Igår fick jag hem nya Tomb Raider. Jag ska erkänna, utan omsvep, att jag inte har peppat speciellt mycket på spelet. Försiktigt nyfiken har jag varit, sedan vi blivit utlovade en liten reboot av serien. En serie som jag, om jag ska vara helt ärlig, har haft lite svårt för.
Jag har inte kunnat se förbi de stora tuttarna på Lara utan dömt ut många spel i serien väldigt fort. Fröken Croft har aldrig känt speciellt levande för mig. Men fyra timmar in kan jag bara säga att den enda besvikelsen på det levande planet är att hon fortfarande inte har behövt kissa.
Och det har föga att göra med pixelperfektionen i hennes hår, som visserligen är imponerande omskött med hårinpackning vid varje tvätt I’m sure, utan mer med henne i egenskap av person.

Vi får se om det håller i sig. Och om jag kommer behöva ta fröken avsides för att tömma blåsan eller ej. Men än så länge är jag lätt imponerad över henne (och hennes blåsa).