Hej mörker

Skrivet av Susanne Möller 14:20, 25 februari 2013 i kategori OT

Då och då kommer de ju, spelen som inte är spel – men som ändå är som spel. De där du inte riktigt vet vad du gör – men har svårt att sluta göra det. Som Depression Quest tillexempel.
En depressions-simulator, om man så vill – i brist på annat att kalla den. En interaktiv fiktion som du släpar dig genom. Ett lager gameplay ovanpå en berättelse om trasighet, håglöshet och nära nog panik.
Du läser sig genom en allt mörkare vardag. Du får val, varav några – de mest logiska och som man kan se skulle kunna vara ett steg i rätt riktning – är överkryssade. Som om ens undermedvetna redan valt ut pest eller kolera-svaren samtidigt som ditt riktiga jag och dess väsen skriker att du mycket hellre skulle välja valet att bli frisk.

Bakbundenheten som dyker upp. Känslan av att inte kunna. Inte mäkta med. Inte få det att fungera. Spelet gör det obarmhärtigt bra. Det var ett par dagar sen jag drog igenom det nu och fortfarande har jag en obehaglig känsla i maggropen.

Depression Quest är såklart en upplevelse vars syfte är att lyfta frågan om psykisk ohälsa. Att få folk att se hur det kan vara när man befinner sig i mörkret. När depressionen har sina vassa klor i en och ständigt drar en neråt. Meningen är att man ska kunna ana hur det känns, att man ska få förståelse för svårigheterna och kanske också av vikten att faktiskt söka hjälp.
Om jag ska vara helt ärlig så kan jag ha svårt för en del serious games-spel. Det kan bli så upphåsat, kännas lite för mycket ”duktigt” och för lite ”spelande”. Men Depression Quest klickar jag mig igenom av ren nyfikenhet. Troligtvis för att det är så bra skrivet. Och för att det får ångesten i maggropen att växa.

Verkligheten och ”verkligheten”

Skrivet av Susanne Möller 11:35, 19 februari 2013 i kategori Allmänt, OT

Jag har lite svårt att räta ut tankarna kring detta. Kring en bild från ett kikarsikte, med en person i. En bild jag sett hundra gånger om i spelen jag spelat, men nu – nu när den inte är uppdiktad, inte är en fabrikation av ettor och nollor – nu sänder den rysningar av obehag längs min ryggrad. Den tvingar upp tårar i ögonen. Jag känner avsky, rädsla och total avsky.
Över en bild.
En bild av ett barn i ett prickskyttegevärs sikte. En solig dag. Med ett varmt filter. Bilden är borttagen från Instagram, där den ska ha lagts upp av en ung Israelisk militär. Allt är numer borta – och även om det såklart är otroligt viktigt att prata om bilden, vansinnet, den moraliska aspekten och allt. Även om den biten måste ses och höras – så kan jag inte sluta tänka på hur jag påverkas.

Hur jag påverkas av allt jag ser? Alla spel, alla filmer – allt hittepå som bottnar i verkligheten. Den förvridna verkligheten, anpassad efter våra underhållningskonventioner. Den ”verklighet” som skalar bort, sminkar, fluffar och anpassar. Den som vi spelar. Eller som vi ser på film.
Jag ser Sniper Elite stå i hyllan bredvid mig. Ingenstans och på inget sätt har det spelet fått mig att känna en millimeter av det obehag jag känner inför att tryckas in i förstapersonsvyn i bilden från Instagram.

Jag är ändå glad över att det vrider sig i magen, att jag vill kräkas när jag ser bilden med det ovetande barnet i kikarsiktet. Att det skiljer eoner mellan den vidriga verklighet och den påhittade. Samtidigt blir jag rädd. Tänk om det kommer en dag när paniken i kroppen inte sprider sig, när jag inte blir stel av skräck över en sån här bild? Vad har då hänt med mig, och varför?

