Hej mörker

Skrivet av Susanne Möller 14:20, 25 februari 2013 i kategori OT

Då och då kommer de ju, spelen som inte är spel – men som ändå är som spel. De där du inte riktigt vet vad du gör – men har svårt att sluta göra det. Som Depression Quest tillexempel.
En depressions-simulator, om man så vill – i brist på annat att kalla den. En interaktiv fiktion som du släpar dig genom. Ett lager gameplay ovanpå en berättelse om trasighet, håglöshet och nära nog panik.
Du läser sig genom en allt mörkare vardag. Du får val, varav några – de mest logiska och som man kan se skulle kunna vara ett steg i rätt riktning – är överkryssade. Som om ens undermedvetna redan valt ut pest eller kolera-svaren samtidigt som ditt riktiga jag och dess väsen skriker att du mycket hellre skulle välja valet att bli frisk.

Bakbundenheten som dyker upp. Känslan av att inte kunna. Inte mäkta med. Inte få det att fungera. Spelet gör det obarmhärtigt bra. Det var ett par dagar sen jag drog igenom det nu och fortfarande har jag en obehaglig känsla i maggropen.

Depression Quest är såklart en upplevelse vars syfte är att lyfta frågan om psykisk ohälsa. Att få folk att se hur det kan vara när man befinner sig i mörkret. När depressionen har sina vassa klor i en och ständigt drar en neråt. Meningen är att man ska kunna ana hur det känns, att man ska få förståelse för svårigheterna och kanske också av vikten att faktiskt söka hjälp.
Om jag ska vara helt ärlig så kan jag ha svårt för en del serious games-spel. Det kan bli så upphåsat, kännas lite för mycket ”duktigt” och för lite ”spelande”. Men Depression Quest klickar jag mig igenom av ren nyfikenhet. Troligtvis för att det är så bra skrivet. Och för att det får ångesten i maggropen att växa.

Mer af allt (eller, det mesta)

Skrivet av Susanne Möller 18:31, 22 februari 2013 i kategori PS3

Mer polygoner, mer partikeleffekter, mer explosioner. Mer, mer, mer. Det var väl inte så oväntat kanske. Playstation 4 hade ju knappt kunnat vara mindre. Vi hade inte förväntat oss makalös innovation. Vi hade väl egentligen bara tänk oss just MER.
Vilket är lite tråkigt kan tyckas.
Jag hatar inte alls partikeleffekterna, som ja – strösslades med råge – över de flesta spelen. Jag hatar inte snabbhet. Processorpeppet. PC-arkitekturen (tvärtom – vrålpepp på att det kommer bli smidigare att porta spel och de musklerna kan läggas på att göra spelet bättre istället för att få det spelbart på olika plattformar). Nej, absolut inte hatar – jag uppskattar det. Men det var liksom väntat…

Jag saknar det där oväntade. Innovationen. Playstation har uppförsbacke – de är inte längre herrarna på täppan. Det är därför en kanske kunnat tro på något lite djärvare grepp.
Jag tycker nog inte att den sociala biten, där alla är blott ett knapptryck bort från din spelsession, är svaret på innovation. Jag tycker inte riktigt att Gaikai-tekniken, där du kan testa spelen på Playstation Store är svaret. Eller att man nu äntligen stryker bort uppdateringsjoddret genom att man låter maskinen uppdatera även i sleepläget är det.
Det är absolut inget fel på något, men det är fasiken inget OMG OMG OMG heller.

Det kändes tydligt att det som Sony langade upp var en konsol för hardcore-spelare. De försöker inte flirta med den växande publiken som inte hittat till trippel A-titlarna än. Visst – en skulle kunna hävda att den publiken inte är köpstark, den publiken är inte de som lägger flera hundra varje månad på sitt spelande. Och det ligger ju absolut något i det. De är det inte. Än…

Men… och nu kommer det: en konsol är INGET utan sin mjukvara. En konsol utan spel är som … (ergh.. Wii U? Eller… förlåt) den är som en fin liten maskin som står där under tvn och samlar damm. Och visst fick vi se spel – men bortsett från Media Molecules fascinerande kärleksförklaring till Move – så var det ju bara mer, mer och mer. Explosioner. Polygoner. Partiklar i motljus. Osv.
Än är det långt till jul, så det dyker väl upp lite mer framöver och man får lov att hoppas på lite fler spel som utmanar.

