Susanne Möller är DN:s spelkrititiker. Här bloggar hon om de senaste trenderna i spelvärlden. Just nu väntar hon tillökning och lämnar tillfälligt över bloggen till Jonas Thente.
Det är något med Suda51 som gör att jag förlåter mycket. Jag tror det började med Killer 7, och sedan dess har jag inte kunnat sluta förföras av spelen han gör. På ett eller annat plan.
Så nu när nu Killer is dead – hans kommande splatterkaka – fått en trailer så är jag där igen.
Försöker tänka att det inte är häftigt bara för att blodet sprutar. Men det är nått med estetiken som gör att jag mjuknar. Kanske är det i kombination med den hårdkokta japanskan. Eller det här med en katana i högsta hugg. Eller man får heta Zappa i spelet. Eller ja… mörkret kanske…?
Det är med de sedvanliga blandade känslorna som vi mottar beskedet att Rockstar skjuter upp releasen av GTA V. Inte en vecka eller två, utan till 17 september.
Som alltid är det ju bra eftersom de skriver att de vill kunna polera upp spelet tills det skiner som en nyfernissad båt. Ok. Kanske inte deras exakta ord – men de vill, som de flesta andra utvecklare av den där kalibern, inte riskera att lämna ifrån sig nått hafsverk. Nu vill väl iochförsig ingen utvecklare göra det, men Rockstar och GTA-serien har ju den förmånen att de inte behöver ge vika för några yttre krafter (typ stressade förläggare som måste se till dollar och släppcykler) som bestämmer när ett spel är klart.
Surt säger räven (och jag – som hade sett GTA V som ett sommarspel, mycket som jag hade LA Noir som sommarsällskap förrförra sommaren) men rävens förståndigare kusin, ergh… rävkusinen… säger snusförnuftigt att det ju är lika bra.
Det bästa med att ha för mycket att göra är att tiden går utan att man märker det. Releasedatum som tycktes fjärran står helt plötsligt för dörren. Som med Rob Gilbert och Double Fines The Cave. På onsdag smäller det!
(Vi pratar alltså om Ron Gilbert som i Rob ”Monkey Island” Gilbert här. Men det är ni ju alla säkert med på).
Årets julklapp har jag hört. Och det är väl ingen konstigt med det. Snarare lite logiskt om det är lite skralt med stålars i stugorna – en hörlur är ju oftast lite nättare i pris än en platt-tv eller ett guldpläterat pepparkakshus.
Jag kollade på ign och såg en liten förvånande grej om vad barnen i USA vill ha till jul. Det är inte fred. Inte en Xbox, PS3:a eller en Wii U (inte mest av allt, utan näst mest av allt) utan de vill tydligen ha en iOS-mojäng.
Ganska intressant. Fast det ska ju såklart ses i ljuset av att Xbox 360 och PS3 har funnits ett tag, kanske kidsen redan har (eller har kompisar som har). Att de som är lite äldre kanske hellre inväntar nästa generations konsoler.
Oavsett – rätt spektakulär utveckling. Och ett bra betyg till alla utvecklare som gör grymma spel till iOS och håller plattor och telefoner levande.
Ända sen jag kom hem och såg de bägge trailerna för GTA V så har jag funderat på vad som finns att säga om dom. Det enda som ringer i mina öron är stor, större och STÖRST!!!
Till ytan större. Till antalet huvudpersoner större.
Jänkigt. Större. Ok, men storleken är ju inte anledningen till att man spelar GTA. Det är ju tvärtom lite, lite jobbigt att det börjar bli så stort. Framförallt för en annan med uruselt lokalsinne. Lagom är bäst – skriker mellanmjölksmesen i mig.
Fyran funkade. Men jag vet inte om det finns något självändamål i att göra det ännu större. Fyller man det med fina grejer så absolut – låt det inte bli kilometer efter kilometer av transportsträcka bara. Nåja – jag behöver kanske inte sitta och fundera över det. Rockstar rer säkert ut det där och jag gissar att de inte har tappat bort sin fingertoppskänsla som är den enkla anledning till att jag spelar, och ofta gillar, deras spel.
Om ni, mot förmodan, skulle ha missat så finns massor att titta på hos Rockstar. Och den senaste trailern kastar jag in här:
Zombiegullet fortsätter. Spelvärlden verkar inte kunna få nog av de odöda charmtrollen. Jag trodde faktiskt att trenden skulle börja vissna snart, tänkte att snart har vi väl tröttnat på hjärndieten. Men… det verkar inte bättre än att vi kör vidare på spåret ett tag till.
Idag upptäckte jag detta: State of Decay.
Ett öppet, stort spel som handlar lika mycket om överlevnad på microbasis som på macro. Du ska inte bara överleva zombieapokalypsen utan också bygga upp ett samhälle under tiden. Ungefär vid orden bygga upp så blev jag nyfiken. Den aspekten, att hela vår värld rämnar och att vi sedan måste bygga nytt, är ju vrålintressant. Inga lagar som man måste förhålla sig till, vad händer med moralen? När samhället slås i spillror – hur fan ska vi lösa det då?