Trädgårdstomtar

Skrivet av Susanne Möller 16:12, 2 november 2012 i kategori Allmänt, OT, Plastgubbarna

Efter allt gaffel om Gamex måste vi snacka lite om trädgårdskonst. (?)
För nån vecka sen var det nån som slängde ur sig: ”precis som med Fallout och trädgårdstomtarna.”
Huh?! Jag tänkte att det DÄR måst jag kolla upp, och glömde bort två minuter vidare in i samtalet. Sen hörde jag nån annan snacka om trädgårdstomtar och tänkte det var märkligt vad trädgårdstomtar är på modet nu.

Sen, i förmiddags, fick jag en länk av den där klippan Jack Werner som levererade både ryggradsrysningar och all info jag nånsin kan behöva om trädgårdstomtar i samband med Fallout!
Och för er som ännu inte bestämt om ni vill vara Pyramidhead eller valfri zombie från valfritt zombiespel på maskeraden ikväll har jag ett kostymtips här.

Minecraft goes Big Brother

Skrivet av Susanne Möller 15:28, 22 augusti 2012 i kategori Indie, OT

Inte riktigt kanske. Men jag blev uppmärksammad på ett experiment, som sedan visade sig vara fejk, där man stängt in ett gäng spelare på en bestämd yta i två och sen lutat sig tillbaka och sett vad som hänt. Hur resurserna urholkades och hur spelarna skapat olika klaner och fightats över vad som fanns kvar.
Väldigt dystopiskt och mörkt. Kittlande even.
Nu var det ju tydligen fejk. Tyvärr.

Fatta hur roligt det vore att se någon göra den här typen av undersökningar, eller se resultaten. Att ta reda på om det går att dra ut någon form av mänsklighet ur spelvärlden. Se om man kan ana hur det kommer bli framöver här på riktiga jorden, när resurserna börjar tryta än mer. Alltså lite åt World Without Oil fast mer på låtsas.
Självklart så skulle man ju i ett spel inte handla på samma sätt som man gör i verkligheten. I ett spel ger man ju sig lite andra moraliska ramar än man kör med på riktigt. I spelvärlden vet man att repressalier inte är på riktigt och man alltid kan stänga av och gå därifrån, till sin trygga verklighetsvärld.

IGN skrev nyligen om moral i tv- och datorspel. En ganska intressant krönika om hur moral som vi känner den inte kan stoppas in i ett tv-spel eftersom den artificiella världen är just konstgjord till skillnad från verkligheten.
Och det ligger väl lite i det – samtidigt som jag tänker att spel som Mass Effect eller Fallout kan få mig att få en klump i magen över att jag går emot vad min verkliga moral säger mig. Vi har en ständig diskret konflikt, jag och min Shepard – som blossar upp så fort jag ska försöka förmå henne att göra något som jag personligen tycker är fel.

OT: Spring för livet!

Skrivet av Susanne Möller 10:58, 10 augusti 2012 i kategori OT

Jag vet att detta inte direkt är speciellt tv-speligt men kan ändå inte låta bli att tipsa om det: Spring för livet!
En springtävling i Jönköping den 1 september där en kan springa från zombies. Lite som den där appen Zombies, Run! som jag testade – fast mindre storys och mer på riktigt.

Eftersom det tråkigaste med zombie-appen just var att det inte fanns några zombies man kunde se och behöva springa ifrån så måste detta vara 1000 gånger roligare. Nu slipper man fantisera ihop och kan istället bli påhoppad när man kutat runt kröken. YAY!
Hjärtat kan fnörpa, inte bara av att det får jobba på grund av tempot på springturen utan även av skräcken när någon studsar upp framför dig och vill slafsa i sig din hjärna. En win/win tänker jag!?

Drakfestival på C64

Skrivet av Susanne Möller 13:30, 9 juli 2012 i kategori OT, Retro

Nyss gafflade jag om Minecraft och Game of Thrones. Nu tar vi det ett steg längre i sin episkhet och tittar på denna:

Commodore 64 och Game of Thrones alltså. Fantastiskt! – Precis så tänkte jag när jag såg det på Kokatu. Senare så upptäckte jag på Facebook att upphovsmannen är min gamla guld-guildie Markus (eller Flingan som vi kallade honom).
En sann drakvän med m4d sk1llz!
Hatten av!

Filmtipset!

