Susanne Möller är DN:s spelkrititiker. Här bloggar hon om de senaste trenderna i spelvärlden. Just nu väntar hon tillökning och lämnar tillfälligt över bloggen till Jonas Thente.
Det har varit mycket om monster denna veckan. Både här hemma i läggan där jag funderat över det här med tajmingen på varulvarna som landat på allvar i World of Warcraft, men även när Jonas skrivit om japanska radioaktiva monster här på DN och sen, i går, så ramlade jag över Kulturradion på P1 som också avverkade de japanska monstrena. Lägg sedan till nattens (mar)dröm där jag stod tillsammans med kär gammal vän (Tjena Helena, berättar mer om det när vi ses) mot horder av zombies. Antar att den var blodsdroppen som fick monsterbägaren att rinna över. Nu måste vi prata om det…
Jag älskar ju mina monster, är stor vän av skräck – både suggestiv, krypande, rälig och monsterskräck med splatterbonanza. Skräck är kul och känslan av att bli riktigt rädd över något uppdiktat är fenomenal. Eller snarare, när rädslan släpper – DET är fenomenalt.
Hursomhelst.
Annons:
För nån månad sen såg jag den amerikanska filmatiseringen av Låt den rätte komma in (läs güllig intervju med skådisarna här om ni vill) och slogs direkt av hur mycket jag ville spela den historien. Inte som ett actionspel utan mer som ett Penumbra-aktigt spel. Eller som ett rollspel – eller mitt emellan. Jag är ingen spelskapare, så hur spelet ska vara överlåter jag till någon annan (och klagar sedan när det inte blev som jag tänkt mig. Rätt osoft när man tänker på det).
Jag vet att jag varit inne på det förut, men jag saknar bra vampyrspel!
Nej, BloodRayne, du räknas inte till bra. I min bok ligger du bara snäppet över de där vampyrerna som glittrar i solljus eller befolkar tv6 så fort man slår på dumburken. Inte ens i det kommande XBLA/PSN-spelet BloodRayne: Betrayal kommer jag att tro på dig som karaktär, även om det är WayForward som ska slipa denhär stenen. (Enligt Majesco som kommer stå för fiolerna)
Så, vad säger ni. Bra spel på vampyrtema – hit me!!!
Sökes: ny kupa! (på grund av orsak)
Ett litet gul-och.svartrandigt bi, tidigare hemmahörande vid Hudson (ej floden). Detta ypperliga lilla arbetsbi gillar att hänga på Adventure Island, mysa med Faxanadu och älskar sin Bomberman!!!
Är djur och rökfri.
50 sekunder, det är den sammanlagda tiden jag hängt med han den där 3DS. Inte så mycket – men det räckte gott och väl för att förstå det här med yrsel, illamående och huvudvärk som alla pratar om.
Inte för att jag hann bli yr under den korta tiden, men man känner ju rätt snabbt att i den där märkliga lilla manicken så finns stora krafter. Tror att det var ett smart drag av Nintendo att ge spelarna möjligheten av justera 3D-effekten själv.
Men mjo – den var ju rätt fräck, han den där 3DS. Ska bli kul när jag får tag på en att lägga labbarna på under lite längre tid så att man kan utforska den på riktigt och inte bara i språnget.
Går igenom mina saves eftersom min PS3 är smetfull med… ja, gamla grejer som saves och skit. Och hur annars ska man få igång ett nytt spel, om man inte städat och gjort plats först?
Minns den underbara tiden när man bara kunde smälla i ett spel och sätta igång och spela. Nuförtiden krävs en dryg halvtimme till att städa igenom och ta bort gammalt för att göra plats för allt nytt.
(Jag ska väl erkänna att jag, då jag lider brist på HDMI-ingångar här hemma och därmed bara har en konsol inkopplad åt gången, inte håller jämna steg med uppdateringar till mina kära spellådor och då kanske har än lite längre uppförsbacke än andra vid spelstart efter konsolbyte. Men ändå!!)
