Det är ju ändå jul!

Skrivet av Susanne Möller 17:52, 23 december 2011 i kategori Allmänt

Vi har fått en ny medlem i vår familj. Jag är inte speciellt förtjust i det – men för att leva upp till julens värme och den gästfrihet jag vill ska genomsyra denna högtid så lägger jag mitt personliga agg åt sidan och välkomnar denna nya krabat till oss. En PC kan ju inte rå för att den är en PC.

Men nu är den hos mig. Står och surrar i arbetsrummet och försöker väl göra sig så oansenlig som möjligt. Antar jag.

Fast helt avig är jag inte. Det ska jag erkänna. Med sig hade denna lilla ömkliga varelse nämligen Star Wars the Old Republic, som fick julklappsinslagningen att ge vika för en liten Sith med dålig hy. Samt att den öppnar upp stora möjligheter för mig att, när det sen smäller, kunna coop:a Diablo III på bra dator. (Karln min på PC, jag på fin-Mac:en i ljuvlig harmoni)

Jag vet – vi har pratat om detta förut. Om att jag inte gillar PC och att det är konstigt eftersom jag gillar tv- och datorspel osv. Det är ju sen gammalt. Men så är det. Jag tycker PC är jobbigt, jag gillar Mac. Lite som att man föredrar filmjölk framför yoghurt kan jag tycka.

Men oavsett vad jag föredrar så står den lilla PC:n nu där och tuggar och så ska det förbli – ett par jular framöver kan jag tänka. Och julefriden sänker sig över surr och gran.

God jul, alla som vill fira och få ett styck God jul!

Små tjejer med stora pistoler

Skrivet av Susanne Möller 10:50, 19 december 2011 i kategori PS3

Tänkte på en grej bara när jag såg artwork:en för The Last of Us.
Varför tycker man, efter alla dessa år, fortfarande att det är lite coolt med barn och vapen?
Det är ju egentligen det billigaste tricket som finns. Typ gullig kattunge på födelsedagskort-easy. Vi tar något hårt och ont – såsom VAPEN. Och så kontrasterar vi det mot något fint och oskyldigt – såsom BARN. Et Voila – vi har effekt!!! Made you look. Osv.

Men varför kollar man/jag – har man/jag inte lärt sig något på alla dessa år?
Gosse – jag är så jäblans lätt ibland alltså.

Ps. Är fröken (Ellie) på bilden inte väldigt lik Ellen Page? Fast hon som kommer spela henne (Ellie – inte Ellen) heter egentligen Ashley Johnson,

Senaste zombiepeppet

Skrivet av Susanne Möller 23:49, 16 december 2011 i kategori PS3

Nä. Jag har inte sett senaste säsongen av The Walking Dead. Än. Den som väntar på något gott i form av ruttnande, sönderfallande slutet-på-världen-ångest ska inte vänta förgäves. Sägs det.

Vilket betyder att jag är svältfödd på zombies och kanske överpeppar lite mer än brukligt nu när jag ser The Last of Us-trailern. The Last of Us, som mycket väl skulle kunna vara just The Walking Dead fast i spelform. Om man kisar en del det vill säga.

Sen råkade jag läsa att Naughty Dog, som filar på spelet, vill ”förändra hela spelindustrin” vad gäller det här med storytelling och hur den ska vara för att vara bra.

Gott! En sån avsikt uppskattas. Kör på! Lär er hantverket och applicera på spel – för all del. Låt det inte vara tomt snack utan ge oss något som verkligen kan engagera.
Låt det inte baravara en flott trailer som såsar ut i någon köttslamsig soppa utan (hjärn)substans.
För jag behöver lite zombiedrama i mitt liv.

Spel jag aldrig spelade

Skrivet av Susanne Möller 17:36, 16 december 2011 i kategori Spel jag aldrig spelade

Det finns ju väldigt många spel. Det är ju bara att konstatera. Man kan ju omöjligt ha spelat alla. Det vet vi ju också.
Vissa spel är man ju faktiskt, i ärlighetens nam, rätt glad över att inte ha spelat. Som till exempel Zelda-spelen till CD-i.
Philips tolkning av Zelda-serien. Något helt annat. Faktiskt!

Vad hände med de stackars barnen som fick på sin lott att växa upp med Philips CD-i istället för med ett NES. Hur har denna tragedi i deras barndom påverkat deras fortsatta liv?
Det måste ju på något sätt satt spår i att ha fått en enkel biljett till Zelda-hell istället för att få rädda världen i The Legend of Zelda på NES?