Skrivet av Susanne Möller 12:14, 4 juli 2012 i kategori Indie, OT

För cirka hundra år sedan så donerade jag en ömklig liten slant till ett projekt som kallades sig Indie Game: The Movie på sajten Kickstarter. Ett filmprojekt som verkade lite sött och som jag tänkte att jag gärna skulle vilja se när/om det blev klart.
Förra (eller om det var förrförra till och med) veckan så skördade jag frukten av teamets arbete. Min äppeltv fick kamma hem filmen och ja: Den var en fin lovsång till de som brinner för sin sak/dröm/idé. Och absolut väl sevärd.
Se trailern för den här:

Eller/och se den i sin helhet här.

Spring, eller bli zombiekrubb!

Skrivet av Susanne Möller 21:36, 2 juli 2012 i kategori Nedladd, OT

Jag hade en idé om att förklä denna fåfänga idé om att jag skulle börja motionera till en dagbok från zombieapokalypsen. Mest för att min motivation till motionen ska uppas genom appen Zombies, Run! vilket väl kan liknas med en form av lek till träning. Man springer och jagas av zombies. Pretty much. Med lite mer finess och lite mer story.

Så! Jag började i fredags. Men efter min 23 minuter långa runda hade jag fortfarande inte spelat klart första uppdraget. Min arma lekamen var dock slut. Så jag kastade in handduken och tog revansch i söndags. Sprang genom hela uppdraget och har nu dödens träningsvärk. Eller ja, döden och döden – vad vet jag om den? Men jag hade säkerligen haft mindre ont om jag blivit uppäten av de stackars zombiesarna.

Men funkar det då? Kommer jag (och med jag menar vi min kropp) att kunna bli tillfreds med idén om att röra på sig. På riktigt. Men hjälp av ett spel?

Njae. Man måste ju ha rätt bra fantasi och våga leva sig in i scenariot för att känna att det man hör i lurarna verkligen spelar roll. Att höra gurglet av en hord zombies är lite småläskigt, men det är ju inte som att man verkligen tror de är där. Vid senaste tillfället tog jag i från tårna för att försöka komma i någon form av lajvstämning, en stämning som är helt utanför min comfortzone och bara där rimligtvis borde hjälpa till på otrygghetsbiten.
Det hjälpte lite.
Med lite mer övning så kanske jag kan börja se zombies gömma sig i det höga gräset på ängarna jag kutar över. Men vi är inte där än. Just nu är det bara rådjur jag stöter på. Rådjur som inte har någon form av hängande hud, stirrande blick eller ryckiga, långsamma rörelser. Eller som gurglar braaaaaains.

Mest stämningsfullt var nog när jag jagades av zombies och min shuffel (som jag egentligen hatar mer än livet självt – men eftersom jag inte tagit mig i hampan och fixat en springlista till spelet så får jag väl skylla mig själv) langade fram Turbonegros Fuck the World: jag var dödstrött och kände precis så. Att det är lugnt. Jag kan lägga mig ner här. Lägga mig ner och låta deras smutsiga tänder slita köttslamsor från min kropp, en bit i taget. Fuck the world, det är ändå ingen idé. Ingen kommer överleva zombieapokalypsen. Eller det här jävla motionerandet. We’re all gonna die!

Aktivitetstips!

Skrivet av Susanne Möller 11:46, 28 maj 2012 i kategori Allmänt, OT

Hör upp alla Sundsvallsbor! Jag har en tips till er. Och kanske till er andra också, om ni är techpeppade och app-vänliga.

Om ett par veckor så kör staden en happeing som heter Sundsvall 24 där man kan skicka in lite olika app-idéer, tävla i Street Fighter och Fifa eller (om man inte är äldre än 14 år) tävla om att göra det mest mindbogglande byggnadsverket i Minecraft.
Läs mer här och börja hylva på koden för den perfekta™ appen/spelidén/byggnaden.

Mjaourney?

Skrivet av Susanne Möller 14:06, 25 maj 2012 i kategori OT, PS3

Tänkte att jag inte skulle lägga ut denna. Men på grund av en namninsamling (not really! är bara en sucker för djur i olika hattar) så är det bestämt att denna bild nu lägges ut.

10 tidigare inlägg