Herrejäklans vilken massa saves man har?!?! Hur gör ni? Städar ni igenom era saves när ni klarat av ett spel? Såg att jag hade typ 20 olika MGS4-saves som låg och tog plats. Jag tror att jag borde ha som rutin att städa efter jag klarat ett spel, så att inte gamla grejer jag inte behöver ligger och tar plats. Har man det hyfsat rent så slipper man ju städbiten innan man påbörjar den numer nästan obligatoriska installationen – det som just nu upprör mig. Finns det några spel som man inte behöver ägna 25 minuter på att installera för att få spela egentligen. Ok, nu tog jag i, jag vet. Det finns massor med spel som man får spela utan att installera. Men inte detta spelet… och jag är rysligt less på att sitta här och vänta på att få spela. Om mindre än 45 dyrbara minuter behöver jag krypa till kojs och det vore kul att hinna börja spela innan dess. Har ju trots allt styrt med detta i en dryg timme nu…
Kanske är detta en småbarnsmorsas klagan, men jag tycker inte riktigt om det här med att lägga massa dyrbar tid på att titta på en progressbar och lyssna på någon crappy musik.
Jag vill spela på den tiden jag har till att hänga med min konsol…
Ok. Nu äntligen!! Game data successfully installed. Fuck Yeah!!
Nu får vi hoppas att spelet var värt väntan. Inte så säker…
Häromsistens drog vi av en nostalgilunch på jobbet. Jag minns inte hur det började, men helt plötsligt så satt vi där och pratade om peppiga spel från vår barndom. Allt medan potatisen kallnade. Efter ett tag började vi prata om hur spelen ofta såg ut, Outrun, Barbarian, Last Ninja. Glada, bjärta färger och lyckliga pixlar. Blå himmel och mjuka stackmoln. Kanske var det grafiken som inte kunde bjuda på gyttjiga nyanser, eller så var det helt enkelt lite roligare förr.
Lite lyckligare och lite mer konstgjort kanhända, men ändå – blå, problemlösa skyar!
Förträffliga UK Resistance drog för en herrans massa år sen en kampanj för de blå skyarna i spelen. Jag kan känna, nu när våren är på ingång och sommaren börjar kännas inom räckhåll, att det kanske kan vara dags att ta kampanjen ett varv till. Vore det inte lite fint?
Undra hur många gånger jag har dött. Och jag undrar om jag lärt mig något på att dö så mycket. Troligen inte.
Med största sannolikhet så kommer jag att vara urkass att dö på riktigt – trots min ihärdiga övning. Den dagen, den sorgen säger jag och tittar istället vidare på denna vackra film om just döden.
Ok, såhär är läget. Yu Suzuki – Shenmues skapare tillika min husgud (eller, nu tog jag i från tårna, husgud är ett starkt ord) – intervjuades under GDC av Mark Cerny vid en paneldebatt. Det snackades nostalgiskt om spel back in the days tydligen.
Bland annat kom det fram att Suzuki för Sega kommer att få göra Shenmue 3!!!! Vilket är drömmen i mitt liv, eller ja, en av drömmarna i mitt liv; att få spela Shenmue 3 (och att det ska vara illbra). Dessvärre så är Sega inte speciellt intresserade av att betala för kalaset – alls. Utan vill Suzuki göra Shenmue 3 så får han lov att hitta stålars på annat ställe…
Vilket leder mig till rubriken. Om alla som vill se ett Shenmue 3 lägger en hundralapp var – borde vi inte kunna få se spelet om 7-10 år då? Jag kan till och med sträcka mig så långt att lägga två hundra.
Har någon snackat med Suzuki om den här möjligheten?
I kväll så håller folk hov här och var, för högheten 3DS. Den lilla maskinen släpps ju i morgon och ikväll är det förfest på bland annat Webhallen här i Stockholm. Jag är ju inte där – eftersom jag är riktigt tråkig och gammal (samt dunkar hostmedicin med varningstriangel på).
