Så nära men ändå inte alls…

Nu är det dags igen, att sorgesamt konstatera att det allt är bra synd att jag aldrig blivit en inbiten StarCraft-älskare. För när en ser trailern som släpptes nyss, ja – då vill en ju inget annat än att vara den som dör av nördpepp och inte bara stå vid sidan om och tänka: mehherregudh vad pepp, varför spelar jag inte StarCraft?!

Men exakt den personen är jag just nu. Som på avstånd står och storögt betraktar. Som inser att det finns ett sånt sjuhelvetes pepp – men som inte kan hitta beröringspunkten.

XCOM

Jag är inte helt säker på att jag har greppat vad XCOM egentligen är. Ett spel, sure – så långt är jag med. Bygger på klassisk spelserie, yepp! Men vad är det för typ av spel? Remake på UFO: Enemy Unknown, ok! Men… vad ÄR det för spel?
Så ser man detta klippet på när producenten Jake Solomon ska sälja spelet till folk i en spelbutik – och så känner jag: om inte ens Jake kan skala ner och enkelt förklara – så är det nog bäst att man bara testar det och rullar därefter!

ps. jag har inte dött WoW-döden. Det har bara varit en lite hektiskt vecka.

Spel jag aldrig spelade

Det finns ju väldigt många spel. Det är ju bara att konstatera. Man kan ju omöjligt ha spelat alla. Det vet vi ju också.
Vissa spel är man ju faktiskt, i ärlighetens nam, rätt glad över att inte ha spelat. Som till exempel Zelda-spelen till CD-i.
Philips tolkning av Zelda-serien. Något helt annat. Faktiskt!

Vad hände med de stackars barnen som fick på sin lott att växa upp med Philips CD-i istället för med ett NES. Hur har denna tragedi i deras barndom påverkat deras fortsatta liv?
Det måste ju på något sätt satt spår i att ha fått en enkel biljett till Zelda-hell istället för att få rädda världen i The Legend of Zelda på NES?

Verklighetsuppfattningen måste ju fått sig en törn. (Eller ja – uppfattningen i alla fall.)
Istället för ett storslaget RPG så fick man buskis gone bad. Som om någon från en knastrig telefonledning från Japan fått berättat för sig tyyyyyp hur storyn i Zelda är och det vore ”bra” om man kunde hålla sig till ungefär det. Tack på förhand, lycka till, vi ringer dig du ringer inte oss.

Men det är klart. Nu, när jag är vuxen och har fått min popkulturella skolning så kan jag ju inte låta bli att bli lite sugen på att få testa spelet. Bara liiiiite. På samma sätt som man inte kan låta bli att äta upp den där körsbärslikörkulan i chockladasken.