Skrivet av
Susanne Möller 14:41, 31 oktober 2012 i kategori Allmänt
Pompa och ståt, i morgon smäller det! Då öppnar, som ni säkert vet, Gamex dörrarna för fyra dagars spelfest. Kistamässan är platsen och här hittar ni allt som händer.
Jag kommer vara där i morgon, spela lite spel, göra lite radio tillsammans med P3 Spel-crew samt titta så ögonen blöder. På fredag får ni en liten rapport här på bloggen.
Och ni som sitter och inte vet vad ni ska hitta på till helgen och känner hur pengarna bränner i fickan, ja – då kan man ju faktiskt bege sig till mässan. Förra året var inte illa alls, och i år känns det som om det är än mer hålligång att vänta.
Skrivet av
Susanne Möller 16:49, 30 oktober 2012 i kategori Allmänt, Indie
Som hastigast innan jag kastar mig ut i mörket och på questen att hämta barn från förskolan. Det här med Kickstarter och hur bra/dåligt det är. Jag skrev nyligen om hur jag tänker kring det hela.
Så precis nyss så såg jag att Gamesindustry.biz har en intervju med Brian Fargo som fått in över 3 miljoner dollar till sitt Wasteland 2 via Kickstarter.
Han säger bla: ”Let’s assume that I’m gonna deliver the game, so my backers are going to get whatever they were gonna buy anyway. If I pitch a new idea to my Kickstarter fans and nobody wants to fund it, I’m glad I didn’t make it. It builds on itself… Ultimately, it helps me that I’m spending time and effort on something that people actually want. I can’t see any harm in that because I’m giving people what they want at the end of the day.”
En aspekt som nog är väldigt viktig och absolut ska lyftas när man snackar om crowdfunding.
Well – nu till operation Hämta trotsande treåring. Belöning 350 xp. Minst!!!
Skrivet av
Susanne Möller 13:47, 26 oktober 2012 i kategori Grrrrr!
Det kan faktiskt gå ganska långt tid mellan gångerna jag förbannar mitt känsliga inneröra. Eller balansorganet i det. Det organet som liksom inte VILL samarbeta med mina synintryck. Men nu har det hänt igen.
Igår var det äntligen tid att slita plasten av Dishonored och starta. Jag kom inte mycket längre än kloakerna innan jag var yr som en hel lördagskväll på Garbo. Jag kämpade ett tag till, men var tvungen att blunda och ge upp kort senare.
Ett FPS är inte lätt för någon med fallenhet för åksjukan.
Nu ska jag vara helt ärlig med er. Jag tycker det är pinsamt detta. Jag förstår inte hur jag ska göra för att komma runt problemet, om det går att öva upp hur min hjärna hanterar synintrycken respektive balansens rapporter. Visst – nästa gång jag sätter igång och spelar så får jag väl kasta i mig åksjuketabletter, men det känns inte helt sunt att behöva medicinera sig ur problemet som egentligen kan undvikas genom att inte spela spelet.
Jag önskar, av hela mitt hjärta, att Dishonored var en blandning mellan TPS och FPS. Jag förstår ju att intensiteten man känner av att smyga sig upp på någon blir ack så mycket större när man gör det i förstapersonsvy, men hade man inte kunnat blanda? Använda sig av liknande teknik som i Resident Evil 4, där man i fighter sugs närmare Leons axel för att sen åka en bit bakåt när man bara traskar runt. En mix av perspektiven skulle göra det bra mycket enklare för mig att hantera syn-balans-konflikten i min skalle.
Jag VILL ju spela det här. Jag gillade verkligen det jag såg av spelet: stämningen, inramningen. Allt! Jag vill veta hur det är att spela, inte bara titta på trailers och läsa om hur bra det är. (Eller dåligt. Fast än så länge har en bara hört guld och gröna skogar om det).
Nåväl. Jag ska inte klaga för mycket, det finns spelare som på olika sätt är funktionshindrade och därmed inte ens KAN spela många av de spel som de säkert tycker låter riktigt jävla bra. Jag kan ju, med hjälp av lite medicin, eller i korta stunder åt gången, ändå ta mig genom spelet om jag envisas med det.
Skrivet av
Susanne Möller 11:10, 22 oktober 2012 i kategori Allmänt, Indie
Läser om spelprojektet Haunts: The Manse Macabre som Kickstarter-finansierats och nu verkar bli ett ingenting. Programmeraren har slutat och man har inte stålars att göra klart spelet. Påminner mig om historien om han som skulle få sig ett par byxor – vad bidde de då? De bidde en tumme.
Det är ju faran med Kickstarter. Att det skiter sig. Att projektet, prylen eller idén man supportar inte funkar. Pisstrist. Men en verklighet. Det räknar man väl med när man går in och slänger in lite kapital i något?