Verklighetsuppfattningen måste ju fått sig en törn. (Eller ja – uppfattningen i alla fall.)
Istället för ett storslaget RPG så fick man buskis gone bad. Som om någon från en knastrig telefonledning från Japan fått berättat för sig tyyyyyp hur storyn i Zelda är och det vore ”bra” om man kunde hålla sig till ungefär det. Tack på förhand, lycka till, vi ringer dig du ringer inte oss.

Men det är klart. Nu, när jag är vuxen och har fått min popkulturella skolning så kan jag ju inte låta bli att bli lite sugen på att få testa spelet. Bara liiiiite. På samma sätt som man inte kan låta bli att äta upp den där körsbärslikörkulan i chockladasken.

Arkiveras under ”you don’t say”

Skrivet av Susanne Möller 10:15, 6 december 2011 i kategori Allmänt

Häpnadsväckande fakta har framkommit! Det är bäst ni tar fram stolen och sätter er ner, ty jag vill inte ha någon som trillar baklänges av förvåning.
Ok, såhär är det:
Vi blir INTE aggressiva och våldsamma av att spela dator och tv-spel.
Jag upprepar: INTE aggressiva och våldsamma.
Till spelskeptikerna: Blås av moralpaniken och ställ in debattartiklarna. Sveriges barn, ungdomar och vuxna kan spela lugnt.

Statens Medieråd har tagit sig an den otacksamma uppgiften att gå igenom över 600 106 studier gjorda mellan 2000 och 2011 och inte kunnat dra en slutsats som säger att man blir dum i huvudet av att spela spel. (Aka våldsam av att spela våldsamma spel.)

Eftersom jag, efter att ha spelat större delen av mitt liv, känt på mig detta så är jag inte förvånad. Men det är alltid tacksamt att kunna luta sig mot lite trycksvärta istället för magkänslan och empiri när man hamnar i spörsmål om saken.

Edit: Efter ett påtalande från min nya favoritenhet på Statens Medieråd så har antalet studier som gåtts igenom minskats till 106.

Ny adress!

Skrivet av Susanne Möller 15:49, 5 december 2011 i kategori Plastgubbarna, Retro

Jag har flyttat. Hela helgen har jag burit. Kartong efter kartong. Alldeles för många med spel i sig. Skamset många. Vad ska jag med kartonger av t.ex. gamla Gamecube-spel? Kommer jag verkligen att sätta igång den maskinen mer? Och om jag gör det, kommer jag verkligen spela ALLA spelen?
Jag hör ju vad jag säger – men ekorren i mig kan inte slänga spel. Samma sak med gamla nummer av EDGE, som vi prenumererat på under långa perioder. Jag har svårt att tänka mig att jag kommer sätta mig och läsa igenom 2001-2003.
Samtidigt hör jag ekorrens envetna stämma: släng inte, släng inte.

Många av oss spelare är, enligt min erfarenhet, samlare. Vi gillar att ha lite roliga collectors edition, lite fina plastgubbar från nått spel, mjukdjur, t-shirts, kapsylöppare, tablettaskar eller navelludd från Miyamoto.
Jag gillar det (förutom just när jag flyttar bevisligen) men det är ändå lite konstigt att just spelandet verkar gå hand i hand med samlandet.
Varför denna fascination för allt spelrelaterat? Vad är det som gör att man går igång på ett par superfina plastpistoler bara för att de är avbilder av Yunas pistoler från Final Fantasy X-2?
Eller är det bara så att man som högfrekvent spelare (istället för att använda den lite slitna termen spelnörd) är lite extra intresserad av just spel och därför gärna vill samla på sig fluffet runtomkring spelen, att man tar sitt intresse ett steg längre?
En medelintresserad tvspelare kanske inte är den som dör peppdöden över att ha en Big Daddy på skrivbordet utan den medelintresserade spelaren kanske stoppar sig i tanken, INNAN man klickat på köp-knappen… (Jag är btw grönt avis på Big Daddy – och skulle inte stoppat mig innan köpknappen om jag bara hittat någon).

Om ni undrar vart jag flyttat? Som det såg ut i går eftermiddag när jag tog min hundrunda i grannskapet så skulle jag gissat på Silent Hill. Saknas bara dimma.
Glömsta – Sveriges Silent Hill?