Bortsett från innovation så var det en annan grej jag saknade. Men det har andra skrivit om och det borde ni läsa här.

Dagens låt samt propagandafilm

Skrivet av Susanne Möller 11:29, 20 februari 2013 i kategori Online

Från twitter, på Facebook, i bloggar (tex Kotaku). Överallt pratas det om Nordkoreas förtjusande användning av musik från Oblivion. I en helt vanlig propagandafilm.

Bortsett från det förkastliga i att sno grejer och sen använda i en ljugochbåg-film så slår det mig hur sjukt pampig musiken är. Fruktansvärt bra även utanför sin vanliga kontext.
Så, dagens låt får helt enkelt bli denna.

Verkligheten och ”verkligheten”

Skrivet av Susanne Möller 11:35, 19 februari 2013 i kategori Allmänt, OT

Jag har lite svårt att räta ut tankarna kring detta. Kring en bild från ett kikarsikte, med en person i. En bild jag sett hundra gånger om i spelen jag spelat, men nu – nu när den inte är uppdiktad, inte är en fabrikation av ettor och nollor – nu sänder den rysningar av obehag längs min ryggrad. Den tvingar upp tårar i ögonen. Jag känner avsky, rädsla och total avsky.
Över en bild.
En bild av ett barn i ett prickskyttegevärs sikte. En solig dag. Med ett varmt filter. Bilden är borttagen från Instagram, där den ska ha lagts upp av en ung Israelisk militär. Allt är numer borta – och även om det såklart är otroligt viktigt att prata om bilden, vansinnet, den moraliska aspekten och allt. Även om den biten måste ses och höras – så kan jag inte sluta tänka på hur jag påverkas.

Hur jag påverkas av allt jag ser? Alla spel, alla filmer – allt hittepå som bottnar i verkligheten. Den förvridna verkligheten, anpassad efter våra underhållningskonventioner. Den ”verklighet” som skalar bort, sminkar, fluffar och anpassar. Den som vi spelar. Eller som vi ser på film.
Jag ser Sniper Elite stå i hyllan bredvid mig. Ingenstans och på inget sätt har det spelet fått mig att känna en millimeter av det obehag jag känner inför att tryckas in i förstapersonsvyn i bilden från Instagram.

Jag är ändå glad över att det vrider sig i magen, att jag vill kräkas när jag ser bilden med det ovetande barnet i kikarsiktet. Att det skiljer eoner mellan den vidriga verklighet och den påhittade. Samtidigt blir jag rädd. Tänk om det kommer en dag när paniken i kroppen inte sprider sig, när jag inte blir stel av skräck över en sån här bild? Vad har då hänt med mig, och varför?

Hook, line and sinker

Skrivet av Susanne Möller 12:24, 15 februari 2013 i kategori Allmänt

Kulturkrockar. Hook, Line and Sinker med ett sXe-band på en irländsk liten pub med ölet flödande, eller spel och film som battlar.
Det går inte att ogilla dom. Krockarna. Faktum är att det är utifrån dom det händer.
Håller man sig bara till den rutan av verkligheten man känner sig bekväm i slutar man så sakteliga utvecklas. Man rör sig inte framåt. Man kan omöjligt skapa kultur utan att krocka ibland. Så tänker jag.

Och så tänker bevisligen Gabe Newell och JJ Abrams som möttes under Dice 2013 för att varmhjärtat hissa och dissa varandras verk och medium (för att sen, såklart, mötas i ett välregisserat slut). Under parollen ”Storytelling Across Platforms” pratade de två genierna om hur konventioner i spel och film låser oss i olika mallar. Hur vi spelare kan vara förlåtande med vissa – i filmpublikens ögon – högst bisarra situationer och vice versa. 20 minuter av insikt, pepp och fniss:

Ett försiktigt litet tips!

Skrivet av Susanne Möller 16:24, 13 februari 2013 i kategori Indie

Jo, det var visst så att jag råkade börja spela Anodyne idag.
Jag skulle bara… under de få minuterna som jag väntade på lite feedback…
Den där korta lilla stunden blev visst inte alls vare sig speciellt kort eller liten.
Fråga mig inte vad som hände, men det finns något där. Något som inte släpper taget. Något som… lockar. Vet inte om det är 16-bitarsmanéret eller om det är musiken eller om det kanske är den där berömda blandningen av allt.

