Nybörjaren, c’est moi!

Skrivet av Susanne Möller 10:04, 24 maj 2012 i kategori Online

En grej jag gillar extra mycket med Diablo just nu är att det än så länge inte finns några rätt och fel. Det finns inga absoluta speccar man måste kopiera för att veta att man maxar sin dps. Det har inte hunnit bli en theorycrafter-organisation dit man beger sig för att få svaren. Att inte upptäcka själv.

För mig vad en del av tjusningen med World of Warcraft att man i början tvingade sig att upptäcka själv. Man testade med int-gear på sin rågge – för att konstatera att det ju var världens sämsta idé. Man provade sig fram med knas-speccar, för att sedan upptäcka att det minsann var en urusel idé att sprida talent points över träden som hönsgödsel i gräsmattan.
Man såg till att knata kors och tvärs för att hitta smultronställen. Man provade, failade, hade roligt och lärde sig.

Sedan blev man bättre. Man började kolla på hur andra hunters speccade. Man lurkade runt i armory och dreglade över gear. Man förföljde folk i Dalaran för att klura ut vars de fått tag i den där imba hatten. Inte så konstigt – men det var nog då jag tyckte att det började bli lite tristare.
Det var när man copy-pasteade en specc och smällde i talent pointsen utan att riktigt läsa vad som stod. När man lärde sig spellrotationer som rinnande vatten utan att egentligen reflektera över varför. Man (eller – så var det för mig) slutade lite att tänka själv och la istället all makt åt nagelfarande theorycrafters. (och ja – jag älskar dem, det är inte det).

Det är det som är så sjukt gött nu. Jag spelar återigen helt utan kunskap. Irrar omkring halvt förvirrad, låter det ta sin goda tid. Läser noga på varje nu spell, testar, leker och utvecklas. Är sannolikt sämst i kommunen, men kanske också mest peppad.
Att få vara barn på nytt – så flott!

Diablo III typ som mello?

Skrivet av Susanne Möller 12:31, 21 maj 2012 i kategori Online

Jag har gift bort min syster. I lördags. (Det gick bra – bägge sa ja). Denna information är kanske egentligen helt ovidkommande men förklarar ändå varför jag inte kommit så mycket längre än Act II i helvetesresan.

Ja, och en sak till. Jag kunde under festligheternas gång konstatera att Diablo III är lite som melodifestivalen. Står man och pratar om skills eller hur smidigt grupp-systemet lirar så är det rätt stor chans att någon som glider förbi samtalet och råkhör rätt lätt kan plocka upp vad det är man pratar om.  Ok, inte min farmor på 91 starka år, men någon som har någon form av spelerfarenhet.

De flesta som spelar, eller har spelat, dator och tv-spel har ändå någon form av relation till Diablo. Antingen spelade man de gamla spelen då de begav sig. Eller så önskar man att man hade spelat de gamla spelen då det begav sig. Eller också har de alltid funnits där, i periferin, som något att på ett eller annat vis förhålla sig till. Lite som mellon alltså. Man kanske inte uppskattar den – men den är (nu säger jag det bara, hatordet) folklig, man har någon form av uppfattning av spektaklet. Man skulle alltså kunna säga att Diablo III är ett folkligt spel. Sort of i alla fall…

Nåja – när jag i gårkväll var hemma och kunde sätta mig framför datorn igen så var det kul att se att det inte var några bekymmer på att logga in, inga server-Errors att irritera sig på utan pang-på och instant spelande. Jag hoppas det håller sig så. Det är ju oundvikligt att servrar svajar första tiden. Ingen förväntar sig väl något annat. Men ändå lika retligt…

PS: Fast hörrni, jag kan inte skaka av mig känslan att Diablo är ett spel som känns sjukt mycket höstkvällar med regn på rutan och te i handen. Mycket mer än ett spel för ljusa sommarnätter… om man ska vara petig.

(Går)Dagens Diablo-fniss!

Skrivet av Susanne Möller 09:46, 16 maj 2012 i kategori Grrrrr!, Online

Ok. Jag glömde denna igår. Ett av de lite mer olyckliga reportagen kring Diablo III-köandet.

Skam den som ger sig

Skrivet av Susanne Möller 23:44, 15 maj 2012 i kategori Online

Sådär!
Efter cirka 763 inloggningsförsök så öppnade sig plötsligt pärleporten. Om pärleporten varit en skelettprydd, blodig och rälig port det vill säga.

Jag gick ifrån allt jag är van vid (eller allt och allt – jag gick ifrån att vara ranged) och skapade en köttig bit barbarian som jag nu förälskat mig i. Hull och hår. Hur hade det varit möjligt att göra något annat? Bara hennes röda hår och lätta accent får mig att darra av lycka! Fröken Kött och jag ska nog trivas ihop, det ska ni inte behöva oroa er om.