Nu kommer väl det här spelet knappast leverera någon form av svar – men att snudda vid tanken och ta sig an temat kommer man en bra bit på ändå.
State of Decay verkar ha en annan ganska festlig feature i att man måste byta spelare med jämna mellanrum. När jag läste om spelet på Eurogamer så beskrevs det så att man stötte på andra överlevare under spelets gång som man knöt till sig och beroende på vilka skills de hade kunde man röra spelet i olika riktningar. Ingen överlevare orkar ensam hela tiden, så man var tvungen att byta med jämna mellanrum och spela någon annan och därmed få andra saker att göra.
Ambitiöst och ett smart sätt att kunna variera spelet tänker jag. Plus i kanten för tankar om omspelbarheten.
Nåväl. Jag kommer att försöka hålla korpgluggarna på spelet och se vartåt det barkar.
(Vill man gå all out MMO så har man ju The War Z som är på gång).
Så var det med den saken. Saken att Irrational Games skjuter upp släppet av Bioshock Infinite till februari nästa år. Ken Levine drar av en ursäkt om att de måste putsa mer på spelet och att vi spelare måste vänta nästan ett halvår extra.
Jag godtar den med hull och hår. Mer än gärna väntar jag tålmodigt på ett polerat spel istället för ett som är framstressat. Ett stressat spel vill varken utvecklare eller spelare ha.
Det som är lite anmärkningsvärt är nog att man redan nu berättar att de vill ha mer tid. Annars brukar det komma närmre den sagda releasen och kasta gruset i glädjebägaren när man räknat in spelet i både den tidsmässiga och ekonomiska budgeten. Man kan känna sig… lite snuvad på konfekten på nått sätt. Nu känns det annorlunda. Jag tar beskedet med mer ro och förståelse än om det kommit en månad innan släppet.
Med detta sagt så får vi helt enkelt sudda ut Bioshock ut kalendern i höst och sikta på det till vårkollektionen. Samt kallt räkna med att det kommer glänsa som kungabarnets dopvas.
Förra veckan såg jag trailern för första gången och dog peppdöden lite. Sen tänkte jag att jag, för en gångs skull, inte skulle förhasta mig och väntade lite på att nyhetens behag skulle lägga sig.
Det har det inte gjort.
Än.
Så jag tänker nu bara omfamna denna dystra värld och ohejdat längta efter att äntra den. För att, hoppas jag, förändra. Man ska ju inte döma spelet efter trailern (gammalt djungelordspråk) men om Arkane och Bethesda i spelet lyckas skrapa ihop hälften så mycket atmosfär som trailern bjuder så har jag svårt att se hur spelet kan misslyckas på den punkten.
Det finns något speciellt i spel som kokar ihop den där soppan av politiskt och moraliskt förfall (eller, det beror väl lite på vilka värderingar man har, om man anser det vara förfall eller inte). Det är väl därför jag förförs så lätt av tex Deus Ex, Bioshock eller Batman-spelen. Att det finns ett visst mått av rimlighet. Att det är någon form av exposé över människans mörkare sidor och en överdriven bild av vad som händer om de får härja vilt. Det går att koppla till det, vidrigheten är liksom inte helt jävla overklig även om den är främmande.
Sen är det ju svårt att ogilla mixen av hightech och nått sorts neoviktorianskt. Råttorna som sliter ruttet kött av handen. Den regnblöta kullerstenen. Smutsen. Dimman (klart som fan att dom har dimma!!). Det är svårt att ogilla alltså.
Är ni peppade på att läsa om spelet så kan man göra det här. Man kan också kolla in Kotakus förhanskikning.
Jag är medveten om att förlängta sig inte är ett riktigt ord. Men jag är rätt säker på att ni förstår vad jag menar. Och vill ni inte förstå så går det bra att bortse från det och läsa vidare ändå. Ni kommer säkert att förstå av sammanhanget. Det kommer.
Jo. Det var det här med Game of Thrones-spelet. Det som komma skall under året. Det visade sig, när jag såg tv-serien, att jag är en stor vän av Game of Thrones och om ärligheten ska fram så blev jag lite smygpeppad i höstas när man hörde att det var ett spel på gång. Jajaja. Licensspel, vafalls! Och allt det där. Men också, nuförtiden behöver licensspel inte vara så fruktansvärt skitnödiga och pissdåliga. Det har faktiskt hänt att de varit bra. (Och NEJ Thor – jag tittar INTE på dig. Inte ens det minsta. Om jag så haft svår ögoninflammation hade jag inte tittat på dig) Det har faktiskt hänt. Minns ni. Väl?
Nåväl.
Jag tänkte, javafan, kan man få till lite myspysig (för myspys är ordet man använder att beskriva Game of Thrones, right?) stämning och får med lore:en på köpet så kan det nog fan gå. Jamenar, The Witcher verkar ju poppis så varför skulle inte Game of Thrones kunna bli nått.
Så tänkte jag. Då.
