten är det faktiskt så att det måste vara exakt rätt kille som tar kontakt – alla andra kan dra åt helvete. Det här har ju botat mig och säkert många andra män från att ens försöka fånga tillfällena som ges i vardagen. Man ledsnar ju på att förnedra sig… Som någon skrev här har kvinnor i de flesta andra länder utom Sverige förstått att en komplimang är något man ska ta åt sig och bli smickrad av istället för att ta fram tårgasen…

Jag tror nog ändå det är rätt många män som liksom jag faktiskt försökt med ovanstående upplägg (inte exakt, men ni fattar). Problemet är just bemötandet man får. Jag har inga problem med att få ett nej, däremot har jag problem med att alltid bli otrevligt och surt bemött när jag anstränger mig för att vara trevlig utan att vara för påträngande. Det pratas mycket om hur romantiskt det är med män som tar kontakt, men i verkligheten är det faktiskt så att det måste vara exakt rätt kille som tar kontakt – alla andra kan dra åt helvete. Det här har ju botat mig och säkert många andra män från att ens försöka fånga tillfällena som ges i vardagen. Man ledsnar ju på att förnedra sig… Som någon skrev här har kvinnor i de flesta andra länder utom Sverige förstått att en komplimang är något man ska ta åt sig och bli smickrad av istället för att ta fram tårgasen…

oattraktivt scenario sa isabella.
det är väl rätt uppenbart att dejtförslaget, barn på bygden och den svajjiga ekonomin har sin rot en något lös impulskontroll, hur fräscht är det? ofräscht scenario sa bull.

Kanske om SL införde en singelslipsdag i t-banan? Alternativt singelvagnar? Då kan slipskillarna ta den läckraste slipsen i garderoben, slå på charmen, och flörta för kung och fosterland. Och vi tjejer är inställda på det och slänger av oss coldface-attityden just då.

och så kom högutbildad tjej utan slips och visade varför svenska män inte tar sig tiden att flörta på tunnelbanan.

oh, snälla låt oss vara i fred i t-banan. Räcker det inte med alla pratglada fullisar, tiggare med dragspel eller lappar-på-sätena, skrikande ungar osv? Måste man nu också artigt snacka med slips-killarna? När ska man få tid att bara vara sig själv och kontemplera över livet/läsa/lyssna på musik? Vissa av oss har faktiskt ett liv utan för t-banan.

Tuben är en av de bästa flörta ställena som finns och utbudet är enormt, bara välja och vraka. bäst är att som illa klädd snubbe flörta med en grymt välklädd kvinna och få napp och se att under ytan lurar ett skitigt blåställ i en oljig hobby verkstad för gammla bilar
Tuba

Visst har du en poäng, men du för också ett cirkelresonemang. Att du nekade mannen är den enkla förklaringen till varför nästan ingen ställer frågan. Väldigt många kvinnor avböjer på reflex, även om de kanske egentligen är intresserade nog att tacka ja om de får lite tid att tänka. Därför är oddsen mycket bättre vid tillfällen då man kan anta att kvinnan är mottaglig för inviter, t ex på krogen eller en datingsite. Jag håller med dig om att ad hoc möten är fantastiska men fler kvinnor måste lära sig att våga, annars kommer få män att tycka det är värt ansträngningen.

Man ska minnas den ömhet man känner för människor som intresserat sig för en även då man faktiskt av någon anledning tackat nej. Då känns det lättare att le och bjuda på ett intresse, fråga om man kan ses … Det blir ofta ett nej men LE, BJUSSA, och se det som en del av det roliga i livet … så blir det det.

Jag ser att det är många som klagar på att Männen ska ta första steget och att Kvinnorna inte ska göra någonting. Men försök istället se det som att Du kan ta första steget, det viktiga är inte vem som gör det utan att någon gör det. Tänk om din drömman/kvinna är lika blyg som du, då är ju risken stor att ni aldrig får chansen!! SÅ till alla: Samla mod! En komplimang till någon ni möter på gatan är aldrig fel :-D

  1 2 3 ... 6
Senare inlägg Tidigare inlägg