Jag sitter på ett skakigt tåg och ser min unge spela lite olika spel på min iPad. Utanför ett snöigt Sverige som sveper förbi. Vackert. Det hade kunnat finnas en fin frid i vår resa om det inte vore för ett ständigt ”mamma, kan du hjälpa mig”.
Denna fras har jag inget emot när det handlar om att ge honom en vänskaplig puff i rätt riktning, men allt som oftast handlar det inte längre om det. Det handlar om att hjälpa till att komma bort från de där jävla köp-dig-framgång-i-spelet-menyerna.

Ingame purchases. Ett obefintligt problem om användargränssnittet görs på ett smart sätt. Ett gissel om det ligger där start/vidare-knappen brukar finnas. Framförallt för analfabeten (eller han som bara kan W och E)
Klart en förstår att alla spels interface inte kan se lika ut, man måste få ta ut svängarna osv. Men frustrationen i grabbens ögon när han återigen lyckas klicka på den där blå kristallen, som man kan köpa för endast 0,99 dollar – den är ungefär likvärdig med frustrationen en annan känner när man förklarar att just precis i den HÄR vyn så betyder den här knappen till höger att man vill köpa sig förbi just precis den här biten av monsterlekandet.

Tänker efter. Egentligen är det ju inget fel på att man som utvecklare kan se till att tjäna stålars även efter spelet är släppt. Jamenar, tjena hela DLC-kulturen! Men… man borde kräva någon slags garanti på väldesignade UI som gör att man slipper slussas ut ur spelupplevelsen (jag menar alltså inte ut ur spelet, men att få den där rutan i nyllet – ”hörru, SKA du verkligen köpa det du ber om” – den förstör ju flytet). På samma sätt som vi har vant vår blick att vandra upp till vänstra hörnet av rutan när vi vill ha nån indikation på hur vi egentligen mår, eller åt annat håll i jakten på upplysningen om hur mycket ammo vi har till förfogande – så borde det finnas någon slags oskriven lag på hur vi ska hantera det här med saker som tar en ut ur spelupplevelsen.
Tycker jag. Som tröttnat på det där jävla Monsterspelet nu.

FFW »

Anländ. I föräldrahemmets soffa. Hittar ett gammalt screenshot jag tog på en klok tweet. Tänker att detta på något sätt är en annan skärva av hur spel designas för att kunna vara Free to play.

Såhär i julbordstider, när tallrikarna dignar över av grisfötter (äter man fortfarande det föresten?) och vårt kollektiva bufféhandikapp blir som mest tydligt – hur mycket mat orkar man egentligen äta upp vs hur mycket mat plockar man egentligen till sig?
Det här med att ta för sig för att det är ”gratis”… Tänk om vi gjorde det i kollektivtrafiken – ”nä, en har ju månadskort så nu JÄVLAR ska jag ut och åka buss” – men hur är det i spelkulturen? ”Wow, ännu ett mmorpg Free to Play”.
Också den där tiden som även är pengar. Har man verkligen råd att spela allt?