Nu tänker jag lite annorlunda. Kan hända lite för att inte förlängta mig, men också för att jag såg trailern från nyss.
Riverspring. En trailer. En liten smakbit av spelet. Så utomordentligt omysigt. Det kändes, säger hon och tittar sig runt i rummet för att hitta rätt ord att sätta på smakbiten, själlöst. Ett litet prov på vad som komma skall ska väl vara just kittlande? Inte som här där man liksom inte kunna känna något annat inför det man såg än: jaha.
Det kommer alltså ett spel som rimligtvis borde bestå av drakar, stora murar, politiska konspirationer, drakar, ryssvinter, vargpälsar, sa jag drakar? på en serie jag tyckte var kickass och jag känner just nu: jaha.
I går, strax efter pensionären i mig tvingat mig till kojs, kom pressmeddelandet. Resident Evil 6 är under utveckling och kommer släppas 20 november i år. Jag vaknade alltså upp och fick en sked pepp till frukost!
Sen såg jag trailern. Och först blir jag alldeles till mig och helt skakig över hur mysigt det känns. Sen blir jag lite mer osäker och börjar sakna skrivmaskiner och mörklagda verandor med krukor av örter på.
Läser man pressmeddelandet (som jag klipper in) så kallar Hioryuki Kobayashi Resident Evil 6 för en fusion dramatic horror – vilket får mig att bli lite hungrig och tänka på mat, men också fundersam på vad som var fel med survival horror.
CAPCOM CONFIRMS RESIDENT EVIL 6
LATEST ADDITION TO THE ICONIC SERIES TO RELEASE ON NOVEMBER 20
London — January 19, 2012 — Capcom®, a leading worldwide developer and publisher of video games, is very proud to announce that Resident Evil™ 6 is in full development and scheduled for release on the Xbox 360® video game and entertainment system from Microsoft and PlayStation®3 computer entertainment system on November 20, 2012 with a Windows PC version to follow. Blending action and survival horror, this latest instalment in the multi-million selling franchise, is the most ambitious, immersive and feature rich title of the series to date and promises to be the dramatic horror experience of the year.
It has been ten years since the Raccoon City incident and the President of the United States has decided to reveal the truth behind what took place in the belief that it will curb the current resurgence in bioterrorist activity. Due to be by the President’s side is his personal friend and Raccoon City survivor, Leon S. Kennedy, but when the venue suffers a bioterrorist attack, Leon is forced to face a President transformed beyond recognition and make his hardest ever decision. At the same time, Bioterrorism Security Assessment Alliance member, Chris Redfield arrives in China, itself under threat of a bioterrorist attack. With no country safe from these attacks and the ensuing outbreaks, the entire world’s population is united by a common fear that there is no hope left.
In a first for the franchise, Resident Evil 6 sees series favourites Leon and Chris come together to face this unprecedented threat. They will be joined by new characters, each with their own unique perspective and involvement in this relentless dramatic horror experience enacted on a global scale.
“Resident Evil 6 represents a giant stride forward in the evolution of the series,” commented Katsuhiko Ichii, Head of R&D and Global Marketing. “The development team, led by Hiroyuki Kobayashi, is working tirelessly to deliver the most impressive Resident Evil™ title ever both in terms of scope and production values. We are all genuinely excited by the title and cannot wait to share it with the world.”
Hiroyuki Kobayashi, Resident Evil 6’s Executive Producer added: “From the outset the team’s intention was to create an experience that delivers a gripping storyline, tense single-player and co-op action all set against a constant theme of horror. We are calling this fusion dramatic horror and are confident it will resonate with both existing fans of the series as well as newcomers.”
Den åldrade Herbert Tingsten minns i målande flashbacks sitt liv och sina ställningstaganden i Per Wirténs biografi. Jesper Högström har läst den.
DN Plus.00 tweets0 rekommendationer
Säljer handböcker.
Tre av landets största bokaffärer på internet säljer böcker med tips på hur man bäst odlar marijuana hemma.
28523 tweets262 rekommendationer
Skådespelaren Meryl Streep gestaltade Margaret Thatcher i filmen ”Järnladyn”. I ett uttalande hyllar hon Thatchers styrka.
”Bevis på någon slags storhet”.00 tweets0 rekommendationer
DN Plus.
Nicholas Wennö: Hatet förenade brittiska kulturarbetare.
00 tweets0 rekommendationer
Dog nobelpristagaren Pablo Neruda av cancer eller blev han förgiftad under Pinochets diktatur? Nu grävs han upp i jakten på svar.
Tv + text.
313 tweets28 rekommendationer
Marie Serneholt blir den yngsta programledaren som tv-klassikern ”Bingolotto” har haft och förändringar är att vänta.
”Jag är otroligt hedrad och glad”570 tweets57 rekommendationer
DN Film.
Gripande om terrorns rötter i ”Guds hästar”. Även ”The place beyond the pines”, ”Mama”, ”Jack the giant slayer” och ”Förtrollad av Paris”.
00 tweets0 rekommendationer
Mest kommenterade