En level blev snabbt två, som blev tre och när jag nu – till förmån för att drömma om vidare kryptor att kliva ner i – ska krypa i säng, lämnar jag en dam med 10 kaxiga levlar bakom sig.
10 levlar av myspys. Och förvirring. För även om jag har mina, inte alltför blygsamma, timmar i World of Warcraft innanför västen så är spelet långt från samma (vilket ju är självklart, det heter ju knappast World of Diablo III). Men mycket är väldigt likt, vilket gör att ryggraden ibland tar över och man står där och tror att gränssnittet ska funka som man är van vid. Det gör det ju förstås inte, vilket kan bjuda på lite förvirring ibland. Det är ändå lite konstigt det där – hur man fastnar i muskelminnet fast man vet att det är fel.

Nåväl!
Det var som sagt nog spelat för i afton. Jag ser fram mot lite mer stabila servrar och lite kortare stunder med Error 75 i framtiden.

Error 75 – besvikelsen!

Skrivet av Susanne Möller 21:19, 15 maj 2012 i kategori Online


Så sitter man då här. Men LAN-byxan på. Tekoppen fylld. Förväntningarna i taket. Och ett Error 75 framför näsan.
Blicken är tom. Besvikelsen total.
Klart man visste att det skulle bli lite trångt på servrarna. Klart man förstod att många var lika peppade som en själv. Men ändå – besvikelsen…

Noooooo!!! Fast bra!

Skrivet av Susanne Möller 14:33, 9 maj 2012 i kategori PC, PS3, Xbox

Så var det med den saken. Saken att Irrational Games skjuter upp släppet av Bioshock Infinite till februari nästa år. Ken Levine drar av en ursäkt om att de måste putsa mer på spelet och att vi spelare måste vänta nästan ett halvår extra.
Jag godtar den med hull och hår. Mer än gärna väntar jag tålmodigt på ett polerat spel istället för ett som är framstressat. Ett stressat spel vill varken utvecklare eller spelare ha.

Det som är lite anmärkningsvärt är nog att man redan nu berättar att de vill ha mer tid. Annars brukar det komma närmre den sagda releasen och kasta gruset i glädjebägaren när man räknat in spelet i både den tidsmässiga och ekonomiska budgeten. Man kan känna sig… lite snuvad på konfekten på nått sätt. Nu känns det annorlunda. Jag tar beskedet med mer ro och förståelse än om det kommit en månad innan släppet.

Med detta sagt så får vi helt enkelt sudda ut Bioshock ut kalendern i höst och sikta på det till vårkollektionen. Samt kallt räkna med att det kommer glänsa som kungabarnets dopvas.

Black Ooops!

Skrivet av Susanne Möller 21:50, 8 maj 2012 i kategori Allmänt

Det tog ett tag för mig att bli intresserad av det kommande Call of Duty. Mycket för att jag inte är svinpepp på genren men också en hel del på grund av att jag tyckte trailern inte riktigt skakade om mig. Det här med framtiden och teknik som vänds mot oss gillar jag – hur svag är man inte för Skynet och AI som går bananas? – men det kändes inte speciellt intressant paketerat eller spännande när någon bara snor nycklarna.

Hursomhelst – det var inte förrän jag läste den här galet intressanta krönikan av Paolo Pedercini (nä, jag visste inte heller vem han var – men det står längst ner i texten) som spelet, eller åtminstone temat gjorde mig nyfiken.
Han börjar med att skriva om den intressanta ”dokumentären” som man gjort för att skapa lite extra fluff kring spelet och sätta in det i en kontext. Han applåderar att man vågar (försöka) gå ifrån den feghet som annars brukar råda vid framförallt krigsspel där hållningen brukar vara ”det är ju bara ett spel”, ”det är ju underhållning”. Sedan går han vidare och problematiserar det hela.

Han talar om likheterna mellan terrorism och operationer så hemliga att Mission Impossible framstår som transparant. Om hur de inte alls är speciellt hemliga för folket som berörs – utan det bara är vi i väst som är intet ont anande. (Har ni sett Homeland så finns det lite stoff där med).

Jag ska inte ens försöka ge mig på att återberätta vad han skrivit, lita bara på mig när jag säger att detta är en av de intressantaste funderingar kring krigsspel just nu.

(Och här är den ”dokumentären” som det pratas om)

Det här med tjejer och spel #3762

Skrivet av Susanne Möller 14:28, 2 maj 2012 i kategori Grrrrr!

För en vecka sedan stod jag i Borås och pratade om spel. Inte bara jag, Orvar Säfström och Ulf Dahlquist belyste både forskning och tv-spel i stort medan jag fokade på rådande situation på avdelningen för tjejer och tvspel.
Jag tänkte innan att den var lite smådeppig, att det ändå var lite snett och skevt om man jämförde med… säg… ett civiliserat samhälle. Men ju mer jag liksom klumpade ihop och sammanställde, desto mörkare blev helhetsbilden. Vi har gafflat om guppande bröst (även om det nu tas till nya nivåer) och jag har hyllat Fat Ugly or Slutty för att de lyfter upp de jubelidioter som finns här och var online. De vägarna ska jag inte kvista in på idag.