Kickstarter är långt ifrån perfekt! Det kommer förhoppningsvis inte vara det enda sättet på vilket spel blir till i framtiden, men det kan vara ett bra alternativ för mindre utvecklare att synas, få pengar och prova sina vingar, och – men lite tur – göra ett spel. Men jag tänker att man som investerare (för det är ju det man som donator blir) nog måste ha rätt klart för sig att det är en stor chans att det inte blir något.
Det måste vara svinsvårt för en ny, liten utvecklare att kunna estimera hur mycket ett spel ska kosta och sätta det som någon form av miniminivå för vilken man kan lova att det blir något i slutändan. Jamenar – inte ens veteraner som Blizzard, Rockstar, Irrational Games och de gamla rävarna vet ju när deras spel blir klara. Hur mycket över budget kan man inte gissa att Bioshock Infinity kommer att gå?
Det kommer ju alltid finnas idioter som ber om pengar och sen drar med kappsäcken full av guldmynt till någon söderhavsö. Även om man på Kickstarter svär att lägga upp hela bokslut och budget – siffra för siffra – så vet man ju inte om den stämmer till punkt och pricka. Den typen av koll tror jag inte att 99 procent av de som backar ett projekt på Kickstarter orkar ha.
Jag ser något på Kickstarter, tänker – fan, DET vore ju awesomsås, det vill jag ska bli till verklighet. Sen kollar jag lite snabbt upp vad det är för gynnare och sen väljer att jag slänga in ett par dollar eller tio.
Men nu tappar jag spåret här. Det jag egentligen vill säga är att det vore otroligt synd om Kickstarter blir till en bubbla som spricker, istället för det som det egentligen kan vara: en form av gräsrotsrörelse där man som konsument (eller spelare i detta fallet) kan rösta för vad man vill ha med hjälp av sina dineros.
Jag, som tillhör en kategori inte alltid finns med i de stora spelföreläggarnas fokusgrupper eller ens målgrupper (annat än möjligtvis de definierade som tjejspelsgrupperna) vill kunna säga att ”Helvete!!!! Vilken bra idé. Här ta lite av mina pengar och KÖR”. Istället för att stå där i spelaffären och bara: ”Åfan, ännu ett FPS…!”
Nåväl. Synd för alla som trodde och peppade på Haunts. Synd för Mob Rules Games.
Skrivet av
Susanne Möller 15:55, 19 oktober 2012 i kategori Allmänt, Indie
Blev precis varse (tack Marcus) att det finns ett ninjaspel som är värt att lägga rabarber på. Vi snackar XBLA och nu Steam. Enligt säkra källor ska detta vara ett stealthspel utan dess like och jag panikar när jag hör det. För här hemma ligger just nu Dishonored (inklusive fin paperback-guide för ytterligare nörderi) och ska få lite ömhet i helgen. Och efter det var det tänkt att en skulle titta närmre på Xcom.
Tror spelen att en är gjord av tid? När ska jag hinna klämma in sleepers som Mark of the Ninja? Jag har ju jobb/barn/hund/skuggpräst att sköta.
Men – strunt i mig och min tid. Vi måste snacka om ninjorna!
Är det inte alldeles för lite ninjor i spelvärlden? Jag tycker nog det.
Visst vi har Ninja Gaiden, Ninja von Frukt osv. Men common, om man jämför med antalet zombies så har vi exakt 0 (noll) ninjor att förhålla oss till nuförtiden.
Jag gillar ju zombies, det är inte det, men nu börjar det bli trångt om saligheten på den fronten. Vi skulle behöva ett nytt fenomen och jag tycker nog det är dags att slå ett slag för den smygande ninjan. Eller ninjan som är på språng, sådär snett som bara ninjor verkar kunna springa utan att trilla.
Äsch. Ge mig bara lite mer ninjor så ska jag sluta tjata.
Å inte några ninjazombies nu, utan rediga ninjor, såna som äter risbollar och inte hjärnor.
Skrivet av
Susanne Möller 15:59, 15 oktober 2012 i kategori Allmänt
Ibland är jag med och pratar om spel i olika tidningar. Varje gång vi kommer till själva fotobiten av det hela så brukar det bli lite funderingar på hur en bra bild där man får med själva spelandet egentligen ska se ut. Ska jag hålla i några spel? Ska jag sitta framför en dator? Ska jag sitta i soffan med handkontrollen.
Ska vi vara helt ärliga så är ju spel ett ruskigt trist ämne att plåta någon kring. Eller är och är, men oftast och med normala resurser så är det lite svårt att hitta någon svinkul vinkel på hur man plåtar någon som pratar om tv- och datorspel.
Jag tror jag har gått igenom ganska många poser: den med handkontrollen, den med spelen uppe vid ansiktet, den vid datorn. Ingen är bekväm! ALLA känns helt krystade.
Men jag tänker uppehålla mig lite vid den där vid datorn. Jag såg nämligen en liten samling bilder någonstans (som jag för mitt liv inte kan komma på var – om någon sätt, länka gärna i kommentarerna) om hur vi visar upp spelare i media. Och där var i stort sett bara bilder på en (kill)nacke framför en skärm med valfritt (online)-spel, gärna med någon form av skräpmat/godis/läsk bredvid sig på skrivbordet.