Är du där? Eller borde du kanske vara där?
Har du inget bättre för dig just NU så är det ju aldrig fel att gästa ett spel/hårdvarusläpp – nördpeppet är alltid lite roligare när man inte är ensam.
Och om inte annat så borde väl var man och kvinna närma sig en Virtualboy någon gång under sin livstid. Vilket man kan göra just på webbis, just i kväll.
Nåväl.
Jag tar istället min kvällsdos av medicinen och drömmer mig bort till cosplayande Nintendovänner, chipmusik och 3D.
Man kan tycka och tro vad man vill om spelet. Men detta var nog det bästa sättet att breaka nyheten om att det blir lite mer försenat!!
Eller, som någon lustigkurre skrev på twitter: ” ”Duke never comes early,” says 2K. At this point in the metaphor, though, the woman underneath Duke is counting the tiles on the ceiling.”
Befinner mig hos mina föräldrar och är lika fullproppad med mat som soffan jag sitter och försöker formulera mig i är av människor. Klockan är över halv elva och tröttheten tilltagande. Då landar jag i detta uttalande från David Cage. Om att spelvärlden behöver fler auteurer (ok, nu kommer det kanske att bli jodder om ordet auteur – men eftersom vi använder det inom film så kanske vi kan lura till oss ordet till spelens terminologi också?).
Han menar att om spelmediet ska utvecklas och mogna så måste vi snacka om känslor och jobba på berättelser som når fler människor är den gamla vanliga hardcorepubliken. Vilket man ju absolut kan hålla med om! Litteraturen växte knappast genom att man bara skrev deckare för att deckare sålde – för att dra en ruggigt grov jämförelse som nog inte håller vid närmare granskning men ändå känns som något jag drar till med i denna pladdriga soffa och sena timme.
Cage säger vidare: ”We need auteurs and the biggest problem in this industry is that we don’t trust them – we trust programmers instead. Auteurs are scary because they come back with ideas, but that is exactly what this industry should be about.”
Vilket kommer få mig att ligga och fundera inatt: Är det så att vårt vansinnigt teknikdrivna medie har svårt att våga lita på annat än h4rdc0r3 h4xx0rZ? Att hierarkin håller koden över texten?
Jag har ingen aning. Och kanske är det så att jag i morgon, när jag sovit på saken, kommer anse det hela vara nästintill ovärt ett blogginlägg. Vi får se.
Den åldrade Herbert Tingsten minns i målande flashbacks sitt liv och sina ställningstaganden i Per Wirténs biografi. Jesper Högström har läst den.
DN Plus.00 tweets0 rekommendationer
Säljer handböcker.
Tre av landets största bokaffärer på internet säljer böcker med tips på hur man bäst odlar marijuana hemma.
28523 tweets262 rekommendationer
Skådespelaren Meryl Streep gestaltade Margaret Thatcher i filmen ”Järnladyn”. I ett uttalande hyllar hon Thatchers styrka.
”Bevis på någon slags storhet”.00 tweets0 rekommendationer
DN Plus.
Nicholas Wennö: Hatet förenade brittiska kulturarbetare.
00 tweets0 rekommendationer
Dog nobelpristagaren Pablo Neruda av cancer eller blev han förgiftad under Pinochets diktatur? Nu grävs han upp i jakten på svar.
Tv + text.
313 tweets28 rekommendationer
Marie Serneholt blir den yngsta programledaren som tv-klassikern ”Bingolotto” har haft och förändringar är att vänta.
”Jag är otroligt hedrad och glad”570 tweets57 rekommendationer
DN Film.
Gripande om terrorns rötter i ”Guds hästar”. Även ”The place beyond the pines”, ”Mama”, ”Jack the giant slayer” och ”Förtrollad av Paris”.
00 tweets0 rekommendationer
Mest kommenterade