Ett hett tips är i alla fall att spana in det (och testa demon som finns på deras sajt om inte annat)!

Hemslöjd i mitt hjärta!

Skrivet av Susanne Möller 16:34, 12 februari 2013 i kategori Allmänt, Retro

Ni vet när man köper en superhäftig, plastig arkadsticka med blaffiga logos och klämkäcka klistermärken på… Man känner sig glad och nöjd över att kunna lira nått arkadigt och så vidare.
Sen ser man detta… Detta ljuvliga, snidade, polerade och alldeles underbara som svensken Love Hulten snickrat ihop.

Nånstans där och då känner man ju liksom… ja… man känner sig helt enkelt inte riktigt lika nöjd med den plastiga arkadstickan och den svajiga emulatorn med alla sina fel och brister. Nä. Det är liksom inte riktigt samma… produktionsvärde – skulle en kunna säga!

Jag fylls av gravt habegär när jag ser sånthär. Och vill inte annat än att vurma för hemslöjden, lyfta alla slöjdlärare till skyarna, virka mormorsrutor, hylla morakniven och bli helt amish i huvudet.

Åh, du flanellklädde karl, som vet hur man snidar arkad… (mel: ”Att angöra en brygga”).

ps. Love ställer tydligen ut på Hjärta spel som just nu gästar Tekniska i Sthlm.

Vilka är vi online?

Skrivet av Susanne Möller 09:52, 7 februari 2013 i kategori Online

Igår gick, på SVT, ett par riktigt intressanta grejer. Dels ett program om näthat som jag misstänker att få av er missade. Men så gick även ett annat program, Mediatiden – som handlar om vem vi är på nätet. Eller vem vi vill vara.

Dice, Dreamhack, Leauge of Legends – några av ämnena. Ni vet ju att jag vurmar lite för det här med hur och vem och vad och online ihop. Därför inbillar jag mig att det kanske smittat lite, så är ni lite nyfikna på hur spel och identitet knyts ihop när vi kommer online så kan man titta här.

Ps. Nu råkar jag vara med en liten sväng här också, så ni som är trötta på mig kan väl blunda och hålla för öronen. Ni andra kan höra hur jag tänker kring det jag ibland skriver om här på bloggen.

Veckans tråkigaste försening.

Skrivet av Susanne Möller 10:50, 2 februari 2013 i kategori PS3, Xbox

Det är med de sedvanliga blandade känslorna som vi mottar beskedet att Rockstar skjuter upp releasen av GTA V. Inte en vecka eller två, utan till 17 september.

Som alltid är det ju bra eftersom de skriver att de vill kunna polera upp spelet tills det skiner som en nyfernissad båt. Ok. Kanske inte deras exakta ord – men de vill, som de flesta andra utvecklare av den där kalibern, inte riskera att lämna ifrån sig nått hafsverk. Nu vill väl iochförsig ingen utvecklare göra det, men Rockstar och GTA-serien har ju den förmånen att de inte behöver ge vika för några yttre krafter (typ stressade förläggare som måste se till dollar och släppcykler) som bestämmer när ett spel är klart.

Surt säger räven (och jag – som hade sett GTA V som ett sommarspel, mycket som jag hade LA Noir som sommarsällskap förrförra sommaren) men rävens förståndigare kusin, ergh… rävkusinen… säger snusförnuftigt att det ju är lika bra.

ÄHMEN!!!

Skrivet av Susanne Möller 20:03, 1 februari 2013 i kategori Plastgubbarna

Detta lägger vi väl in under fliken LÄGG AV JAG DÖR! tror jag bestämt!!

Någon händig rackare har gjort Isaac Clarkes dräkt från Dead Space. Alltså gjort som i på riktigt. Jag såg det på min (någorlunda nya) favoritsajt Polygon och de länkar vidare till killens (aka Tarrer) DeviantArt-sida där en kan se hela processen och massa smaskiga bilder av resultatet.

Jag blir knäsvag av beundran och tänker ömsint och generat på mitt gamla svärd jag försökte göra av skumgummi och silvertejp…

10 tidigare inlägg