Nä, en grej som gjorde mig rätt nedstämd var det här med spel för tjejer och killar. Hur det liksom inte på något sätt kan vara samma eftersom världen med största sannolikhet kommer implodera och alla människor slungas i rymden. Eller något.
Alltså, hur kan första träffen se ut såhär när man googlar girl och game? Vari ligger logiken i att förbestämma vem som ska spela vad? Det är beyond mig.

Dagen efter jag stått och berättat för ett antal barnläkare att man inte får glömma bort att tjejer också spelar spel så fick jag ett litet meddelande från en bekant som gjort samma som jag – det vill säga klickat in på en av browserspelsajterna. Och blivit arg. Såhär arg!
Hon uppmanar till att man ska höra av sig till den som har sajten och berätta att det är urbota dumt att spel ska ha kategoriseringen ”tjejspel” (ett ypperligt förslag säger jag).
Vad är det som gör ett spel till ett tjejspel? Ett äventyrsspel vet jag, det brukar vara just ett äventyr, racing brukar innehålla någon form av tja, racing… Men tjejspel…? Innehåller det tjejer då? Kan man isåfall kalla Rumbel Roses för tjejspel?

Ok, det här är en idé som dök upp i skallen på mig, helt ba out of the blue och allting. Jag testar den på er: vad skulle hända om man bara tog bort prefixet tjej och kallade spelen för… håll i er… spel? Eller, om man vill: bakas-pel? Fixanaglarna-spel? Dejting-spel? Hårfrisör-spel?
Bevisligen spelar ju någon dessa spel, eftersom de är gjorda – så det är inte deras existens jag är ute efter – men om vi skippar att förutsätta att tjejer ska spela dem och istället tänka att människor med ett (kanske osund – säger fotfobikern i mig) pepp på manikyr och pedikyr kommer att spela FixaNaglarna The Game™.

Hur låter det?

Dishonored!

Skrivet av Susanne Möller 10:24, 28 april 2012 i kategori PC, PS3, Xbox

Förra veckan såg jag trailern för första gången och dog peppdöden lite. Sen tänkte jag att jag, för en gångs skull, inte skulle förhasta mig och väntade lite på att nyhetens behag skulle lägga sig.
Det har det inte gjort.
Än.

Så jag tänker nu bara omfamna denna dystra värld och ohejdat längta efter att äntra den. För att, hoppas jag, förändra. Man ska ju inte döma spelet efter trailern (gammalt djungelordspråk) men om Arkane och Bethesda i spelet lyckas skrapa ihop hälften så mycket atmosfär som trailern bjuder så har jag svårt att se hur spelet kan misslyckas på den punkten.

Det finns något speciellt i spel som kokar ihop den där soppan av politiskt och moraliskt förfall (eller, det beror väl lite på vilka värderingar man har, om man anser det vara förfall eller inte). Det är väl därför jag förförs så lätt av tex Deus Ex, Bioshock eller Batman-spelen. Att det finns ett visst mått av rimlighet. Att det är någon form av exposé över människans mörkare sidor och en överdriven bild av vad som händer om de får härja vilt. Det går att koppla till det, vidrigheten är liksom inte helt jävla overklig även om den är främmande.

Sen är det ju svårt att ogilla mixen av hightech och nått sorts neoviktorianskt. Råttorna som sliter ruttet kött av handen. Den regnblöta kullerstenen. Smutsen. Dimman (klart som fan att dom har dimma!!). Det är svårt att ogilla alltså.
Är ni peppade på att läsa om spelet så kan man göra det här. Man kan också kolla in Kotakus förhanskikning.

Retrospelsmässan!

Skrivet av Susanne Möller 13:24, 27 april 2012 i kategori Allmänt, Retro

Vilken jäblans vecka va! Har haft tio miljoner (ok, jag överdriver) grejer att göra, bland annat att hålla ett föredrag om tjejer och spel för ett gäng barnläkare. Tänkte jag skulle skriva några ord om det, men på grund av något som kallas tid och veckodagar finns det en sak jag skulle behöva få ur mig innan.

Nämligen en liten uppmaning/uppeppning till alla som bor i Göteborgstrakten att pinna iväg till Retrospelsmässan i morgon.
Jag var där förra året och skulle gärna åkt i år igen om jag haft möjlighet.
Det är det vanliga: lite tävlingar, lite cosplay och massa shopping. Dvs ingredienser för ett par trevliga timmar.
Här hittar ni all info om mässan.

10 tidigare inlägg