Jag testade att googla och ja – sökte man datorspel så var det påfallande mycket den typen av bilder. Sökte man typ spela tillsammans så var det i nio fall av tio någon form av Wii-aktivitet.
Hursomhelst, det är rätt intressant. Hur bilden av en ensam ung spelare framför datorn på något sätt får lov att representera. Klart – det är väl mindre tilltalande att bli plåtad när man halvligger i soffan i sunkiga mjukisbrallor och en halvdrucken kopp te framför sig, än att komma undan med att visa nacken och vilka m4d skillz man har i CS.
Frågan är förstås vad den bilden av den spelande ensamma unga mannen med hälsovådliga snacksvanor gör med folks syn på oss som spelar.
Många av oss som spelar ba: numer spelar alla spel och spel kan vara en så vansinnigt social och trevlig grej.
De som inte spelar och ser bilden: erhg.. ”ok”. *tar långsamt ett steg bakåt, ut ur rummet*…
Nåväl. Det var mest en liten reflektion (och en fundering på hur man ska plåta spelande för att göra det lite annorlunda). Carry on!
Ps. det finns säkert en massa vetenskap/forskning man kan applicera på det här, alltså jag menar som typ: om vi bara får se en nacke på en person så tenderar vi att uppfatta den personen som …
Eller utifrån vad vi ser spelas på skärmen är vi programmerade att tänka…
Skrivet av
Susanne Möller 18:58, 11 oktober 2012 i kategori Allmänt
Har ni hört den om Bellman, den amerikanska demokraten och roguen?
Eller ja, inte Bellman – men den om den amerikanska demokraten som blev påhoppad av sina politiska motståndare för att hon spelade World of Warcraft? ”In our world Colleen Lachowicz is a candidate for state senate. In Colleen’s online fantasy world, she is Santiaga an orc assassination rogue”.
Jojo, de slogs med näbbar, klor och dual-wield för att komma till state senate! (Här kan du läsa fortsättningen på det hela).
Skrivet av
Susanne Möller 18:53, 11 oktober 2012 i kategori Allmänt
Eftersom jag är helt torsk på det kommande presidentvalet i USA och följer utvecklingen och kampanjerna lite osunt mycket så blev mitt speljag förtjust över att en spelutvecklare tagit sig an valet. Michael Silverman har iklätt valet Advance Wars kostym och döpt det till Strategery 2012 – right makes might!
Gratis och i en browser nära dig.
Skrivet av
Susanne Möller 21:22, 10 oktober 2012 i kategori PS3
När jag var liten fanns det ett barnprogram jag gillade. Ett sånt kort litet klipp som var typ fem minuter. Filmat uppifrån med fast kamera fick man se två händer som pysslade ihop olika grejer med papper, lim, tejp, snöre osv. Jag har för mig att det var en man som hummade nån sång samtidigt som man fick se pysslet.
Jag gillade det. Oklart varför egentligen – kanske för att jag är en sucker för kreativa processer (har det visat sig) eller för att en kan finna någon slags ro i att se saker bli till. Skitisamma – det jag tänkte komma till med detta var att jag hittade en trailer som fick mig att tänka på just det där barnprogrammet.
Här.
Ett sidscrollande litet fiskäventyr ute på djupt vatten.
Lyssna på detta: ”after his parents are brutally turned into soup Derrick fids himself…” alltså! Ni hör ju! Ljuvligt.
Nu återstår bara att se om det bara är en bra och rolig idé eller om det även är ett roligt spel.
Hoppas.
Skrivet av
Susanne Möller 15:42, 8 oktober 2012 i kategori Allmänt
Utan internet är det mycket man går miste om. Som till exempel denna kunskap som ger Fallout-serien än lite mer djup: Det går att dricka öl och dricka på flaska som varit i närheten av en atombombsexplosion!
Det är vetenskapligt bevisat och framlagt på 50-talet, samt här och nu av lysande Radiolab! (och alltså något jag aldrig hade fått reda på om det inte vore för internet).
Det utfördes alltså tester på öl och läsk när man ändå testsprängde atombomber och man kom fram till att – jo, det är ju inte helt supernyttigt att dricka det, men det duger i nöfall. Eller, som man kan läsa ”it won’t hurt you in the short term.” Tydligen ska det inte smaka speciellt illa heller.
Plötsligt känns Fallout ännu bättre på nått sätt. Nu vet man att det inte är bahumbug alltsammans. Eller… ja – ni fattar. Men att det finns lite vetenskapliga tofflor på en del grejer. Lite verklighet i allt det overkliga. Älskar det!
Hursomhelst, läs det länken har att erbjuda (och som soundtrack till tycker jag vi kan slå på stort och dra igång denna gamla godingen: The Ink Spots – I Don’t Want To Set the World On Fire )
Mest kommenterade