Mjau, som i Mason Pearson

Hjälp! Jag har fått ett husdjur!

Det är litet och svart, och levererades på en röd liten sammetskudde.

Det måste skötas omsorgsfullt, enligt noggranna instruktioner och en väldigt speciell borste följde med, eftersom det finns särskilda restriktioner för hur det ska tvättas.

600 kronor kostade det och enligt mer rutinerade förståsigpåare var det ett riktigt fynd eftersom det brukar kosta minst det tredubbla.

Men så fyndade jag också i en liten nätbutik på Tjörn, som säljer tillbehör till hundar och katter.

Jag försökte in i det sista att stå emot, men så insåg jag, efter att ha läst på både den ena och andra skönhetsbloggen om dess förträfflighet, att jag inte kunde kalla mig skönhetsredaktör utan att ha ansvaret för ett eget.

Nej, det får inte sova bredvid mig i sängen, men det är det sista jag håller i på kvällen och det första jag sträcker mig efter när jag vaknar.

Jag köpte
det förstås i tron att det skulle hjälpa mig att få det där underbart glansiga, följsamma håret jag alltid drömt om.

Inte hade jag kunnat ana att en hårborste skulle kräva så mycket omsorg eller att förmaningslistan kunde bli så lång (inga kemikalier, inte använda i vått hår, ta bort hårsstrån som fastnat med en särskild teknik, tvätta med hjälp av att försiktigt doppa rengöringsborsten i lite tvålvatten och sedan liksom svepa över stråna, inte lägga i solen, inte komma i kontakt med för varm luft från hårtorken…)

Så här ser den taggiga lilla skönheten ut:

 



Den heter Mason Pearson och ska enligt alla beskrivningar vara hårborstarnas motsvarighet till en Rolls Royce.

Om den håller vad alla lovar? Jooo, det är en liten modig hårborste, som tar ordentligt tag i mina ostyriga lockar och gör håret glansigt.
Dessutom får den oväntade bonuspoäng för att det är den första hårborste jag kunnat använda på min sjuåring utan protester. Han envisas med att vilja ha långt hår, trots att det är både lockig, tjockt och är naturligtvis den hårömmaste människa jag någonsin träffat.

Men – för att ni ska få en liten aning om vad jag har framför mig – här är en bild på instruktionerna…

Å andra sidan – tror ni inte att en sådan här liten sak faktiskt kräver sällskap? Jag har sett att den finns i behändigt väskformat också…

Detta inlägg går inte att kommentera längre.

Hej Ida!
Det tog ett tag för mig att hitta måttbandet, vet inte vad det säger om mig…
Men här är måtten på den stora borsten, Mason Pearson Mix Handy:
Hela borsten, inklusive skaftet är 21,5 centimeter lång, delen med borsten på är elva centimeter lång och drygt 6 centimeter bred på bredaste stället (då har jag mätt på den sida där borstens strån sitter).

My mother gave me a Mason Pearson hairbrush when I was 20. I am now 51 and it’s still in my handbag. I have a newer model in my bathroom and another ”på landet”. Follow the instructions! They’re worth it!

Tack för snabbt svar!
Får man vara ännu jobbigare och fråga hur lång den är och hur bred själva borsten är..?

Sådan hade jag som gammal pudelägare för senast tjugo år sen. Bra hundborste!

Hej Ida! Modellen på bilden heter Mason Pearson Mix Handy, men jag blev faktiskt så förtjust att jag slog till på en liten som får plats i handväskan också.
Den ser i princip likadan ut, fast är mindre och med kortare handtag, den mindre modellen heter Mason Pearson Mix Pocket.

Vad heter modellen? :)

Vad heter modellen? :)

Det verkar på bilden och beskrivningen du ger dock som att produkten är tillverkad för ganska många år sedan…kan detta vara en anledning till de omfattande skötselråden?

Jösses, en sån borste använde vi på våran dagmatte-hund när jag var liten. Borsten hade ju ägaren köpt, jag hade ingen aning om att det var en lyxborste för människor!

Den borsten har vi använt till att borsta vår toviga bearded collie, så den tål nog en hel del…